ask.fm | f.s

29 - Michelle

Ligger du ofta med killar?
Nej egentligen inte, alla bara tror jag gör det

Varför tror alla det?
Vet inte, antar för att jag är öppen med sex här och irl eller nåt sånt

Jag vaknade upp med ett stön. Helvete. Jag drack inte ens speciellt mycket igår? Eller... Jo, det gjorde jag kanske. Det var bara det att när jag somnade, med Eddie bredvid mig, så var jag ganska nykter ändå.

"Eddie..." mumlade jag och drog bort hans tunga arm från min mage. Han hade såklart försökt få till det inatt, men jag hade sagt nej, som alltid. Han hade lagt sina händer på mina höfter och ben och allt möjligt, kysst mina händer och hals, innan han däckat helt och hållet i min säng, med bara kalsonger på sig. Jag hade försökt hållit mig på den ena sidan av sängen, men nu när jag vaknade låg han ändå alldeles för nära mig.

Jag ställde mig upp och släppte ut ett djupt andetag. Huvudvärken var inte extrem, men den fanns ändå där.

Jag gick ut från mitt rum, och tassade mot badrummet för att farmor, som stod nere i köket och höll på, inte skulle höra mig. Men tyvärr så har ju farmor hörsel som en hök och stod nere vid första trappsteget på två sekunder. "Michelle!" utbrast hon. Hon hade en kökshandduk i handen.

"Farmor. Hej." sa jag, ganska tyst så inte Eddie skulle vakna och komma ut hit i bara kalsonger.

Hon såg ganska oroligt på mig. Hon skulle alltid oroa sig för mig, fastän i hennes ögon var jag en liten ängel. Hon skulle bara veta hur jag betedde mig egentligen. Fast man vet aldrig med farmor. Hon kanske gör det.

"När kom du hem? Hade du det trevligt igår?" frågade hon. Jag svalde. Jag mådde alltid såhär efter en utekväll.

"Ja, det var jättekul. Men det blev lite sent. Förlåt om jag väckte dig när jag kom hem."

"Nejdå." försäkrade farmor mig med ett litet leende. "Vad gjorde du, då?"

"Jag... Jag var med ett par kompisar." Jag klistrade på ett leende. Om jag sa till henne att jag var på fest hos en okänd människa skulle hon bli så orolig att hon skulle smälla av. Ändå tog det emot att ljuga för henne, konstant.

Farmor nickade. Hon slängde sedan en blick mot mitt rum, som låg till höger uppför trappan. Jag kollade ditåt.

"Jag... En kompis sov över här." sa jag.

Farmor höjde ögonbrynen lite och nickade sedan smått. "Vad heter han, då?"

Såklart visste hon att någon sov över här. Såklart hade hon kollat att allt var bra med mig när hon vaknade. Eller kanske inatt när hon vaknade. Såklart hade hon sett honom.

"Det är Edvin." sa jag och gav min sovrumsdörren en till blick. "Vi går i samma klass."

"Jaha. Trevligt." log hon.

"Jag sa att det var okej att han sov här inatt. Gick det bra?"

"Ja, ja, självklart." sa farmor. "Bara du tar hand om dig."

När jag såg farmors ansikte gjorde det ont i hjärtat. Helvete, att jag aldrig kunde bete mig. Jag gick nerför trappan och kramade om henne. "Ja. Jag lovar."

"Bra." Farmor log och tog tag i mina axlar. "Nuså. Vill ni ha frukost?"

Både jag och farmor visste att det var långt förbi frukost vid den här tiden på dygnet, men farmor såg förbi det. Jag skakade på huvudet. "Han ska hem snart." försäkrade jag henne.

"Okej." Hon log och försvann sedan in i köket igen.

Efter jag hade gått på toa, gick jag in i mitt rum igen, och den här gången sket jag ifall Edvin vaknade eller inte. Jag klädde på mig och borstade igenom det trassliga håret.

Efter ett tag började han mumla och snart slog han upp ögonen. "Fan..." sa han med rosslig röst och la en hand mot hans panna.

"Godmorgon solstråle." sa jag.

"Jag tror jag är bakis." mumlade han och satte sig yrvaket upp.

"Förmodligen." sa jag. "Hur mycket drack du egentligen?"

"Jag vet inte ens?" sa han frågande. "Inte mer än vanligt."

Jag flinade och började kolla igenom alla sms och snaps jag fått under gårdagen och natten och morgonen.

Olivia, 11.48:
Vart tog du vägen igår? Du kom aldrig tillbaka! Lunch idag? 

Jag skrev in ett svar medan jag förde en slapp konversation med den nyvakne Edvin.

"Fan vad schysst att jag fick sova här." sa han och reste sig äntligen upp ur sängen. Han drog på sig sina byxor.

"Det är lugnt. Fast du ville ju inte direkt sova när du följde med mig in." Edvin skrattade.

"Sorry. Var jag jättepå?"

"Nä... Inte mer än vanligt." flinade jag.

"Fan." Han gnuggade sin panna med baksidan av sin hand. "Pinsamt."

"Äh."

Jag såg på honom när han höll på med sin mobil, och efter ett tag började han flina och riktade mobilen mot mig. Han visade en bild, från någons My Story. Det var en bild på mig som någon tagit med blixten på, där jag gav kameran en pussmun.

"Nej men vad i helvete..." stönade jag. Jag såg blek och förjävlig ut på bilden, man kunde till och med se hur onykter jag var. "Vem har lagt ut det där?"

"Felix." svarade Edvin, och hans ögonbryn dansade på hans panna mot mig retandes. "Är ni två typ..."

"Nej." avbröt jag honom.

"Jag avslutade inte ens frågan!"

"Men svaret är nej. Nej. Vi är ingenting. Alls."
Edvin skrattade och jag tog upp hans tjocktröja från mitt golv och tryckte den mot hans bröst.

Vi är ingenting alls från och med nu.