ask.fm | f.s

61 - Michelle

Varför säger alla att du och Omar bråkar ofta?? Det känns som ni är best friend goals :( sluta bråka
Vi bråkar ofta för vi bryr oss om varandra

Jag lämnade Felix på vägen hem, lät honom gå till mitt hus ensam och dra hem själv. Jag ville verkligen följa med honom, men visste att det inte skulle sluta bra. Och jag visste att jag måste tvinga mig själv att sluta se på honom mer och mer som en kompis. För han får inte bli min kompis.

Jag fattar inte att jag berättade allt det där för honom. Öppnade upp om mina bekymmer, för honom.

Jag borde inte ha gjort det, och nu känner jag mig konstigare än någonsin. Jag har virvlat in mig i ett nät nu som jag inte kommer ut ur. Jag har grävt ett hål så djupt att jag inte längre kommer upp.

Jag tog den korta vägen hem till Omar och gav mig själv en hård örfil som en varning att bete mig normalt; nyktert. Jag knackade på.

"Michelle!" Hans mamma öppnade dörren glatt och stängde dörren efter mig. "Omar, Michelle är här!"

Omars mammas brytning hördes tydligt, men för mig var den bara charmig. Omars sydamerikanska rötter hade gett honom de finaste ansiktsdragen och en underbar känsla för det här med kärlek, enligt han själv alltså.

"Tack Vilnur." mumlade jag så trevligt jag kunde i mitt onyktra och aningen förtvivlade tillstånd. Jag gick uppför trappan.

När jag öppnade hans dörr satt en tjej jag väl kände igen på hans säng. Hon gick i parallellklassen och jag hade umgåtts med henne väldigt mycket ett tag, men inte lika mycket längre.

"Michelle?" frågade Omar, som också satt på sängen.

"Hej." andades jag, lite snurrig. "Stör jag?"

"... Vad gör du här?" frågade Omar och såg på Vilma, som satt med en frågande blick.

"Jag..." mumlade jag. Vad gjorde jag här egentligen? Jag ville egentligen bara prata med min bästa vän, någon jag inte knullade med eller kände attraktion till. Jag kan inte fortsätta prata med Felix om saker och ting. Det är Omar jag ska prata med. "Förlåt, jag kommer tillbaka en annan gång." sa jag och gick.

Jag hörde Omar säga något till Vilma innan han gick efter mig. "Michelle." Omar la en hand på min axel.

"Förlåt." sa jag.

"Har du druckit?" frågade han tystare.

"Ja." sa jag. En plötslig klump i halsen dök upp. "Kan vi prata?"

Omar nickade till slut och vi gick till hans inglasade balkong på andra sidan huset. Han gav mig ett glas vatten.

"Vad är det? Har det hänt något?" frågade han med oro i rösten. Jag har verkligen varit en skitig vän, bara tagit Omar för givet.

"Jag har rört till det." sa jag. "Som bara fan."

"Vadå?" Omar rynkade på ögonbrynen.

"Jag vill inte bråka med dig." sa jag. Omar visste att jag skulle droppa något som han inte skulle gilla, det såg man på hans ansiktsuttryck. "Jag har legat med Felix. Igen och igen..." sa jag. "Jag vet inte ens varför. För jag vet att han är... en idiot."

"Michelle, du skämtar med mig, va?" sa Omar efter ett tag. "Du kan ärligt talat inte vara så dum..."

"Förlåt! Vad är det du tycker är så hemskt med honom, egentligen?" frågade jag, med en plötslig instinkt att försvara Felix. Gud vet varför.

Omar kollade på mig. "Seriöst? Att du ens frågar mig det... Du är ju förfan lika dum som han är."

"Du har ändå inget att göra med vilka jag knullar och inte..." sa jag.

"Så varför kommer du hit och berättar för mig, då?!" frågade Omar upprört.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga, vilken sida jag är på. En del av mig vill försvara Felix med allt jag har, men en annan vill bara ha så mycket distans mellan oss två som möjligt.

"För jag är ledsen och arg." sa jag med tårar i ögonen. Alkoholen blandat med alla känslor var ingen bra kombination. "Och du är min bästa vän!" grät jag.

"Michelle, varför har du ens druckit ikväll? Vart har du varit?"

Jag skakade på huvudet. Allt har bara blivit för mycket för mig.

"Min pappa kom hem igår." sa jag. "Med hans nya fru. Jag känner inte henne, och de har gift sig, och nu ska hon bo hos oss och... Allt är bara... Kaos." sa jag och torkade bort en tår.

Allt hade hänt så fort, och Omar hade ingen aning om nånting. Och han ska vara min bästa vän.

Men istället för att berätta för honom det första jag gör så släpper jag in Felix Sandman i mitt hus och låter honom äta med mig och min familj. Helvete, vad håller jag på med?