ask.fm | f.s

4 - Michelle

Du är så ödmjuk, varför låtsas vara iskall?
Ödmjuk måste man vara, är inte iskall vad snackar du om

"Jag är hemma!" ropade jag och sparkade av mig mina skor.

"Hur var det i skolan?" Farmor stod i köket, och hade redan börjat laga mat. Jag gav henne en lös kram bakifrån och rufsade om hennes bruna korta hår.

"Bra." svarade jag och satte mig vid köksbordet. "Jag fick A på historiaprovet!" sa jag glatt och farmor vände sig om och såg på mig förvirrat. Jag skrattade. "Högsta betyg alltså." Farmor skrattade också, hennes skratt ekade i huset.

"Du är så duktig, Michelle." sa hon. "Precis som jag var i din ålder." Jag flinade.

"Var du det, farmor?"

"Oh, ja. Jag var duktigast i klassen." log hon. "Ikväll blir det spagetti och köttfärssås, blir det bra?"

"Absolut." log jag. Men leendet bleknade dock snart nog.

"Ska du vara hemma ikväll?" frågade hon mig.

Jag skakade på huvudet. "Jag ska till en kompis."

Farmor fick en orolig rynka i pannan. Hon gillade inte när jag var ute på, vilket inte var speciellt ofta egentligen. Jag kunde varit ute mycket oftare, men jag stannade ibland hemma på grund av henne. Det blev såklart tråkigt i huset på helgerna ibland, men det kunde jag aldrig erkänna för farmor. "Du är väl försiktig, Michelle?"

"Jag ska bara till en kompis." försäkrade jag henne med en hand på axeln. "Oroa dig inte. Jag kommer inte hem för sent."

"Jaja, ha så kul. Men var försiktig!" varnade hon och viftade bort mig sen. Jag flinade smått och gick upp till mitt rum.

Det var ganska tomt här hemma med bara oss två. Det var inte ett jättestort hus, fyra sovrum, två badrum, två vardagsrum, ett kök, ett förråd, typ. Men det blev ensamt.

Med pappa hemma brukade det kännas halvfullt i alla fall. Han var så snäll, och varmhjärtad och go, men efter han träffat en tjej som var hälften så gammal som honom på en resa till Tyskland i somras har han varit avlägsen. 

Han drog för en månad sen, i oktober alltså, och sa att han skulle vara borta någon vecka för att "verkligen lära känna Sofi", men det har gått mer än någon vecka nu. Pappa har alltid varit impulsiv, och alltid gjort vad hjärtat sagt, men ifall det betydde att lämna mig ensam här i en månad var det inget jag gillade.

Det var som om den här nya bruden, Sofi, var viktigare än vad jag var.

Jag antar att det var delvis på grund av honom och hans nya flickvän som jag har betett mig värre än normalt på senaste tiden. Att jag gått på mer fester, legat med fler killar och druckit mer alkohol. Jag skyller inte på honom, men jag tror det är sanningen.

Farmor hursomhelst ryckte in och flyttade in medan han var borta på obestämd tid. Father-of-the-year-priset kommer knappast gå till min pappa, det är en sak som är säker. Även fast han hör av sig ett par gånger i veckan, med sms och bilder han skickar.

Min mamma däremot är inte i bilden längre, hon dog när jag var två år, och sen dess har min pappa tagit hand om mig. Min pappa pratade inte ofta om henne, även fast jag visste att han tagit hennes död ganska hårt. Det var vad min farmor hade berättat i alla fall. Mamma och pappa funderade på att gifta sig precis innan hon blev gravid med mig, och dog innan de ens hunnit förlova sig. Det var synd, för jag trodde verkligen på att pappa behövde någon som hjälpte honom här hemma, därav hans flykter ifrån verkligheten som kom lite nu och då.

Omar, 16.07:
Ska jag svänga förbi senare och hämta dig?

Michelle, 16.07:
Absolut, har du ändrat inställning angående festen nu?

Omar, 16.07:
Om du drar hem med någon kille blir jag lack

Michelle, 16.08:
Hahahahha <3 man vet aldrig vad som händer om jag blir full dock. Förlåt i förväg?

Omar, 16.10:
Du är hopplös