ask.fm | f.s

79 - Michelle

Slampa
Originellt

"Du kanske inte ville veta." sa jag. Varför hade jag ens berättat hemligheten för Felix? Ingen annan i hela världen visste, varför berättade jag gör Felix Sandman av alla människor? Han är den mest dramatiska, statuskåta, opålitligaste människa jag vet.

"Jo." sa han. Jag undrade vad han kände? Var han arg? Besviken? Kände han sig lurad? Förmodligen.

"Förlåt. Jag borde nog inte legat med dig alls. Med tanke på Oscar."

"Nej, du har inte gjort något fel egentligen." suckade han. "Det var Oscar som borde ha berättat för mig. Inte du."

"Jag ses redan som en slampa av hela stan, du borde inte vara ett undantag." sa jag. Felix kollade på mig med rynkade ögonbryn.

Fan alltså. Jag har rört till det som satan. Varför satt jag ens här med Felix? Det var hans kompis jag var svinkär i, det var Oscar som gav mig fjärilar i magen och avundsjuka som en 12-årig flicka.

"Sluta." bad Felix. Han la sin hand ovanpå min. "Du är ingen jävla slampa."

"Jo, lite." log jag halvt. "Men du är värre."

"Oh ja." skrattade Felix. "Jag är en enorm slampa jämfört med dig."

Jag skrattade tyst. Jag var glad att han försökte få mig på bättre humör, men jag var fortfarande nedstämd på grund av Oscar. Vad skulle jag ta mig till? Jag borde egentligen bara ignorera känslorna tills de försvinner helt och hållet, men det var ju så svårt när man springer på honom i korridorerna hel tiden, samt alltid hamnar i säng med hans bästa vän. För om man umgicks med Felix fick man på något sätt Oscar på köpet.

Vi låg i tystnad ett långt tag. Jag blev nästan glad när jag insåg att jag ännu en gång skulle sova med Felix.

"Michelle, jag har en seriös fråga." sa Felix plötsligt och jag väcktes från mina farliga tankar.

"Vadå?" Jag såg upp på hans fina ansikte.

"Är min eller Oscars kuk störst? Alltså hård, för jag vet att han har större slak." sa han, och tyckte uppenbarligen att hans fråga var väldigt lustig. "Jag har aldrig sett hans snopp när den är hård, men det har ju du." Han flinade på ett konstigt sätt.

"Sluta." sa jag. Jag tyckte ärligt inte att det var speciellt kul att skämta om, det var ett känsligt ämne för mig. Men Felix som är typisk dum tonårspojke fattar ju inte när man ska sluta.

"Vadå? Det är en seriös fråga!" utbrast han.

"Bara för att jag berättade det där för dig... Så behöver vi inte prata om det." sa jag uppriktigt. Jag ville bara droppa det, så kunde vi gå vidare. Jag ville inte att Felix skulle säga något nu som skulle få mig att ångra att jag berättade det för honom.

"Michelle, du kan inte droppa en sån där bomb  på mig och sen tro att jag inte kommer undra saker." sa han, och jag blev genast irriterad på honom. Kan han bara... sluta?

"Att undra något sånt är bara onödigt." sa jag tvärt.

"Blir du sur nu?" frågade han. Jag vägrade att möta hans blick och drog upp mobilen istället. Stämningen gick från skojig till stel. "Michelle." Han petade mig i sidan och jag hoppade bort från honom, så vi inte längre satt pressade mot varandra. Inget med det här var mysigt längre.

"Lägg av."

"Det är faktiskt ganska komiskt att du berättar för mig av alla människor." sa Felix. "Du vet att jag kommer retas."

"Varför i helvete ska du retas för? Du är bara jobbig när du håller på." sa jag. "Det är inte kul."

"Det är jävligt kul." sa Felix defensivt. "Du har knullat min bästa vän, och ingen annan vet för att han var otrogen mot sin flickvän! Som han dessutom fortfarande pratar med!" sa han.

Det där var sista strået. Att dra upp Tova-situationen när jag redan var irriterad på honom var inget smart drag. Att höra Tovas namn var bara jävligt provocerande för mig, så att höra att Oscar fortfarande pratar med henne gör mig fly förbannad. Jävla Felix.

"Men gå!" utbrast jag och steg upp från sängen. Jag öppnade dörren till mitt rum och stirrade på Felix, som också verkade irriterad. "Ut."

"Är du seriös? Du får fan skylla dig själv som berättar för mig."

"Jag berättade för dig för att jag trodde att du kunde hantera det! Att du kunde vara mogen och inte skämta om det. Men tydligen inte. Ut ur mitt rum."

Felix ställde sig tvärt upp och tog sina grejer. "Om du trodde att jag inte skulle skämta om det känner du mig inte alls, Michelle." sa han och stirrade in i mina ögon, där tårarna brände bakom ögonlocken. Varför ville jag alltid börja gråta när jag var arg?

"Nej." sa jag med stadig röst, fastän jag var allt annat än stadig egentligen. "Tydligen inte." sa jag. Jag puttade ut Felix från mitt rum och jag smällde igen dörren.