ask.fm | f.s

93 - Felix

Är du intresserad av någon?
Blir jag ens intresserad av folk

"Felix." Jag vaknade upp med ett ryck. Jag såg Michelles fina ansikte en halv sekund innan hon kastade ett par byxor på mig - mina byxor. Vad fan...

"Fan gör du?" frågade jag sömnigt.

"Jag vet inte när du börjar, men min buss går om fem minuter och jag planerar inte på att missa den." sa hon och drog på sig en tröja. Sedan började hon rota i en necessär och gick fram till sin helkroppsspegel. "Vi försov oss." sa hon kort.

Jag kände en liten hjärtattack när jag såg vad tiden var. 07.42. Helvete.

"Ställde du inte klockan?" frågade jag och drog på mig mina kalsonger och byxor.

"Nej. Du distraherade liksom mig igår kväll." sa hon utan en blick på mig, och drog på sån där mascara-grej på sina ögonfransar.

"Vafan, jag somnade innan dig, så skyll inte på mig."

"Du skulle inte ens sova här." sa hon irriterat. Jag tog på mig tröjan. Ett ljud hördes från nedervåningen. "Fan, pappa är vaken." sa hon, slängde ner mascaran i necessären igen och började packa sin väska. "Du kan inte gå ner dit."

"Nähä, hur hade du tänkt att jag skulle ta mig till bussen då?"

Michelle såg på mig en sekund och gav sedan fönstret en blick.

"Nej." sa jag innan hon ens hann säga något. "Jag klättrar inte ut genom nåt jävla fönster. Det är ingen jävla amerikans tonårs-film det här." sa jag bestämt. Jag drog på mig mina strumpor som jag sparkat av mig i sängen i natt. 

"Nähä. Synd. Då får du stanna här tills de sticker. För om de ser dig här kommer de fatta allt, och jag vill slippa den stela situationen." sa hon, och tog sin väska. "Jag är seriös Felix, det är ditt val. Stanna eller ta fönstret."

Hon öppnade sin dörr, och pekade på fönstret som redan stod på glänt. Aldrig i livet, tänkte jag och kollade ut igenom det. Aldrig någonsin, det var flera meter ner dit.
Sen försvann hon. Var hon såhär kall för att hon var stressad? Eller hade jag gjort något?

Vad fan, tänkte jag, och hörde hur hon sa godmorgon till sin pappa. Jag måste också på den där jävla bussen ju?

Jag bestämde mig då för att gå ut dit jag också, jag brydde mig inte om hennes pappa skulle fatta att vi legat inatt. Det var hennes problem. Dessutom tror jag hennes pappa inte har något emot mig. Än i alla fall.

Jag gick ner på ett trappsteg innan Sofi kom ut från deras sovrum, och hon gav ifrån sig ett förvånat "oj."

"Felix, är du här?" sa hon. Hon hade på sig en morgonrock och håret var trots den tidiga morgonen helt slätt och borstat.

Jag såg Michelle gå till slutet av trappan och såg förskräckt på mig och Sofi.

"Ja precis, hej!" sa jag och gav Sofi mitt charmleende. "Vad trevligt att träffa dig igen."

"Men detsamma! Men..." Sofi såg lite förvirrad ut. "Vad gör du här?"

"Jo, jag..." Började jag, men Michelle avbröt mig. Hon hade även sin far bredvid sig där nere i hallen nu. Okej, det kanske var lite stelt. Stelare för henne, men ändå...

"Felix, vi missar bussen! Den går om en minut!" sa hon och jag gick ner för trappan.

"Godmorgon." sa jag till hennes pappa som stod med höjda ögonbryn.

"Godmorgon?" sa han frågande. Michelle och jag drog på oss ytterkläderna snabbt och Michelle sa snabbt ett hejdå åt dem och puttade praktiskt taget ut mig ut dörren. Jag hann säga ett hejdå innan hon smällde igen dörren.

"Du är så jävla dum i huvudet." sa hon och vi började springa mot busshållsplatsen.

"Men vadå? De vet ju vem jag är redan. Det spelar ingen roll." sa jag. Jag halkade till på marken men räddade situationen i sista stund. Michelle fortsatte springa.

"De trodde liksom att du var min kompis!" sa hon argt och andfått. Snart nådde vi busshållsplatsen, där bussen redan stod.

"Jag är väl det." sa jag. Michelle blippade sitt busskort och jag gjorde detsamma med mitt, som jag som tur var hade med i jackfickan. "Eller menar du att vi är nåt mer?" retades jag.

Michelle gav mig en dödsblick. "Verkligen inte. Men nu tror de att vi är något mer än vänner, när vi inte ens är det." sa hon kallt, och jag kände ett ofrivilligt sting i magen.

Jag trodde vi hade kommit över fasen när vi var sådär elaka mot varandra.

Vad hade förändrats?