ask.fm | f.s

121 - Felix

Vad tycker du om Michelle swedahl?
Tkr om henne 

Som kompis eller mer???
Som person

Aa visst
AA

Jag stampade på min cigg, och körde ner mina kalla händer i jackfickan. Jag var på stan, och väntade på Michelle. Hon sa att hon skulle vara här vid sju, nu var den snart tjugo över. Jag hade själv varit sen, så jag trodde hon skulle få vänta på mig.

Jag var aningen nervös att träffa henne igen efter det som hänt imorse, det där med mina föräldrars bråk och det. Hon tänkte nog att jag var jävligt löjlig som bara låste in mig på toaletten sådär. Men jag fick panik, jag ville inte att hon skulle se min skeva och uppfuckade familj.
På toaletten satt jag bara och föreställde att jag var långt bort.

Efter hon gått hade pappa ropat ner mig. Mamma hade suttit vid köksbordet, med en blick som bara sa att hon ville därifrån. Pappa hade sagt att de två pratat, och de kommit överens om att skilja sig. Jag kände ingenting när de berättade det, jag var bara helt tom. Tänkte att det nästan var på tiden.
De sa att de skulle berätta för mina syskon senare i veckan, de visste bara inte hur de skulle säga det. Jag brydde mig inte. Jag hade bara gått upp till mitt rum, och kollat på kontakten "Michelle" i min mobil. Undrat vad jag skulle säga.

Michelle, 19.18:
Vart är du??

Felix, 19.18:
Forstunneln

Två minuter senare kom hon, med luva på och vita sneakers, trots snön och kylan. "Hej." sa hon och vi började genast gå. "Hem till mig?"

"Aa." sa jag.

"Cigg?" frågade hon, och drog fram paketet. "Ta för fan." sa hon när hon såg mig tveka. Jag tog en, och lät henne tända på den. Jag skulle egentligen kunna röka upp hela hennes paket just nu.

"Snällt." sa jag.

"När är jag inte snäll?"

"Ganska ofta."

Michelle flinade och tog själv en cigg. "Käften."

"Hur gick det?" frågade jag, faktiskt jävligt nyfiken över hur hennes träff med Tova gick. "Gick hon bat-shit crazy och slog dig?"

"Nä." sa Michelle. Röken hon andades ut blåste tillbaka i hennes ansikte och fastnade i hennes hår. "Det var faktiskt jävligt jobbigt." sa hon med en rynka mellan ögonbrynen.

"Jobbigt? Vad menar du?"

"Trodde att jag skulle bry mig mindre än vad jag gjorde, typ." svarade hon efter ett tag. "Tova tog det bättre än vad jag trodde också."

"Trodde hon på dig?" frågade jag. Michelle nickade, med ciggen i mungipan. "Direkt?"

"Typ. Hon sa att hon visste att nåt var fel. Jag sa att hon borde dumpa honom." sa hon fundersamt. "Var det dåligt?"

Jag flinade åt tanken. Oscars liv skulle fuckas upp så mycket, och Michelle skulle inte längre vara upphakad på honom. "Nej." sa jag. "Ångrar du att du sa något?"

"Nej. Jag bryr mig typ mer om Tovas känslor än Oscars." sa hon, ännu mer fundersamt. Jag log snett åt henne, hon var otroligt söt. Och jag var glad över hennes ord. Vi gick i tystnad en stund, innan hon drog upp hennes mobil ut fickan. "Kan vi svänga förbi Omar? Jag måste hämta sprit." sa hon och slängde iväg ciggen, som knappt fanns kvar längre.

"Sprit?" skrattade jag. Tanken att jag skulle hem till Omar var inte direkt lockande. Men jag kunde inte säga nej till henne.

"Omar har fixat i förebyggande syfte." flinade hon. "Och det blev rätt mycket, så han vill inte ha allt hemma själv."

"Aa." sa jag. "Visst."

"Han vill hem till Denise i helgen. Och vill att jag ska följa med." sa hon med blicken på mig. "Du kan ju följa med."

"Jag känner inte Denise." sa jag, med händerna i byxfickorna. Jag visste att det inte stoppade mig, jag vet inte hur många fester jag kommit oinbjuden till - men alla lät mig ändå stanna kvar.

"Kom igen, följ med du också." Hon puttade till mig. "Vem annars ska jag undvika hela kvällen?" flinade hon.

Jag flinade ner i marken. "Du kommer inte undvika mig."

Michelle log åt min profil. "Jag vet." sa hon sen.

-

A/n: Gillar ni när perspektivet skiftar ofta som i den här boken, eller vill ni helst att det ska hållas till ett perspektiv och byta sällan?
Ha en bra fredag, och tack för all respons på förra kapitlet!! Kram på er <3 (& tack för 100k!!!!)