sexton/sjutton | f.s

56

En timme senare blev korvarna äntligen klara, och alla åt glupskt under tystnad. Förutom Johannes och Nils, de blev aldrig tysta.

"Men Nils för i helvete! Kan du äta med stängd mun?! Du spottar på mig ditt äckel." Wilma ställde sig upp och borstade av delar av Nils korv som flugit på henne. Alla fnittrade åt henne. "Det är inte kul!"

"Wilma, chilla. Det är bara mat!" sa Nils, fortfarande med korv i hela munnen.

"Så vidrig." muttrade hon men satte sig ner igen. Killarna hade ännu inte ätit upp, men Emilia och jag satt bara och njöt av allas sällskap. Jag var glad att mina vänner som jag haft ett längre tag kunde umgås med de nyfunna, som Johannes och Ogge. Och Felix såklart.

"Jag går och byter till bikini." sa Emilia. "Så kom fan inte in i tältet." Hon reste sig och försvann in i sitt och Hugos tält. De hade tydligen paxat det specifikt.

"Har nån känt på vattnet? Är det kallt?" Hugo kollade bekymrat på det aningen grumliga vattnet. "Jag glömde ta med badbyxor och extra kallingar."

"Bra där." sa Wilma och kastade in den sista biten av hennes korv i elden. William däremot satt och stack in en plastflaska i så det lät väldigt oroväckande. "Lägg av, det kommer börja brinna!"

"Det brinner redan ditt cp." sa han och alla bröt ut i skratt.

"Du fattar vad jag menar."

"Det är lugnt Wilma." sa han sedan och tappade hela flaskan i elden. "Ojdå." Det pangade till ett högt ljud så jag hoppade till, alla andra också.

"För i helvete William!"

"Jävla pyroman! Lägg av!"

"Blev lilla Mollsan rädd?" Felix skrattade och strök mitt lår med hans finger. Alla skrek på William och jag tog ett djupt andetag, ibland orkade jag inte med mina vänner. 

"Jag går och byter jag också." muttrade jag och försvann upp mot tälten.

"Vem är det?" skrek Emilia och jag gick in.

"Jag ska bara hämta min väska och dra härifrån." skrattade jag. "Jag vill ju liksom inte hamna här med dig och din pojkvän inatt."

Emilia virade en handduk runt sig och vi gick ut. "Följ med mig på toa?"

"Dass." rättade jag henne. Hon rynkade på näsan men följde ändå med mig efter jag dumpat min väska i mitt och Felix tält. "Fy fan." Inne på dasset luktade det bokstavligt talat skit, och jag höll för näsan när hon hukade sig.

"Tur att jag tog med handsprit." Jag flinade men höll fortfarande andan. "Du, Molly, jag tog testet innan jag stack idag..." Hon torkade sig och ställde sig upp. Jag hann knappt tänka innan hon såg upp på mig med lättnad. "Jag är inte gravid."

"Tack gode Gud!" sa jag, släppte näsan och kramade om henne. "Gud vad bra! Emilia, oh my..."

"Jag vet, det är superbra, men... Jag vill inte att det ska bli värsta grejen av det här, så... Wilma behöver inte veta något. Hon kommer liksom råka säga nåt till nån och jag vill bara glömma allting, okej? Ju färre som vet desto bättre."

"Ja, absolut. Jag säger inget."

Emilia betedde sig konstigt, det här kanske var något otroligt känsligt för henne och jag ville inte pusha henne mer än vad jag redan gjort. Så jag lovade. Hon var nog rädd att hennes perfekta yttre förstöras om detta ryktet spreds.

"Men du har väl pratat med Hugo?"

Jag tyckte att det var Hugos rätt att veta om Emilia hade oroat sig för att vara gravid med hans barn. Det här med att Emilia var orolig att Hugo skulle lämna henne om hon berättade var bara löjlig enligt mig, han älskade henne mer än allt annat, så varför skulle han ta det dåligt?

"Ja. Såklart."

"Det var väl inget att oroa sig över?" sa jag, mitt hjärta lite lättare än innan. Vi gick ut från dasset.

"Nejdå, allt är bra. Men som sagt, prata inte om det. Hursomhelst, hörde du vad Sandra skrev till Oscar för någon vecka sen eller? Det var det roligaste jag hört i hela mitt liv..."

Emilia fortsatte babbla på om Oscar och om Sandra och vad dem gjort och sagt och jag märkte knappt av när hon sprang iväg till Hugo igen. 

Så jag kröp in i mitt och Felix tält och bytte själv om till bikini, då de flesta också bytt till badkläder.