sexton/sjutton | f.s

69

Släktkalaset verkade vara i en evighet.

Mamma och pappa gick hand i hand runt i trädgården och tackade för alla gratulationer, alla verkade vara jävligt glada över att de två var tillsammans igen. Ingen verkade förstå att de två aldrig skulle hålla, som jag förstod.

Mina föräldrar verkade få mer gratulationer än vad jag fick. Jag kanske var bitter, men det kändes som hela min födelsedag var förstörd på grund av de två.

Farmor satt och blängde mot mormor, som klätt upp sig i diamanter och klänning, och klagade över att mamma valt en klänning två storlekar för smått. Jag skrattade åt farmor, vi hade alltid kommit överens, även fast vi inte träffats speciellt ofta de senaste åren.

Alla lekte trevliga mot varandra, småkusiner sprang runt och mostrar och fastrar delade sina gamla berättelser som man redan hört hundra gånger om. Jag ville bara härifrån.

Och supa till det.

Timmar senare var kalaset klart, Emilia hade sms:at och sagt att alla hemifrån redan var på plats hemma hos Felix, och att det verkade bli väldigt mycket folk där inatt.
Fan vad kul, och exakt det jag behövde.

Vi sa hejdå till släkten, och jag smet ner till mitt rum innan mamma och pappa hann säga något till mig, jag ville verkligen inte prata med någon av dem nu.
Jag sminkade på mig lite mer än innan och när pappa ropade att det var middag uppe, så gick jag upp och tog ner maten till mitt rum. Allt för att undvika dem.

Jag bytte om, och skrev ett sms till Felix att jag var klar, någon timme senare.

Felix, 20.52:
Är utanför!

Jag sprang uppför trappan, drog på mig skorna, med tyvärr stoppade mamma mig innan jag hann gå ut.

"Vart ska du?" Mamma hade fortfarande på sig sin klänning, klackskorna och ett glas rosé i handen. Hon och pappa skulle tydligen vara här hemma ikväll.

"Till Felix."

"Aha. Kul!"

"Mm, jätte." mumlade jag och kollade mobilen.

"När kommer du hem?"

"Vet inte." sa jag och krånglade mig förbi henne till ytterdörren.

"Kommer det finnas alkohol?" frågade mamma när jag redan öppnat dörren. Det där frågade hon bara för att bevisa att hon var en 'bra förälder'. Hon hade aldrig brytt sig om jag drack alkohol innan.

"Hejdå!" ropade jag och smällde igen dörren. Jag släppte ut ett andetag. Nu ska jag inte längre tänka på mina föräldrar. Nu ska jag ha kul, på en fest som min fina pojkvän fixat för mig. Med mina kompisar, med alkohol och på min dag.

På tal om Felix, så stod han utanför grinden i vit tröja med knappar längsmed framsidan, jeansshorts och vildvuxet hår. Och han luktade otroligt gott.

"Grattis igen." sa han in i mitt hår, och jag log lyckligt.

"Tack."

"Allt bra?"

"Det kommer det att bli." svarade jag och lät honom pussa mig på kinden.

"Vad fin du är." Felix leende fick mig alltid på bra humör. Vi började gå, han virade sin arm runtom mig.

Allt hade gått så snabbt i sommar. Allt från det som hänt mellan mig och Oscar, till att träffa Johannes, förlora oskulden och hitta Felix. Och allt som hänt med Wilma och Emilia. Emilia som trodde hon var gravid. Jag undrar om Wilma visste något om det? Jag skulle gissa på nej.

"Vad tänker du på?" frågade jag Felix, efter vi gått i tystnad i flera minuter. Det var som om han levde i sin egen värld, det hade varit så de senaste dagarna.

"Inget." svarade han med ett försäkrande leende. "Tänker bara. Det var ganska mycket folk när jag stack, det kommer komma fler under kvällen. Är det okej?" frågade han.

"Ja, absolut! Ju fler desto bättre!" Det var alltid de festerna som blev roligast.

"Bra." Felix leende nådde inte riktigt hans ögon. Man såg nu hans hus, och flera människor i hans trädgård. Skratt, prat och skrik.

"Hur är det egentligen?" frågade jag honom och vi stannade mitt i gatan. Han såg på mig, la en hand på min kind och kysste mig.

"Jag är bara så jävla kär i dig." viskade han mot mina läppar. Men den här gången blev jag inte varm i hjärtat, som jag skulle blivit någon annan gång. Jag blev orolig.