ask.fm | f.s

130 - Michelle

När vi kom fram till festen såg jag Tova och hennes gäng nästan direkt. Tova verkade... glad. Hon dansade och skrattade. Hennes kompisar också. Jag flinade lite när jag såg den synen, mest för att hon verkade glad trots att jag berättat allt om hennes otrogne pojkvän ett par dagar innan.

"Vill du ha?" frågade Omar och räckte mig en xide-flaska. Jag tog den och drack ett par klunkar. Jag kände mig också lycklig, lika lycklig som Tova såg ut. Jag kände mig snygg, glad och at peace med mig själv. För en gångs skull. Allt var liksom bra.

Jag ville inte att något eller någon skulle förstöra det för mig, speciellt inte ikväll.

"Tack." sa jag.

"Michelle, du vet att jag älskar dig, va?" frågade Omar mig. Han gav mig en hård kram och jag log så käkarna gjorde ont. Det fanns inte längre någon orsak för mig och Omar att bråka. Alla korten låg på bordet, och så skulle det förbli. Jag var lyckligt lottad som hade vänner som stod vid min sida, trots mina lögner och undanflykter. Men nu var det slut på dem.

"Jag älskar dig med." sa jag i hans öra, fortfarande med hans armar runt mig. "Så mycket."

"Borde jag bli avundsjuk nu?" frågade Felix mig när han dök upp bakom Omar. Omar skrattade och släppte taget. Han la en hand på Felix axel en kort sekund.

"Ta henne, hon är din." sa han. Omar gav mig ett busigt leende innan han försvann.

"Aha, det är så alltså?" flinade Felix och la en arm runt min midja. Jag skrattade och vi vandrade in i köket. Där inne stod en massa av Felix kompisar, och de började snacka med honom om allt mellan himmel och jord medan jag mest bara stod och lyssnade. Killar makes no sense oftast, insåg jag, och jag tänkte inte ens försöka föra en konversation med dem nu.

"Oj!" sa en tjej plötsligt när hon gick in i mig. "Michelle! Hej!" sa Tova. Jag blev förvånad av hennes glada ton gentemot mig.

"Hej." skrattade jag.

"Är det bra med dig?" frågade hon.

"Jättebra. Själv då?" frågade jag.

"Så himla bra. Jag snackade med Oscar häromdan." sa hon, och drog mig lite avskiljes från de andra. "Jag var lack såklart, och berättade att jag visste allt. Att du berättat."

Jag svalde och kände mitt hjärta slå aningen hårdare än innan. Det betydde alltså att Oscar vet om att det var jag som berättade allt, det var jag som ödelade hans förhållande med Tova. Fast egentligen så var det ju inte så - jag var inte den som var otrogen mot henne.

"Du skulle sett hans min!" skrattade Tova. "Han var så jävla paff. Han brukar alltid kunna komma på lögner och bortförklaringar direkt, men då blev han helt tyst. Han hade verkligen ingen tanke på att han skulle bli busted med att vara ett otroget jävla svin." sa hon.

"Blev han inte arg?" frågade jag. Jag hade föreställt mig Oscar slå hårt i något för att sedan förbanna mig och mitt liv. Jag var vanligtvis inte den som drog i trådarna i vår skeva 'relation'.

"Nej, inte alls arg!" sa Tova. "Han blev helt motsatt, han bönade och bad om att jag skulle ta honom tillbaka, att det var längesen och att han inte ens gillade dig när ni två legat." Tova himlade med ögonen.

Han inte ens gillade mig... Varför lät det som en lögn i mina öron?

"Jaså?"

"Ja, men jag fattade ju. Jag är ju inte dum, liksom." sa Tova. "Han är en sån jävla fjant så det inte är sant. Jag vet ju att han har skrivit med dig i flera veckor, bakom min rygg." sa hon. "Han bara förnekade det."

Det var sant, alla flörtiga sms och den där gången på FaceTime som vi pluggat tillsammans. Allt det gjorde han bara för att ge mig falska förhoppningar.

"Jag tyckte det var konstigt också. Samtidigt som han höll på med dig." sa jag.

"Eller hur, och så kommer han med "jag har inte pratat med Michelle på flera månader, jag gjorde det ju då när vi var tillsammans bara för att jag saknade dig, annars skulle jag aldrig haft sex med henne!" Jag sa till honom att dra åt fucking helvete, för han är ingenting för mig längre." sa Tova.

Allt hon sa glädje mig så mycket. Jag önskar nästan jag hade varit där för att se det själv.

"Och jag tog verkligen till mig det du sa, Michelle." sa hon. "Varken du eller jag förtjänade att bli playade av honom. Han är smuts." sa hon. Jag flinade, jag trodde aldrig att jag skulle stå på en fest och bonda med Tova. Aldrig i livet. "Vi ska stå tillsammans du och jag."

"Det är han som är dum i huvudet här." sa jag, och hon höll med med ett skratt.

"Verkligen." Hon gav Felix och killarna en blick bakom min axel. "Felix visste väl inte heller nånting?" frågade hon.

"Nej. Jag berättade för honom också. Oscar hade inte sagt nåt till honom." sa jag.

"Fyfan..." Tova skakade på huvudet. "Han är helt otrolig. Om han kan ljuga sin bästa vän rätt upp i ansiktet kan han ljuga om vad som helst för vem som helst."

"Oscar är historia." sa jag. Tova gav mig en kram och nickade.

"Så jävla mycket historia." log hon. "Har han försökt kontakta dig, då?"

"Han har ringt ett par gånger. Men jag har inte svarat, för jag tänkte att... om han nu har något att säga får han ta sig i kragen och träffas face to face. Men han har inte försökt." sa jag.

Han var förmodligen för feg. Och det var jag glad för, för jag var rädd hur det skulle spelas ut ifall jag nu träffade honom.

Det vibrerade i min ficka, och jag tog upp den med tanke på att Olivia eller Davina letade efter mig. Men icke.

Oscar, 22.55:
Är du hos Denise? Kan vi snacka? Kommer dit om tio min.