sexton/sjutton | f.s

33

Johannes öppnade dörren till den lilla röda stugan som fanns närmre stranden än Ogges riktiga hus. Det här var tydligen ett gästhus.

"Och med 'snacka' menar du nåt annat hoppas jag?" sa Johannes med ett flin och satte sig på sängen.

Det fanns ett litet litet badrum här, en säng, ett nattduksbord, en garderob och ett litet skrivbord. Även en spegel. Tavlor prydde träväggarna.

"Först Felix rum sen Ogges stuga. Jävla king är du!" utbrast han glatt.

"Påminn mig inte." Felix jävla rum. Hur fan tänkte jag? "Och verkligen inte." svarade jag. Kom till saken, Molly. "Okej. Såhär. Jag tror du omedvetet vill göra Tindra avundsjuk genom alltid hålla på att kladda på mig." Jag korsade mina armar över mitt bröst.

"Inte det här igen." stönade Johannes och la sig ner på sängen.

"Jo! Nu ska vi prata om det här! Tindra är typ svinkär i dig, ser du inte det? Och du gillar henne också, pappskalle!" sa jag irriterat. "Du försöker bara dölja det genom att ligga med andra." Aka, mig. Han satte sig upp.

"Lilla Molly, om jag hade försökt göra Tindra avundsjuk hade jag väl inte vilja hålla oss två hemliga? Då hade jag väl skrikit ut 'JAG OCH MOLLY ARVIDSSON HAR SEX!'?"

"Schh!" Jag hyschade honom högt. "Idiot! Du har redan henne runt lillfingret, och hon är en jättebra tjej, vad ska du med mig till? Det enda jag kan ge dig som inte hon kan är sex, och det kan inte vara det viktigaste för dig! Du måste dra ur huvudet ur arslet och inse att sex inte är det viktigaste i ett förhållande!"

"Vet du vad jag tror?"

"Nej och jag vill inte veta heller." sa jag och himlade med ögonen. Jag gick fram till spegeln och torkade bort lite mascara som hamnat under ögat. "Jag vill inte förstöra för er två."

"Jag tror du inte vill ligga med mig längre för du vill inte framstå som en slampa. Vilket du inte ä..."

"Men snälla Johannes, gör inte det här till en stolthetsgrej nu!" Jag svängde dramatiskt med armarna. "Det handlar inte om mig, det handlar om att du ska ta itu med dina känslor!"

"Du känner knappt Tindra! Du vet inte hur..."

"Var du kär i Tindra när ni höll på?" Jag hade avbrutit honom för många gånger, men det var jag när jag var irriterad.

Johannes tog god tid på sig att svara. "Ja."

"Var du kär i Tindra när du dumpade henne?"

"... Ja."

"Och försvann någonsin de känslorna?"

Jag satte mig bredvid honom på sängkanten. Utanför hördes dämpade skrik och skratt. Jag hörde tydligt Felix röst skrika något. "Ja." sa Johannes.

"Ljug inte för mig Johannes." sa jag. Jag är inte dum.

"Okej, fine! Nej! De försvann inte. Men vad fan ska jag göra?! Jag kan inte direkt säga något till henne! Det skulle bli askonstigt. Plus att hennes kompisar hatar mig."

"Ingen hatar dig Johannes."

Min teori var alltså sann. Och han har erkänt det! Jävligt stora framsteg ändå. Och visst, det här betyder att det är officiellt slutlegat för min och Johannes del, jag kan inte fvcka med hans känslor på det sättet. Och det var kul under tiden, men vad fan, det är väl daga att släppa det nu.

"Jag har redan sabbat allt. Så fck it."

"Skärp dig. Hon gillar dig, och du är Johannes! Det är bara att gå ut dit och ta henne med storm så är hon din! Lätt." sa jag och ställde mig upp, i tro att diskussionen var slut.
Han satt sammanbiten på sängen. Som fastfrusen. Jag suckade. "Snacka med henne. Hon tror typ att du är kär i mig eller nåt."

Jag stod med handen på dörrhandtaget, redo att gå. Johannes satt fortfarande på sängkanten med ansiktet i händerna. Det var konstigt att se honom såhär. Kluven, typ.

"Du har henne, Johannes." sa jag uppmuntrande innan jag lämnade stugan och gick ner till de andra igen.

Jag var glad att jag fått honom att erkänna sina känslor, det var ganska lätt ändå med tanke på att det var Johannes jag handskades med. Och nu behövde inte sex komma emellan min och hans vänskap heller, nu kunde vi vara vanliga kompisar - inte kompisar som smyger iväg från sina andra vänner för att knulla. Allt komplicerat var över.

Det jag inte tänkte på var att lögnen fortfarande måste bäras vidare. Vi hade lovat varandra att inte berätta för någon - hur svårt skulle det bli egentligen?