ask.fm | f.s

132 - Michelle - SISTA KAPITLET

Jag hade hört Oscars lilla kärleksförklaring till Felix när jag stått och lurat bakom hörnet, men inte hört något innan det. Men det kanske var bäst så också.

"Oscar här berättade precis om hur han inte bryr sig ett piss om dig." sa Felix.

Oscar såg panikslagen ut när Felix yttrade orden. Han måste tro att jag fortfarande dyrkade honom, att jag fortfarande skulle falla så fort han knäppte med fingrarna. Men jag visste att jag var starkare än så, aldrig att jag skulle falla tillbaka i hans nät av lögner och svek och bortprioriteringar. Jag måste vara starkare än så, väl?

"Nej, så sa jag aldrig." sa Oscar och flackade med blicken mellan mig och Felix. Han försökte sen fånga min blick. Felix höll en stadig hand på min rygg, något som fick mig att känna mig säker, trots konfrontationen med han som förstört så många av mina dagar. "Det är klart jag bryr mig, Michelle." sa Oscar.

"Såklart du gör." sa jag monotont. Han måste fortfarande ljuga mig rätt upp i ansiktet... eller?

"Jag... Jag vet bara inte vad jag ska säga. Michelle, jag önskar bara du hade pratat med mig innan du snackade med Tova." sa han, och försökte ge mig dåligt samvete. Han sträckte sig efter min hand. Jag visste inte om hans beröring påverkade mig eller inte, så jag tog bort handen för säkerhets skull.

"Varför? Då blev det ju ingen överraskning." log jag, och sträckte mig efter Oscars hand, som han gjort sekunder tidigare. Oscar såg ställd ut. "Seriöst, trodde du att jag skulle prata med dig innan?" frågade jag, och lät mer självsäker än vad jag nog var. "Varför ville du det? Så du skulle kunna övertala mig att inte göra det? Så du hade fått tid till att komma på ännu en lögn till Tova?"

"Michelle, jag..."

"Du ljög för din flickvän i flera månader, Oscar. Du är skräp." sa jag lugnt och sansat. Oscar verkade bara få mer och mer panik, dock.

"Michelle, har du inte märkt att jag försökt nå ut till dig på senaste tiden? Jag... Jag har faktiskt saknat dig. Men samtidigt kom Tova tillbaka i mitt liv, och jag försökte avvisa henne men hon fattade inte..." Sa han. Menade han att han inte längre ville ha Tova? Att det äntligen var mig han ville ha?

"Försökte du avvisa henne?" frågade jag.

"Ja. Så många gånger, för jag tänkte på dig." sa han, men jag visste att han ljög. Jag hade en känsla att ifall jag inte lärt mig och visste bättre, så skulle jag tro på honom.

"Så du bryr dig inte om dig bästa vän?" frågade jag, och såg på Felix. Han stod bredvid mig och såg förbannad ut. "Tror du att Felix hade blivit glad ifall du hade sagt till honom att du 'tänkte på mig?'" frågade jag. "Eller hade du fortsatt ljuga tills sanningen kom fram? Fortsatt ha mig som din hemlighet?"

"Felix hade kommit över det, Michelle!" sa Oscar och försökte verkligen övertyga mig om hans lögn. "Han blev inte ens arg när det här kom fram! Jag tror det säger en del om hur mycket han bryr sig om dig!" sa Oscar. Felix fnös.

"Jag hade slagit till dig så jävla hårt om inte hon stod bredvid mig." sa Felix. "Bara så du vet." sa han. Jag tog Felix hand, bara för att försäkra mig om att ingen skulle slå någon här ikväll.

"Snälla." Oscar himlade med ögonen. Han tog ett steg närmre mig. "Vi båda vet att det är mig du gillar." sa han till mig. "Och du kommer alltid göra det." fortsatte han.