ask.fm | f.s

98 - Felix

Du borde vara mer som Oscar, snäll och rolig och riktigt pojkvänsmaterial!!
Vrf tror alla att han e en ängel

"Tagga F!" hojtade jag när jag gick ut ur klassrummet. Louise och hennes tjejkompisar skrattade och jag damp ner på bänken bredvid Oscar.

Jag var egentligen inte så dålig på matte, även fast det var mitt sämsta ämne. Det här provet kändes som det gick jävligt dåligt dock, jag var oförberedd och distraherad hela tiden. Undrar vem det berodde på... Så ett F kanske var på g.

"Det var jävligt svårt." suckade Oscar. "Men jag tror fan jag får godkänt." sa han stolt.  "Ska vi dra eller?"

"Vi skulle vänta på Kalle." sa jag. "Han var snart klar." Kalle hade sagt det högt i klassrummet, vilket resulterade i en argsint blick från Matte-Lars.

Oscar suckade och satte sig på bänken igen. Och av ren slump kollade jag ner på hans mobilskärm i samma ögonblick som den lyste upp av hennes namn.

Michelle.

Michelle, 11.07:
Hur gick provet?? A+ med min hjälp såklart :*

Jag kände mitt hjärta sjunka ner till mina fötter.
Varför sms:ade Michelle Oscar. Varför varför varför. Varför sms:ade hon inte mig. Varför brydde hon sig inte ett piss om mig.

Vad i helvete händer? Jag vände bort blicken direkt, jag ville inte att Oscar skulle se hur jävla... Arg(?) jag blir. Ledsen eller sårad eller besviken kanske var ett bättre ordval.

"A! A! A!" mässade Kalle när han kom ut från mattesalen. Oscar ställde sig upp och jag följde dystert efter de två killarna.
Ända sedan jag fick reda på vad Oscar och Michelle gjort så kunde jag knappt ha en konversation med Oscar. Fan. Och nu, när jag fått reda på att de sms:ar med varandra... Varför ljuger Oscar mig rätt upp i ansiktet?

Varför hjälper Michelle ens Oscar med läxorna? De två ligger säkert med varandra igen, vad annars skulle de två göra tillsammans en onsdagskväll som igår? "A+ med min hjälp såklart", aa sure. Att de två pluggat tillsammans var lika troligt som när hon bad mig hjälpa henne med religionen. Och jag visste ju hur det slutade...

"Felix." Kalle slog till mig på axeln, så jag vände mig runt. "Lunch." påminde han mig. Jag själv var på väg till borden där vi alltid brukade sitta på raster. Jag var helt out of it idag, alltså.

"Aa, jag... Öh, jag kommer snart." Jag vinkade iväg dem och fortsatte gå. De två stod där som två frågetecken.

Jag gick till skåpen. Jag behövde bara sätta mig ner och lugna ner mig, jag var för förbannad på Oscar för att vara i hans sällskap. Varför har han ännu inte berättat om honom och Michelle? Planerar han på att ännu en gång hålla på med henne bakom ryggen på alla? På mig till och med? Kan han tänka sig att göra så igen, även fast jag och Michelle just nu håller på? Isåfall är han en jävla skithög. Och ännu större fuckboy än mig. Och en jävla idiot.

Utan att jag ens tänkte på det gick jag med stegen mot Michelle. Hon satt på ett bord och skrattade tillsammans med Omar och några andra tjejer som verkade plugga.

Hon var så jävla fin när hon skrattade, så fin att till och med jag med mitt dåliga jävla humör ville le när jag såg henne. Hon såg så glad ut. Så jag stannade i mina steg, och insåg att kanske det var lättare för henne utan mig i hennes liv. Utan mig som bara förstör och lämnar en massa skit och elände efter mig. Det var ju det hon själv hade sagt.

Hon kanske hade rätt.

Michelle slog upp blicken. Vi fick ögonkontakt i en sekund innan jag vände mig om och droppade alla tankar om att konfrontera henne. Om hon ville vara ensam så jävla mycket skulle hon få vara det. Om hon ville ha Oscar istället skulle jag låta henne.

Jag ville inte gå och käka med Oscar och Kalle just nu. Jag pallar inte det. Istället gick jag till en skoltoalett, satte mig på locket och stirrade in i väggen. Vad fan var mitt liv blivit? Det här är en helt ny nivå av patetiskt.