ask.fm | f.s

101 - Michelle

Vad är din relation till Felix Sandman?
Har ingen

"Vänta, varför är han där? Känner de varandra?" frågade Sofi med blicken på teven. Vi såg på en dålig svensk kriminalare - jag, pappa, Sofi och farmor som var på besök. Det var annandag jul idag, och jag var glad att julen äntligen var över.

"Jag vet inte." funderade pappa, också med blicken på teven. Jag och farmor gav varandra en blick.

Jag ställde mig upp med en suck. "Jag går till Ica." sa jag.

"Mm." mumlade pappa.

"Åh, Michelle, kan du köpa popcorn? Det hade varit så gott." frågade Sofi glatt. Jag mumlade ett 'ja' till svar och drog på mig ytterkläderna. Ute var det svinkallt, så jag grävde ner händerna i jackfickorna och höjde musiken som spelades i mina öron.

Typiskt nog spelades varje jävla låt som fick mig att tänka på Felix Sandman. Så fort jag bytte kom en ny likadan låt. Tell Me It's Okay med gnash, Trouble med Halsey, Bad Things med Machine Gun Kelly. Till slut stängde jag av Spotify helt.

Jag gick in på mataffären, tog Sofis jävla popcorn och en chokladkaka till mig själv. Jag stod och funderade på om jag skulle köpa nån energidryck också, eftersom jag varit så låg de senaste dagarna.
"Hej!" utbrast någon högt bakom mig och tog tag i mina axlar. Jag vände mig om, efter jag pipit högt av förvåning. Oscar stod där. Han skrattade sitt fina skratt och jag suckade lättat.

"Vad gör du..." flämtade jag. Vad är chansen att jag skulle springa på honom här? Han bodde inte i den här delen av stan och jag brukade sällan se honom här.

"Jag är här med killarna, du vet." Han ryckte på axlarna. "De skulle köpa groggvirke." flinade han.

Jag höjde på ögonbrynen. Såklart skulle de ut och festa, vad annars.

"Alltså inte jag." sa Oscar efter han sett min min. "Jag ska inte med till festen, jag följde bara med dem hit." sa han. Jag nickade. "Är du klar?" Han kollade ner på varorna i mina händer och jag svarade frågande.

"Ja?"

Oscar log sådär som bara han kan. "Följ med ut på en cigg då?" frågade han. Innan jag hann svara svarade han åt mig. "Klart du ska." Oscar tog tag i min hand och jag ryste i hela kroppen. Jag kunde inte ens stå emot leendet som kom krypandes. "Jag vet att du är sugen." flinade Oscar.

"Okej då. En kort en." Jag gav med mig. Jag gjorde alltid som Oscar ville. Jag tog alltid alla chanser att vara med honom. Så jag betalade och Oscar la en hand på min korsrygg på vägen ut. "Dina kompisar då?" sa jag. Han kunde väl inte bara lämna dem där inne? För mig?

"Jag skulle ju ändå inte med på den där festen, jag bryr mig inte vad de köper för läsk och skit." sa han när vi gick till sidan av Ica. "De klarar sig."

Jag svalde och satte mig på en slags bom gjord av metall, som var täckt med frost. Men jag brydde mig inte. Oscar stod nedanför mig och räckte mig ett cigarettpaket med en enda cigg som stack ut.

Jag tog den, och han kom närmre mig för att tända på ciggen. Vi var farligt nära varandra, men han lutade sig aldrig tillbaka. Han la istället sin ens hand på mitt lår, och den plötsliga värmen slog mig som en stöt. Jag höll tillbaka en flämtning.

"Vad ska du göra på nyår?" frågade han. Han rörde sin tumme i cirklar på mitt ben. Han gjorde mig så förvirrad, men så jävla kär.

"Jag vet inte än. Vi har inte bestämt än."

"Vad har ni för alternativ då?" frågade han.

"Ett par. Vilma i min klass skulle ha nån fest. Och Mehdi. Sen var det någon lokalfest också, men jag vill inte att polisen ska komma och förstöra. Speciellt inte innan tolvslaget." sa jag.

Oscar bet sig i läppen. "Just ja. Tolvslaget. Jag skulle gärna vilja vara med dig då, vet du." sa han och jag kände ett pirr fyras igenom hela kroppen, som ett fyrverkeri. Jag vågade inte säga något till svar. "Så om du vill kan du ju komma till Nova, ekonomitrean. Hon bor ganska nära dig. Ta med dina kompisar också." sa han.

Jag svalde. "Vill du det?" frågade jag tyst, som om jag var rädd att vakna upp och allt var en dröm.

"Det är klart jag vill." sa han, och jag vågade inte möta hans blick. Men han, lutade sig neråt, försökte verkligen möta min blick. Och när jag såg upp, var han alldeles för nära. Som förut, som om han ville kyssa mig.

Men han kunde väl inte vilja kyssa mig?

Jag lät honom komma närmre och närmre, så jag tillslut kunde känna hans andetag mot min mun. Jag själv kunde inte andas. Det händer nu, efter flera månader av tystnad och utan honom, utan hans läppar och utan hans kyssar.

"Oscar!" Tjöt någon längre bort, och Oscar drog sig tillbaka på någon sekund. Jag själv satt med hjärtat i halsen och väntade på en kyss som aldrig kom.