ask.fm | f.s

110 - Felix

Kall du e
Bara mot dom som förtjänar att bli behandlade så

När jag kysste Anja förut så blev allt så jävla solklart. Jag hörde inte hemma där, med mina läppar mot Anjas. Mina läppar skulle vara pressade mot Michelles, alltid.

Jag hade insett att jag inte ville ha någon annan, jag ville verkligen bara ha Michelle. Men hon kände förmodligen inte samma sak. Jag hade dock tänkt "skitsamma", och så skrev jag in det där dumma jävla sms:et. "Förlåt michelle". Vad tänkte jag med? Att hon skulle godta min ursäkt och bli kär i mig? Så jävla dumt.

Klockan var typ ett när jag hittade henne. Hon stod ute på gatan, själv. Kollade ut i intet typ. Jag visste att om jag någonsin skulle ha en chans med Michelle, få henne att inse att jag inte bara ville ha hennes kropp, jag ville ha hela henne, hela tiden - så var jag tvungen att prata med henne face to face. - Jag kan inte bara skriva in ett jävla sms.

Men när jag nådde henne såg hon inte ut som hon brukade. Dels såg hon inte längre onykter ut, men det var något annat också.

"Det snöar." sa hon. Hennes leende gjorde ont att kolla på för en gångs skull. Något var fel. Jag vände mig om, mot där hon kollat tidigare.

Där stod Oscar och Tova. De kysste varandra.

Michelle såg plågad ut. Och sårad.

Och plötsligt blev allt kristallklart. Såklart. Michelle och Oscar hade ju trots allt legat med varandra, och hade historia tillsammans.
Alla frågor de två ställt om varandra, deras pikar och konstiga beteende... Michelle har känslor för Oscar, och nu står hon här och ser honom kyssa sitt ex. Exet som alltid kommer komma tillbaka, som han alltid kommer gå tillbaka till.

Jag vände mig tillbaka till Michelle. Hon kunde inte ens vända upp blicken mot mig. Det såg ut som hon var helt tom, helt ärrad och totalt sårad. Jag hatade att se henne så, trots anledningen. Han.

Jag strök bort en tår från hennes kind, och hennes blöta ögonfransar fladdrade upp. Sedan stängde hon ögonen, och blundade. Hon var så jävla vacker. Jag visste inte vad jag skulle göra för att förbättra situationen, så jag lade bara händerna på hennes kalla kinder. Hon kollade upp på mig en sekund. Jag ville hjälpa henne. Hur visste jag inte. Eller jo, jag hade en idé - en förmodligen jävligt korkad och självisk idé.

Jag kysste henne.

Mjukt och stilla. Vackert. Jag flyttade aldrig handen från hennes kind, förutom när kyssen var över och jag strök hennes mjuka nacke istället. Jag var längre än henne, mycket längre. Så jag såg Oscar och Tova längre bort. Oscar såg hitåt, såg jävligt dum ut fastän han hade Tova vid sin sida.

Jag lutade min panna emot Michelles. Hennes andetag var ojämna och jag märkte att hon ville ge ut ett djupt andetag.

"Han kollar hitåt." viskade jag. Jag hoppades verkligen det var det hon ville. Såra Oscar, liksom han hade verkat såra henne.

"Gör han?" viskade hon tillbaka med stängda ögon. Nu med ansiktet mot min bröstkorg. Jag nickade, även fast hon inte såg mig. Oscar var försvunnen nu. Han var väl på väg någonstans för att knulla Tova. När han kunde fått Michelle, för hon verkade kunna göra allt för Oscar. Han valde Tova, han valde alltid Tova. Dumma jävel.