ask.fm | f.s

128 - Michelle

Felix öppnade ciderburken och tog några klunkar. "Fyfan vad sött." sa han. Jag log bak mot honom.

"Det är gott ju." sa jag. Själv satt jag på mitt golv, med en jävla massa smink framför mig. Basen var klar, och jag funderade på om jag orkade göra ögonskugga eller inte. "Bara för du dricker besk öl hela tiden." fortsatte jag. Min mobil som låg bredvid mig på golvet, plingade till.

Davina, 18.57:
Utanför, släpp in mig

Jag la ner mobilen. "Kan du släppa in Davina?" frågade jag Felix. Han hoppade upp från sängen och joggade ner till den låsta ytterdörren.

Pappa och Sofi var ute och åt med pappas kollegor ikväll, vilket betydde att vi skulle förkröka en aning hos mig innan vi skulle dra vidare till den där festen Omar pratat om. Hos den där tjejen ingen av oss riktigt gillade. Olivia, Omar, Vilma och Eddie skulle också komma snart. Detta jullov hade mest spenderats med Felix, så det skulle bli kul att träffa alla mina kompisar igen.

"Om jag hade vetat att han skulle vara här skulle jag sett lite mer presentabel ut." sa Davina när hon och Felix kom upp till mitt rum. Davina var osminkad och hade sporttights och hoodie på sig. I sin sportväska hade hon med smink, kläder och alkohol. Allt var som vanligt innan vi skulle ut. Felix flinade åt min bästa vän.

"Du är jättefin." skrattade jag och fortsatte sminka mig. Davina började också snart. Jag var aningen nervös inför att gå ut ikväll. Tänk om någon skulle konfrontera mig angående Oscar-grejen. Alla i stan pratade ju om det; om mig. Jag skulle förmodligen vara full ifall det hände, så jag skulle inte bry mig så mycket, men ändå. Jag pallade inte mer Oscar-drama det här lovet. Jag ville bara ha kul.

"När kommer Omar?" klagade Felix efter tjugo minuter av sminkade och babblade från Davinas håll. Jag hade blandat ihop varsin grogg till mig, Felix och henne. "Jag behöver lite fler män i detta hus." sa han. Davina skrattade högt. Hon verkade gilla Felix, vilket glädje mig.

"Jag trodde jag aldrig skulle höra dig fråga efter Omar." skrattade jag. Han och Omar hade liksom aldrig... gillat varandra.

Felix hade varit så otroligt söt när han suttit på sängen och observerat mig och Davina när vi sminkat oss, pratat och skattat. Han hade klagat över att vi tog lång tid på oss, men jag visste att han tyckte det var ganska spännande att se på hela processen. Han hade själv bara dragit en borste han lånat av mig genom sitt hår, med en klick hårgelé han lånat av Davina, och såg så otroligt jävla snygg ut med den där ena hårslingan som hängde ner i pannan på honom. Sen var han liksom klar att gå, för han var så naturligt snygg ändå.

"Omar och Eddie kommer om en kvart typ." sa hon. "Skönt, va?"

"Eddie?" frågade Felix. Jag såg på honom med höjda ögonbryn.

"Ja?" sa jag. Felix suckade och himlade med ögonen. Och precis då kom jag ihåg gången då jag helt och hållet dissat Felix för Eddie. Felix ville sova hos mig, men Eddie hade hunnit först och övertygat mig. Så jag och han hade lämnat Felix ensam utanför mitt hus. "Just ja, din bästa vän ju!" skrattade jag.

"Påminn mig inte." muttrade Felix och jag skrattade. Jag kommer fortfarande ihåg hans trumpna ansiktsuttryck när jag sa godnatt till honom den natten.

"Det kommer inte hända igen." flinade jag mot Felix. "Eller?"

"Bäst för dig att det inte händer igen." flinade Felix och drog dit skrivbordsstolen som jag satt på mot sängen där han satt. Mina ben virades runt hans kropp. Han pressade mig närmre honom. "Då kommer jag bli riktigt arg." viskade han i mitt öra. Jag rös över hela kroppen.

" Och tänk om det är det jag vill?" frågade jag tyst tillbaka, och rörde längs hans nacke med mina naglar. Felix nafsade lite i min öronsnibb.

"Jag hör er." upplyste Davina oss. Jag drog mig tillbaka lite med stolen. "Och jag vill att ni ska veta att ni två är äckliga." sa hon.

Jag skrattade och rullade iväg från Felix och sängen. Om jag fortsatte sitta sådär med honom skulle jag nog behöva skicka ut Davina snart nog.

Som tur var så anlände snart resten av mina vänner, och vi började tagga upp inför festen. Vi spelade hög musik, drack och skrattade.

Eddie var redan ganska lullig, det var han redan när de kom in genom dörren. Gud vet när han hade börjat förkröket egentligen, och hur mycket han druckit.

Klockan var runt nio när vi bestämde oss för att dra, ganska tidigt egentligen, men vi ville bara komma iväg och träffa folk.

De andra höll på att klä på sig i hallen när jag själv var i köket för att ta ett glas vatten. Varannan vatten-policyn var inte något jag följde direkt, men det var värt ett försök ikväll.

"Du, Michelle?" sa Eddie och kom invalsandes i köket.

"'Mm?" mumlade jag och strök bort vattnet som hamnat på hakan.

"Får jag fråga vad som pågår mellan dig och Felix?" frågade han och lutade sig emot diskbänken. Han hade ena ögonbrynet höjt och höjde ölflaskan till hans mun. Hans läppar var rosa och fylliga, och hans ögon glansiga. Eddie var absolut inte ful, han var ganska snygg faktiskt. Med sitt smutsblonda hår som alltid var aningen ruffsigt, och med sina ljusblå ögon.

Jag flinade och slog bak huvudet en aning för att se på honom. "Varför vill du veta." sa jag.

"För du vet att jag är lite småkär i dig, Michelle." gnällde Eddie och jag skrattade. "Förra gången du snackade om Felix så sa du att det inte var något mellan er. Det verkar inte så."

"Du är inte 'småkär' i mig, Edvin." sa jag roat, och ignorerade hans andra kommentar.

"Men jag vill ha dig, det vet du väl." sa han. Han höll alltid på såhär, det var ganska kul faktiskt. "Men du vill ha honom, eller?" frågade han mig. Mitt hjärta slog en aning hårdare av hans fråga, för jag visste att svaret var uppenbart, i alla fall för mig. Det hade blivit det på senaste tiden.

Jag skulle just svara när Felix dök upp bakom dörrkarmen och lutade sig emot den. Han hade en blick i sina ögon som sa att han visste allt som var osagt.

"Michelle, kommer du eller?" frågade Felix med ett litet litet flin. Han såg så självsäker och snygg ut där han stod.

Jag och Eddie utbytte en blick innan han gick ut från köket, och lämnade mig och Felix ensamma. Felix såg efter Eddie när han försvann, men la sedan blicken på mig. Han tog några steg emot mig, synade mig.

"Så..." började han med blicken på våra fötter. Sedan såg han mig i ögonen. "Ja eller nej?" frågade han mig, och syftade på frågan Eddie ställt mig nyss. Om jag ville ha Felix. Eller inte.

Jag bet mig i läppen och Felix kom närmre. Jag himlade med ögonen lekfullt innan jag viskade;

"Ja."

-

A/n: Kan vi nå 4K röstningar innan nästa kapitel?
Snart är boken klaaar. Har även börjat fundera på era önskemål ang en uppföljare, men vi får se <3 hoppet finns!
Ha en bra lördagkväll!!