104 - Michelle

3.8K 66 12
                                    

Ses vi ikväll snygging? Jag kan bli din nyårskyss
Okej, hoppas vi ses snygging 

"Ser jag okej ut?" frågade Sofi stressat och strök sin åtsittande, svarta paljettklänning i spegeln. Pappa kramade om henne bakifrån och jag himlade med ögonen och kollade tillbaka på datorskärmen.

"Du ser helt otrolig ut." sa pappa. Jag sträckte ut tungan i en äcklad gest, i hopp om att inte pappa eller Sofi såg.

"Michelle, du då? Är du säker att du inte ska med?" frågade hon mig. Jag lyfte inte blicken. 

"Ganska säker." sa jag sarkastiskt.

"Och du ska till..." Sofi funderade ett tag. "Felix? Och äta mat? Eller?"

Jag slog upp blicken. "Bara för Felix är den enda kompisen du vet att jag har så behöver det inte betyda att han är den enda jag umgås med." sa jag irriterat. Sofi stannade upp i sina rörelser men släppte min onödigt bitchiga kommentar. Jag tror den berodde på att Felix namn nämndes. 

Hon skrattade nervöst. Hon och pappa verkade utbyta en blick, såg jag i ögonvrån. "Vem skulle du till då?" frågade Sofi sen, med ett leende. Jag suckade. 

"Du kan inte ens gissa, vilket jag tycker tyder på att du inte ens ska bry dig vilken kompis jag ska till." sa jag drygt. Jag hade varit på dåligt humör hela dagen och det gick tyvärr ut över henne idag.

"Michelle." skällde pappa. Han såg chockad ut över min plötsliga attityd. Jag blickade upp. Sofi såg vilsen ut, och pappa arg.

"Jag ska till Olivia." suckade jag. 

Stämningen var stel, och pappa kom in i vardagsrummet där jag satt. "Jag ska bara upp en sväng." mumlade Sofi och gick upp för trappan. Förmodligen för att lämna mig och pappa ifred. 

"Michelle, varför sa du så där? Du vet att Sofi försöker sitt bästa." sa han, också uppenbarligen stressad över att de två redan var sena till sin middagsbokning de hade ikväll. De skulle senare vidare till någon av pappas kompisar och fira in det nya året. Jag skulle inte med. Jag skulle supa. 

Jag ryckte på axlarna. "Det är ju sant."

"Hon försöker sitt bästa hela tiden, och du ger henne aldrig en chans. Varför är du så hård på henne?" Pappa satte sig ner och jag bet mig i läppen. Det var sant, jag var oftast kylig mot Sofi, även fast hon kanske inte förtjänade det.

"Jag är inte 'hård på henne'. Jag är bara jag." sa jag ärligt. 

"Det där är inte du, Michelle. Det vet jag ju!" sa pappa. "Jag känner ju dig."

"Hur ska du kunna veta det? Du har varit borta mer än du varit här hemma med mig de senaste tre månaderna, så hur ska du kunna veta vem jag är eller hur jag beter mig?" sa jag plötsligt. Min kanna var överfylld, och nu tippade det över. Det blev för mycket. 

Pappa stannade en sekund, och verkade sedan ta in det jag sa. Och plötsligt verkade han ta in allt. Och förstå. "Är det det allt handlar om?"

Jag har varit så jävla spänd i två veckor nu. Jag fattade inte varför. Och jag hade verkligen ingen lust att prata med pappa om mina känslor just nu heller. Fastän det kanske var nödvändigt. 

"Michelle?" sa han.

"Vadå 'allt'?" fnös jag.

"Du tycker inte att jag spenderat nog med tid med dig på senaste tiden. Och jag förstår det, det senaste året har jag varit väldigt frånvarande. Jag erkänner det."

De tre senaste åren, ville jag rätta honom, men sa ingenting. 

"Och jag vet att det var chockerande för dig att jag tog med Sofi hem hit. Ni två borde ha träffats innan jag bad henne flytta in med mig."

"Mm." sa jag. Äntligen förstod han.

"Allt blev så hastigt. Jag ska verkligen försöka bättra mig, älskling." sa pappa och la en hand på min axel. "Jag ska bli bättre på att prata med dig också, för din åsikt betyder väldigt mycket för mig."

Hans ord fick mina irritationer att försvinna, det var bara synd att han aldrig visat det sa till mig tidigare. 

"Lovar du att inte åka bort sådär igen?" frågade jag, med blicken på skärmen framför mig. För jag ville verkligen inte det, hans frånvaro gjorde  mig bara ännu vilsnare än när han var här. Det gjorde mig mer hänsynslös i mig själv. Det var då jag knullade runt som mest, söp som mest och var jävligt dum. 

"Jag lovar. Du betyder mest för mig i hela världen." sa han. "Jag vet att du kanske inte tror mig när jag säger det. Jag har varit en dålig pappa." sa han. Jag fick genast dåligt samvete. 

"Du har inte varit en dålig pappa." sa jag tyst. Han log snett, och jag kramade om min käraste pappa, som finns här med mig just nu. Och det måste jag ta vara på.

A/n: Jag publicerade en spellista till den här boken, den finns allra längst fram(bak?) innan alla kapitel. Kolla vetja, de e miket bra låtar yes. PUSS 

ask.fm | f.sWhere stories live. Discover now