ask.fm | f.s

22 - Michelle

Hur får man dig på fall?
Det får man inte

Jag sveper min shot och sköljer sedan bort smaken med en läsk jag hällt upp i ett annat glas. Jag kommer aldrig riktigt tyckt om alkoholsmaken, men jag har vant mig vid den i alla fall.

Jag är fortfarande helt skakis efter konversationen med Oscar Enestad. Efter nästan sju månader av total tystnad från honom, den första och förmodligen enda killen jag haft känslor för, kommer han fram helt dyngrak och anklagar mig för att ljuga om att inte ha legat med honom. Det var för i helvete han som bad mig hålla tyst om det, så såklart blev jag irriterad på honom.

Jag suckar och kollar min mobil. Omar har inte hört av sig sedan i eftermiddags då han flippade på mig. Det känns som det var evigheter sedan.
Egentligen är det Felix fel alltihop. Det är hans fel att Omar är arg på mig, och det är hans fel att Oscar helt plötsligt fyllelackade på mig och rörde upp gamla känslor igen. Och det är hans fel att jag blir ännu mer slampstämplad av varenda jävel i den här staden, till och med mer än innan.

Det där aset har förstört mycket för mig och jag känner på mig att det inte ens har börjat än. Det är läskigt hur en enda människa kan röra till det så mycket för en.

Det verkade som om hela jävla världen cirkulerade kring mig och Felix Sandman helt plötsligt. Jag fick mer blickar efter mig, mer fula kommentarer och jag visste inte om jag var okej med det. Såklart visste jag att det skulle hända. För jag och Felix var på helt olika nivåer av popularitet i den här staden. Och om vi båda blev intrasslade i varandras skit skulle det såklart sluta upp i en jävla massa frågor från alla andra.
Felix namn var som sagt synonymt med trubbel, drama och folk som snackade, och jag förbannade mig själv att jag ens skulle ha sex med honom och virvla in mig själv i det här klibbiga spindelnätet av skit. Och än har det bara gått en vecka. Jag var ju jag, så jag brydde mig inte speciellt mycket om folk snackade om mig bakom min rygg, det var jag van vid. Jag var bara inte van att mitt eget namn och Felix namn kom ut i samma mening. För det ville jag ju faktiskt inte, men det borde jag ha tänkt på innan jag hoppade i säng med honom.

Och som om Gudarna satt där uppe i himlen och skrattade åt mig, så kom Felix invalsade i köket och gick fram till mig.

"Jag tror det här är vad de kallar ödet." sa han och tog en blandad drink som stod på diskbänken. Han stod nästan lutad över mig, så lång var han.

"Eller bara en liten stad." sa jag med ett påtvingat sockersött leende. Jag orkar inte ha med Felix och göra just nu. Allt det här tär på mig mer än vad det borde. Allt på grund av ett dumt fylleligg.

"Kanske det." skrattade han. "Hur kommer det sig att du är här? Visste du att jag skulle komma hit?" frågade han och vickade på ögonbrynen.

"Ja, precis. Jag är hopplöst förälskad i dig och följer vartenda steg du tar." Jag himlade med ögonen och såg på när han blandade en grogg till mig. Han räckte mig muggen.

"Tänkte väl det." flinade han. "Vem kom du hit med?"

Jag lät min blick ligga på honom ett tag innan jag svalt svarade; "Jag vill inte att folk ska börja tro att jag umgås med dig nu." Ärlighet varar längst, tänkte jag.

Felix la en hand på sitt hjärta. "Aj, det gjorde ont." Sarkasmen hördes tydligt.

"Bra." sa jag och började gå ifrån honom. Han följde dock efter, han hade nog bestämt sig för att störa mig så mycket som möjligt ikväll och jag svepte groggen han gett mig. Den smakade strakt, han hade säkert blandat 50/50, bara för att få mig full och få mig att följa med honom hem ikväll också. Jag tänkte att det inte får hända, inte en gång till. Samtidigt ville jag slå mig själv för att jag svepte drickan, jag vet ju själv vilka dumma beslut jag verkade göra när jag var full. (Och för att en del av mig ville följa med honom hem.)

"Kom igen, Michelle. De kommer snacka om dig i vilket fall som helst." sa Felix och ställde sig i vägen för mig när jag tänkte gå upp för trappan. "Det spelar ingen roll om de ser oss två tillsammans en kväll till."

Det låg något i det han sa, och eftersom jag inte såg någon annan jag kände just nu som jag kunde fly till så suckade jag och följde med Felix till soffbordet med ännu en grogg i min hand, med vetskapen att jag förmodligen kommer ångra mig senare.