113 - Michelle

3.8K 79 17
                                    

Atmb?
Vem bryr sig

Vad tråkig du är
Bara på ask

-
Michelle, 14.07:
Kan du komma hit?

Felix, 14.10:
Aa, kan komma om 20?

Michelle, 14.11:
Då ses vi snart

Jag vet inte varför, men jag väntade nervöst på att Felix skulle komma. Jag hade aldrig riktigt bjudit hem honom på det här sättet, det har alltid varit oväntade besök eller att jag tagit med honom hit mitt i natten efter en utekväll. Det var andra januari, och mitt år hade hittills varit sämst. Jag hade gråtit på grund av Oscar och Tova, samt mina förvirringar angående Felix, som var den finaste jag visste.

Sofi och pappa hade fått någon dille på att städa idag, och plocka undan allt skit de lämnat efter sig efter de kommit hem. Jag gjorde därför egen lunch, och när Felix kom gick vi direkt upp till mitt rum för att slippa ljudet av dammsugaren.

"Hur är det med dig?" frågade Felix på ett förvånande artigt sätt.

"Bra, antar jag." jag satte mig på stolen vid skrivbordet och snurrade sakta på den. Felix satt på sängen.

Stämningen mellan oss var konstig. Eller inte konstig kanske... Bara annorlunda. Vår relation har jag alltid sett som endast fysisk. Sex. Men nu... Det var mer, det visste vi båda två. Jag tror dock ingen av oss visste exakt vad det innebar.

"Har du pratat något med Oscar?" frågade jag. Jag vet att det inte var det roligaste för Felix att prata om honom, men samtidigt var det skönt att äntligen kunna prata öppet om allt jag kände. Och fråga allt jag undrade.

"Nej, inte direkt. Ända sedan jag fick reda på att han var ett jävla rövhål som ljuger för sina bästa vänner så har jag inte riktigt varit så taggad på att prata med honom." sa Felix bittert.

Jag kollade på honom. "Inte?" Jag valde att tolka det han sa som något positivt, och att det var delvis för min skull, även fast det kanske var av själviska skäl som Felix inte pratade med Oscar.

"Nej. Jag funderar på att säga upp vänskapen." skämtade han. Jag log. Jag älskade att han kunde få mig att le.

"Jag funderar på att ödelägga hans liv." sa jag.

"Hur då?" flinade Felix.

"Jag vill typ berätta för Tova." sa jag ärligt. Ända sedan igår hade jag tänkt mer och mer hur skönt det hade varit att bara berätta allt för henne, och förstöra för Oscar precis som han förstört för mig. Och för Felix.

Felix lät sin tunga åka över hans underläpp för att sedan bita tag i den. "Gör det." sa han. Jag höjde ögonbrynen i förvåning. "Varför inte? Han förtjänar fan det." sa Felix.

"Ja." sa jag. "Och Tova förtjänar att veta. Även fast hon inte gillar mig."

"Det gör hon väl." sa Felix. Jag kollade trött på honom och han skrattade. "Okej, kanske inte."

Jag såg ut igenom fönstret. Egentligen borde jag ta tag i det här direkt, innan jag fegar ur och ångrar mig. För det visste jag skulle hända, så fort Oscar hörde av sig igen skulle jag falla pladask för hans fuckboyeri även fast jag var sårad.

Felix studerade mig där jag satt, det kände jag på mig. "Skriv till henne." sa han.

Jag kände mitt hjärta börja slå, även tanken gjorde mig nervös. Men även hämndlysten. "Ska jag?"

Felix räckte fram handen och jag gav honom tvekande mobilen. "Jag kommer inte skicka nåt innan du godkänner." sa han och jag satte mig på sängen med honom.

Felix letade upp Tova bland mina snapchatkontakter, tog en svart bild och skrev "Kan du träffas? Har nåt att säga, tror du vill höra det". Jag nickade och lät honom skicka bilden.

ask.fm | f.sWhere stories live. Discover now