ask.fm | f.s

15 - Michelle

Du och Felix?
Vadå jag och Felix

Är ni kompisar?
Det skulle jag inte säga

Det var en kall torsdagseftermiddag, och mörkret började redan lägga sig utanför skolans väggar. Det var inte så pass att man skulle kunna tro att det var natt, som på vintern, men det var på väg. Klockan närmade sig fem.
Ett stort gäng av oss stod utanför skolan, varför vet jag inte riktigt. Det bara blev så. Olivia sa att Carl, en kille en årskurs över oss skulle skjutsa hem henne och att jag kunde följa med, så jag stod och väntade med henne. Till slut kom det fler människor som äntligen slutat skolan för dagen, och bara började prata med oss.

Omar och jag stod lite avsides och skrattade åt något, när Felix och hans gäng av kompisar gick ut från skolan. En del av dem gick direkt fram till Olivia, Davina och resten, bad om cigg, medan andra sa hejdå och gick mot bussen eller hemåt.

Jag såg hur Felix letade efter något med blicken, men när han såg mig fastnade den där. Under de senaste dagarna hade hans ögon vandrat till mig lite för många gånger i korridoren och matsalen att jag undrade ifall han kom ihåg våran natt lika bra som jag gjorde. Jag visste att Omar hade lagt märke till Felix blick, hans hand klämde nämligen åt min lite mer än vad den gjorde innan, men han hade ännu inte sagt något.

Felix gick ifrån Oscar utan ett ord, och kom emot mig och Omar. "Vart fan är han på väg?" sa Omar med blicken på mig, som om han inte alls pratade om Felix, som snart stod precis bredvid oss.

"Tja." sa Felix med händerna i fickorna i sin långa trench coat.

"Hej." svarade jag, då Omar bara stirrade konstigt på honom. Omar visste fortfarande ingenting, inte resten av skolan heller. Fast jag visste att rykten cirkulerade, det blev lätt så. Fast varken jag eller Felix hade bekräftat det på sociala medier, vilket egentligen var det enda som räknades. (Notera sarkasmen.)

"Michelle." sa Felix simpelt, och jag visste exakt vad han menade utan att han behövde säga något. Jag suckade, men gick trots det med honom iväg från alla elever, till en liten avskild plats. Den hand som nyss hållit i Omars blev genast kall. Vi stod nu i nästan som en liten gränd på skolans område, en mörk sådan. Om det inte hade varit för ett enda klassrum som var tänt fortfarande, hade det varit kolsvart runtomkring oss. Men nu låg det ett gult sken på Felix när han ställde sig framför mig, ungefär tjugo meter ifrån gruppen med människor längre bort. Man hörde fortfarande deras högljudda samtal. Ett ensamt björkträd hade blivit planterat här för länge sedan och stod nu utan löv.

"Ville du något, eller?" Exakt samma fråga hade jag ställt till honom för några dagar sedan, första gången vi pratat när ingen av oss var berusade.

"Du driver mig till vansinne, vet du det?" sa han och lekte med en tändare i hans hand. Jag sa inget, bara log med höjde ögonbryn. "Du vet exakt vad jag undrar."

"Det jag undrar är varför du helt plötsligt börjat prata med mig, när du aldrig tidigare gjort det." sa jag och observerade lågan som tändes och släcktes, tändes och släcktes, mellan hans fingrar. Jag hade medvetet valt att ignorera Felix blickar under hela veckan, även fast det varit svårt. Han vet verkligen hur man suger in någon med blicken.

"Michelle, sluta. Du vet varför."

Jag skakade på huvudet med ögonen in i hans. De sköt ifrån sig blixtrar, de där ögonen.

"Så du menar helt ärligt att du inte 'kommer ihåg' något alls från i fredags?"