ask.fm | f.s

125 - Felix

Varför har Michelle tagit bort sin ask?
För hon är bäst

Den natten sov jag och Michelle så nära som aldrig förr. Jag kramade om henne, med hoppet att jag aldrig skulle behöva släppa. Det hon berättat för mig skakade om mig lite, jag hade aldrig anat att hennes mamma var död. Bortglömd, missbrukare eller att hon stuckit, visst, det hade passerat mina tankar när jag tänkte på hennes mamma som aldrig nämndes. Men aldrig död.

Jag kände mig skyldig. Jag har suttit hela kvällen och klagat på mina föräldrar, att de ska skilja sig. Och där sitter Michelle, utan en mamma ens. Vem är jag att klaga?

Det måste vara så att ingen vet om det. På vår skola vet alla allt om alla. Men ingen hade någonsin nämnt något om Michelles bortgångna mamma. Hon måste ha hållit det dolt långt inom sig. Men för mig öppnade hon upp sig, och jag var tacksam för det.

"Godmorgon." mumlade Michelle nästa morgon. Hon hade sovit med bara trosor inatt, och hennes bröst pressades mot min sida.

"Hur mycket är klockan?" frågade jag halvsovandes. Jag begravde mitt ansikte i hennes hals. Hon fnissade, jag visste att hon älskade att bli kysst där. Så jag kysste henne där.

"Tio." mumlade hon, och svalde ett stön. Jag flinade mot hennes hals. "Vill du ha frukost?" viskade hon, när jag lät mina läppar dras mot hennes hud.

"Inte riktigt än." svarade jag. Jag la mig på kudden igen, och Michelle la sin hand på mitt bröst, lutade över mig. Hårslingor föll ner i mitt ansikte, och hon förde bort dem. Hon flinade busigt åt mig.

"Inte riktigt än?"

Jag nickade, och lutade upp hakan, ett tecken att hon själv skulle komma närmre. Vilket hon gjorde. Jag kände hennes bröstvårtor mot min bröstkorg, och jag förde händerna uppför hennes sidor. "Ge mig en timme, bara." sa jag, med hennes läppar farligt nära mina.
Jag ville bara kyssa henne. Men hon kanske skulle tycka det var konstigt, även fast vi kysst varandra oräkneliga gånger. Ibland övertänkte jag allt obeskrivligt mycket när jag var nära Michelle, jag ville liksom inte göra bort mig.

"Nu är du lite väl snäll på dig själv, va?" flinade hon. Jag smällde till henne på rumpan och skrattade. "Tio minuter är mer troligt." fortsatte hon.

"Vill du ha bevis? Jag kan ge dig det." sa jag. Michelle lät sin ena hand krypa ner längs min mage, till kanten av mina kalsonger, och sedan la hon sin hand ovanpå mina kalsonger, som var aningen utsträckta, dels på grund av henne och dels på grund av morgonbången.

"Mhm." sa hon, och började dra i mina kalsonger för att få av dem. Jag kysste henne samtidigt som jag drog av dem. Hon greppade tag i mig, och började genast pumpa upp och ner. Jag älskade hennes händer på mig, allt var mycket skönare när hon gjorde det.
"Michelle..." stönade jag, utan att ens tänka efter vad jag sa eller hur jag sa det. Hon log mot mina läppar, och började sedan kyssa min hals. Det gav mig rysningar längs hela min rygg.

Hon drog av sina egna trosor, och satte sig grensle över mig där jag låg. Jag älskade henne när hon red mig, älskade att se hennes tuttar studsa upp och ner, älskade hennes kropp på full display framför mig, älskade att se henne i kontroll.

Vi måste byta ställning snart, tänkte jag, innan jag kommer. Fan att hon alltid ska ha rätt...

Takten var långsam, något som både hon och jag verkade älska. Speciellt nu på morgonen, att köra snabbt och hårt nu skulle ta all energi man hade.

"Mhm..." stönade hon lågt i mitt öra när hon låg lutad fram, och jag stötte mig själv in i henne.

"Michelle?" Någon knackade plötsligt på dörren. Vi båda stoppade våra rörelser direkt. "Är ni vakna?"

Michelle satte sig upp, med uppspärrade ögon. "Ja." svarade hon efter några sekunders tystnad. Jag själv låg helt stel under henne, fortfarande i henne. "Godmorgon." sa hon genom dörren.

"Jag och Sofi ska på stan en sväng snart, till arbetsförmedlingen och så. Ska vi lämna kvar frukosten där nere eller ska vi ställa in den?"

"Eh." sa hon och såg på mig. Jag gav henne ett ansiktsuttryck som sa 'fråga inte mig', och hon kollade mot dörren. "Lämna kvar allt bara." sa hon och fnissade åt hela situationen.

"Okej." sa hennes pappa genom dörren. "Väckte jag er?"

Michelle stängde ögonen irriterat. Jag kände hur min upphetsning försvann för varje sekund som gick. Jag ville helst inte tänka på Michelles pappa när jag var inuti henne.

"Nej." sa hon. Hon började röra på sig lite smått och jag greppade tag i hennes höfter. Hennes ögon rullade bak i hennes skalle. "Hejdå!" sa hon.

"Ja, hejdå då." sa hennes pappa. "Hälsa Felix ifall han är borta när vi kommer hem!"

"Mm." sa Michelle och hennes pappa verkade gå ner, äntligen. "Herregud." andades hon när han var borta.

"Tur att han inte kom in i alla fall." sa jag."Lägg dig ner." sa jag. Det var dags att själv styra, och för Michelle att bara ligga där och njuta.

Michelle lydde och la sig ner på madrassen. "Jävligt mycket tur." skrattade hon. När jag fyllde henne släppte hon ut ett andetag. Jag flinade, hennes reaktion älskade jag lika mycket varje gång.