ask.fm | f.s

2 - Michelle

Vad tkr du om Felix?
Vem?

Felix Sandman
Loooooooool

"Men snälla följ med ikväll." klagade jag. "Det blir kul!"

"Du vet inte ens vilka som kommer dit!" Omar försökte koncentrera sig på sin tankekarta vår SO-lärare bett oss att göra, men han skrev bara ner ett ord innan jag störde honom igen.

"Det spelar väl ingen roll! Vi har inte varit ute på flera helger, jag vet att du är sugen."

"Det kommer bara vara en massa fjollor där." Omar la ner sin penna och suckade. Han drog upp mobilen istället och jag bet på min penna, glad att han verkade ge upp tankekarte-skiten.

"Omar." klagade jag. Han flinade nonchalant. "Snälla? För min skull?" Jag kramade honom över bordet och kollade upp på honom. Jag putade med min läpp och han bet sig själv i läppen.

"Fine!" sa han tillslut och jag log nöjt. Min hundvalpsblick fick honom alltid på fall. "Men om du dissar mig direkt så sticker jag."

"Jag lämnar aldrig dig." svarade jag. Lögn. Det blev oftast så på fyllan att jag fick för mig att försvinna på äventyr, och Omar hade ingen aning vart jag var. Han kollade på mig i misstro och jag lutade mig fram och putade med läpparna. "Får jag en puss." Han kunde inte hålla tillbaka sitt flin och gav mig en puss på munnen innan jag lutade mig tillbaka igen. Omar kunde inte vara arg på mig, det var omöjligt. "Tack."

"Mm."

-

Jag gick ensam från den lektionen till nästa. Omar skulle stanna kvar för han hade tydligen fått F på förra historiaprovet.
På vägen passerade jag Felix Sandman och Oscar. Oscar såg snygg och självsäker ut som vanligt, han var som en kung och förde sig själv som en också. Jag tror nästan alla tjejers hjärtan fladdrade lite när han gick förbi. Och sen var det Felix. Ugh. Han var så jävla snygg, men så självkär att det var helt sjukt. Jag kände inte honom, inte alls, hade bara hört folk prata, och hört rykte efter rykte passera. Hans namn var visst synonymt med trubbel, så jag höll mig oftast borta från honom. Jag försökte inte ägna min tid på han heller, han var typ drama. Och jag har inte tid för sånt.

Mina mörka ögon mötte Felix ljusa, och han försökte som alltid dra in mig med bara en blick, som han säkert gör med alla tjejer. Det jag lärt mig under dessa år när det kommer till killar, är att spela svår alltid får de att vilja ha mer. Och när de väl har en, så skulle man vara den bästa de nånsin haft.

Och det var jag.

Jag fortsatte gå, det fanns inget bättre än att låtsas vara bättre än vad de förtjänar.

Olivia, 10.34:
Är vid matsalen, kom hit

Jag satte mig ner vid bordet, Olivia och Davina satt redan där. "Hur gick det?" frågade de.

"A." svarade jag kort. Jag var stolt över mina betyg, men det var inget jag ville skryta med egentligen. Mina betyg definierar inte mig. "Matten då?" frågade jag.

"D. Ändå rätt stolt." svarade Olivia. Hon kollade inte på mig, utan bortom mig. Jag kollade mig om och såg Felix och Oscar gå tillsammans i matsalen. Jag himlade med ögonen. Det räckte väl ändå att se de där två vandrande rövhålen en gång per dag? Mer än det var för mycket.

"Släpp Oscar nu! Han är ett as." suckade jag. Olivias crush på honom började bli tjatig.

"Och? En jävla sexgud till as." sa hon då. Sant, Oscar var otroligt sexig, men minst lika hjärndöd som Felix.

"Har ni haft sex?" frågade jag förvånat med en blick på henne, utan att riktigt tänka efter innan. Olivia var ingen sån brud, inte som mig alltså. Jag tänkte aldrig efter innan.
Ifall hon skulle balla ut helt plötsligt och ligga med Oscar Enestad skulle jag minst sagt bli förvånad. Det var väldigt osannolikt. Men hon är ju samtidigt väldigt galen och spontan ibland, så vad vet jag?

"Nej." sa Olivia förskräckt. "Men jag skulle inte direkt säga nej."

"Jo, det skulle du." sa jag. För Guds skull Olivia, var lite smart för en gångs skull. "Tänk till lite."

Olivia och jag var bästa vänner (om man bortser från Rudberg och Davina såklart), och vi satt praktiskt taget ihop.
Vi var inte såna galna uppmärksamhetskåta tjejer i skolan, som skriker efter killarna och putar med allt vi äger vart vi än går. Vi var mer i bakgrunden, vi behövde inte stå ut så mycket för vi var redan högt uppe i ranklistan. Vi styrdes inte av hierarkit på skolan; vi styrde det. 

Av någon anledning gillade folk mig även fast jag inte brydde mig om alla jävla normer. Även fast jag inte var som de andra tjejerna. Jag antar de såg upp till mig på något vis, och med det kommer avundsjuka. Det är väl en smäll jag är villig att ta för att få gå min egen väg.