ask.fm | f.s

127 - Felix

Är du och Michelle tillsammans än?
Haha "än", nej de är vi inte.

För första gången på flera dagar sov jag hemma. Michelle var också här, men inga småsyskon eller föräldrar. Eller jo, pappa var här en stund igår kväll men han drog vidare efter någon timme. Han hade muttrat ett par ord till mig, 'jag åker till jobbet', och jag hade inte svarat. Allt här hemma var så oklart, man såg knappt mamma eller pappa längre. Mamma var i lägenheten, pappa jobbade hela tiden och som toppen på moset så skulle de hitta skilsmässoadvokater och allt som kom med. Egentligen borde det här vara tiden då vi som familj pratade om allt, men inte min familj; vi undvek bara allt till det allra sista. Som vanligt.

"Har Oscar hört av sig nåt mer?" frågade jag eftersom jag tänkt på det varje dag sedan Michelle pratat med Tova.

"Han har ringt två gånger." suckade hon. "Jag har inte svarat." 

"Han har inte hört av sig till mig på flera dagar." sa jag fundersamt. Jävla pussy.

"Det är skitkonstigt." sa hon. "Han är så jävla feg, han måste ju veta att du vet allt. Speciellt efter allt skit på ask." sa hon. Jag log snett.

Efter hemligheten kommit fram hade hatet blivit större än någonsin - både mot Michelle och mot Oscar. Mot mig också, eftersom Michelles ask-sida var borttagen så skrev folk hatet de riktade mot Michelle till mig istället. Folk var så jävla elaka, hade jag insett. Mer mot henne än de någonsin varit mot mig.
Och jag tyckte så synd om henne, tänk alla öknamn och ord hon fått läsa genom åren. Det var verkligen ingenting jämfört med vad jag har fått, vilket inte alls var rättvist då jag var hundra gånger värre än henne. Hon förtjänade inte det här. Som tur var verkade inte Michelle som en tjej som blev påverkad av hatet, men det gjorde fortfarande ont att läsa allt hon hade fått ta varje dag.

"Han vågar väl inte snacka med mig." sa jag. Min före detta bästa vän visste att jag visste allt, och hade förmodligen klurat ut att det var kört för hans del. Det fanns inte riktigt en väg ut ur detta.

"Jävla idiot." sa hon. Jag kunde inte hjälpa att flina när hon pratade illa om Oscar, för mig var det ett tecken på att hon gick vidare. Till mig, kanske. Förhoppningsvis. "Jag tror Olivia är lite sur på mig." sa hon sedan.

"Varför?"

"Märkte du inte hur hon blev igår när jag berättade?" sa Michelle och kollade upp från sin mobil.

Igår hade Michelle berättat det där om Oscar för Olivia och Davina. Davina hade varit helt chockad och bett om alla detaljer som fanns att veta, medan hon Olivia mest suttit där och bevakat allt. Hon hade såklart också flämtat och blivit chockad, men efter det var hon ganska tyst.

"Jo." sa jag. "Varför då?"

Michelle himlade med ögonen. "Hon har typ haft en crush på honom i flera år och pratat om att ha sex med honom och allt. Och jag har låtsats som ingenting."

"Och nu blev hon lite avis för att du gjort det hon drömt om, eller?" skrattade jag. Det lät så löjligt, men samtidigt hade ju jag reagerat likadant när jag fick reda på det. Olivias reaktion var egentligen bättre än min. Jag hade ju betett mig som ett as när jag fått reda på allt. Som alltid.

"Jag tror det mer handlar om att jag ljög om det." suckade hon. "Jag tror hon inte fattar varför, och jag har ingen lust att säga varför heller."

"Att du var kär?" sa jag innan jag hann tänka över vad det var jag sa. Michelle höjde ögonbrynen. Jag försökte tänka ut något att säga för att rädda mig själv, men jag var rädd att Michelle redan var förbannad på mig.

"Öh. " sa hon. "Exakt, men jag föredrar att du inte säger det högt." sa hon med ett litet skratt. Jag tittade förvånat på henne, jag förväntade mig en riktig shitstorm. Men icke. "Det klingar inte så bra i mina öron." sa hon. Hon rynkade på näsan. "Fyfan." skrattade hon. "Kär... i honom!" Michelle började skratta högt, och torkade snart skrattårar. Jag kollade på henne med ett konstigt uttryck. Hade hon blivit mentalt sjuk? Jag kunde dock inte själv hjälpa att le åt henne, hennes skratt var så fint. Trots risken att hon blivit psyksjuk.

"Michelle." sa jag.

"Är jag helt jävla dum eller?" frågade hon sig själv. Hon skrattade igen. "Hur? Hur kunde jag vara kär? I honom!" Hon stirrade ut i luften med blöta underfransar. "Jag är ju störd."

"Vad fan händer?" frågade jag. Hon skrattade åt det faktum att hon varit kär i Oscar? Eller va?

Michelle såg på mig med en slags lättnad i ögonen som jag aldrig riktigt sett tidigare. "Fyfan vad jag har gått vidare." sa hon. Och jag log.

Resten av dagen spenderade vi i sängen, kollade på serier och bestämde hem mat. Michelle hade inga byxor på sig på hela dagen, till mitt nöje, för det var lätt att dra av henne trosorna när jag väl börjat teasa henne - vilket hände tre gånger den dagen. Det fanns som en dragningskraft mellan oss, när jag väl börjat röra hennes mjuka, karamellfärgade hud så kunde jag inte sluta, och inte hon heller. Jag kunde inte få nog av henne, av hennes kropp eller hennes sinne. Jag ville ha hela henne, och jag önskade att hon ville ha mig också.

Klockan var tolv på natten när vi kört tredje och förmodligen sista gången för idag. Om jag skulle klara av en gång till var jag fan utomjordlig. Hon låg och såg upp på mig, som om jag var hennes, och hon var min. Hennes små hårstrån i pannan hade lagt sig tovigt och fuktigt där. Resten av hennes mörka långa hår hade hon lagt på en sida av hennes axlar. Hon var så vacker, så jävla vacker. Hennes bara bröst låg pressade mot mig, och jag smekte huden precis ovanför där hennes troskant skulle varit, om hon inte var naken.

"Hur mår du?" frågade hon plötsligt.

"Bra." sa jag, av ren reflex. Hon såg rakt igenom mig.

"Hur mår du på riktigt?" frågade hon.

"Just nu mår jag helt ärligt otroligt bra." sa jag, och strök bort hennes babyhårstrån från hennes panna. "Men det gör jag alltid när jag är med dig."