sexton/sjutton | f.s

42

Jag gick ut ur mitt sovrum med raska steg, och drog med mig Johannes. "Kom."

Det var andra gången ikväll jag lämnat Oscar ensam kvar.

"Vad fan var det där?" skrattade Johannes och hickade. "Såg ni ett spöke innan jag kom in, eller?"

"Nej." sa jag när vi gick in i vardagsrummet. På bordet stod en bricka fylld med tequila shots och jag tog en och svepte den direkt. "Glöm det."

"Jag letade efter dig." Han följde efter mig som en svans då jag fortsatte nästan sprinta genom huset, för jag visste inte vad fan jag skulle göra.

"Du borde leta efter Tindra." Jag orkade inte med en onykter Johannes just nu. "Men jag har hittat henne åt dig, där borta är hon. Gå nu!" sa jag och puttade honom i hennes riktning. Jag såg på när han kramade om henne bakifrån och hon sken upp i ett leende.

Och när jag trodde jag skulle få ett lugnt ögonblick ensam så kom ännu en person bakom mig och la en hand på min axel. "Molly?"

Jag tog ett djupt andetag och vände mig om för att möta den person jag minst ville prata med just nu. "Sandra." sa jag trött och vände mig mot Hugo, som stod två meter bort, och jag tog ölflaskan ur hans hand innan jag vände mig tillbaka mot Sandra. Jag tog en stor klunk.

"Jag märkte hur du sprang iväg förut, när vi körde 'Jag har aldrig'. Jag ville bara försäkra mig om att du inte blev ledsen när de höll på... Om Oscar, alltså."

"Nej." Klunk. "Absolut inte."

"Jag menar, jag fattar ju varför du skulle ta illa upp när de hetsade om mig och honom... Du vet. På midsommar." 

Jag försökte så gott jag kunde förhindra att himla med ögonen åt henne, men jag kunde inte låta bli. "Nej. Det är lugnt."

"För alla vet ju hur ni två var på g i flera månader liksom, och helt plötsligt bara... stöter han på någon annan. Det måste ju brännas?"

"Brännas?" jag skrattade. "Nej. Du kan ta Oscar, he's all yours." sa jag irriterat. Hela hennes existens irriterade mig. Och det var så uppenbart att hon inte kom över hit till mig för att kolla att jag inte tog illa upp, utan för att förödmjuka mig.

"Ja. Man började ju liksom fundera när du stack sådär. Att du inte ville påminnas mer om honom och mig . Att han är över dig." Hon hade ett fejkat medlidande fastklistrat på hennes ansikte.

Jag fnös. Jag var ungefär en millisekund från att berätta för henne att han nyss stått i mitt rum och kysst mig, men jag behärskade mig själv. Och jag blev stolt. Det skulle vara typiskt mig att berätta något sånt för fel person. Om Sandra visste skulle det säkert komma tillbaka to bite me in the a$$ senare.

"Vet du vad jag tycker, Sandra?" sa jag. "Jag tycker du kan gå och 'fundera' där borta, istället." Jag pekade mot andra sidan gräsmattan och Sandra stod helt paff framför mig. Jag log falskt mot henne och skålade Hugos ölflaska mot hennes.

Och jag gick.

-

De kommande timmarna försökte jag fokusera så lite som möjligt på det som hänt - Oscars kyss, mitt och Sandras agg, att Felix beröring fick mig att bli knäsvag.

Festen var bra i alla fall, alla verkade ha kul. Folk skrattade, pratade, dansade, drack. Och ännu så länge hade det bara brutit ut ett bråk mellan två testosteronfyllda tonårskillar.