ask.fm | f.s

38 - Michelle

Är du smart?
Beror nog på hur man ser det haha

"Går allt bra nu då?" frågade farmor genom telefonen. Sedan igår hade hon sovit hemma i sin egen lägenhet. Jag hade försäkrat henne att det gick bra, att jag kunde sova här ensam ett par nätter. Jag visste att hon varit ovanligt utmattad på sistone, och jag ville bara att hon skulle ta det lugnt.
Och hon gick faktiskt med på det, men innan hon åkte hem så gjorde hon nog med mat till mig så jag skulle klara mig hela vintern, om inte mer.

"Ja, farmor. Allt går jättebra." skrattade jag. "Gå och lägg dig nu. Det är sent." sa jag.

"Det har du rätt i. Godnatt. Sov gott! Älskar dig."

"Älskar dig." log jag och la på. Även fast det aldrig lät speciellt mycket i det här huset normalt, så märktes det faktiskt att hon var borta.

Jag tog upp boken jag läste innan hon ringde mig. Jag var helt uppslukad i den innan, så pass att jag inte ens märkte att klockan snart slog elva. Jag hann dock inte bli uppslukad av den ännu en gång innan det hördes knackningar på dörren.

Rätt så konfys gick jag ner för trappan och undrade vem fan det var som knackade på såhär dags en vanlig onsdagskväll.

Felix Sandman. Såklart.

Jag stod med halvt öppen mun i hallen och stirrade på honom.

"Hej." log han.

"Vad gör du här?"

"Inte ens ett hej?"

"Hur fan vet du ens vart jag bor?"

Vad är det här? Blir jag Punk'd? Varför är han här?

Jag släppte inte in killen i huset, utan lät barriären mellan den varma hallen och den kyliga höstkvällen skilja oss åt. Han stod med händerna nergrävda i fickorna på sin bombarjacka. Han hade inte den långa kappan som jag märkt att han brukade ha.... Jag kan ha slängt ett par blickar efter aset den här veckan när han passerat i skolan. Jag erkänner.

Jag själv hade korsade armar över mitt bröst. Jag var klädd i ett par grå mjukisbyxor och ett svart linne med spagettistraps. Mitt hår var uppsatt i en ful hästsvans och på mina fötter var ett par raggsockor. Jag var skitsnygg, helt enkelt - eller inte.

"Vi stod här i helgen. Med Edvin." sa han och jag märkte hur han kollade in i huset. "Om du kommer ihåg." tillade han retfullt. Han synade min kropp.

Det här var kanske inte den bästa outfiten att ha på sig när Felix Sandman knackar på klockan elva en onsdagskväll.

"Just det." sa jag och lutade mig mot dörrkarmen.

"Det skulle inte förvåna mig om du inte kom ihåg. Av vad jag vet så får du ju otroliga minnesluckor."

Han refererade såklart till hela förra veckan när jag låtsades att jag inte kom ihåg hur vi hade sex hela jävla natten lång. Men såklart kom jag ihåg. Jag himlade med ögonen åt honom.

"Varför är du här, Felix?" frågade jag. "Jag tvivlar på att du bara svängde förbi för att säga hej."

"Jag tror vi båda vet vad jag vill." svarade han och strök sin röda nästipp. Jag släppte ut ett ljudlöst skratt.

"Om du kom hit för sex så måste jag tyvärr neka."

"Varför?"

Jag öppnade munnen lite på grund av hans fräckhet. Han bara kommer hit helt oanmält och vill ha sex? Vem gör så?

"För att..." Jag kom inte ens på en ursäkt, vilket var... konstigt. Vem som helst hade kunnat hitta flera hundra anledningar varför inte. Men på mig stod det plötsligt helt still i hjärnan.

"För att...?" retades Felix och tog ett steg in i hallen. "Är det någon hemma, eller?"

"Nej." svarade jag och stängde dörren efter honom. "Asså, nästa gång du vill ha ett bootycall så kan du åtminstone ringa mig innan, så jag hinner raka mig åtminstone." sa jag och såg på när Felix tog av sig ytterkläderna och hängde upp dem i min hall som om han gjort det hundratals gånger innan.

"Jag skulle ha gjort det, om jag hade ditt nummer." svarade han och lutade huvudet en aning mot mig. Konstigt nog så förstod jag vad han menade med bara en blick. Jag räckte fram mobilen åt honom så han fick skriva in sitt nummer.