ask.fm | f.s

57 - Felix

sant att du gjort Michelle gravid?
Aa :/

"Jag har en fråga." sa Michelle och styrde stegen in mot centrum. "Tycker du inte alls att det är konstigt att de bara träffars i ett par månader och bestämde sig att gifta sig med varandra?"

Jag blev förvånad att Michelle ens ville ta upp sin familjesituation för mig. Det var inte likt henne. "Kanske det gick lite fort fram." sa jag. "Men du vet, det gjorde det ju för oss också. Tre ligg senare och vi ska bli föräldrar!" Jag la en hand på hennes mage och strök den lätt.

Michelle skrattade. "Du såg det, alltså?"

Hon hade svarat ja på frågan 'är du gravid?' på ask och sagt att jag var pappan, något jag hade fått ett gott skratt åt.

"Ja. Folk är fan dumma i huvudet." sa jag.

"Verkligen."

Vi gick under tystnad ett par minuter, och satte oss sedan på en liten höjd precis utanför centrum. Michelle hade klunkat i sig en hel del av vinet, och jag kände att jag också ville hålla värmen.

Vi satte oss på den breda stentrappan med vinflaskan mellan oss. Jag lånade Michelles snart utbrända cigg och tog ett bloss.

"Jag träffade henne första gången igår." sa Michelle plötsligt. Jag räckte henne cigaretten men hon stirrade bara ut i intet. "Fattar du den chocken?"

Jag sänkte armen och kollade på henne. Hur hennes varma andetag mötte den kalla luften och bildade små rökpustar. Hur hennes läppar var rosafläckliga tack vare vinet, och hur vinden tog tag i hennes hår.

"Jag fattar." sa jag. Hon kollade på mig utan ett ord, och jag stack in den nästan utbrända cigaretten i hennes halvt öppna mun. Min tumme låg emot hennes läpp längre än vad den borde ha gjort.

Michelle tog cigaretten mellan sitt pek och långfinger, lade sig ner på stenmuren och la sina ben över mitt knä.

"Giftermål suger." suckade hon.

"Verkligen." höll jag med. Jag tog en klunk av vinet, som inte längre smakade så illa trots allt.

"Vad är ens poängen? Behöver man ett skriftligt bevis på att man älskar någon?"

"Jag ska aldrig gifta mig." sa jag. Mina föräldrar hade förstört idén av äktenskap och giftermål för mig. Aldrig att jag kommer gifta mig och sedan behöva gå igenom en skilsmässa när det inte längre funkar.

För det är väl så kärlek fungerar? Till slut tar kärleken helt enkelt slut.

"Inte jag heller." sa Michelle och slängde iväg ciggen. "Jag känner inte ens Sofi."

"Du kommer lära känna henne." försäkrade jag henne. Plötsligt kände jag en känsla av att skydda Michelle, försäkra henne att allt skulle bli bra. Jag antar att det var dels på grund av att jag kunde relatera till henne, ingen av våra familjer var direkt det optimala.

"Om hon börjar leka mamma så flyttar jag hemifrån." sa hon.

"Men du kan fly hem till din riktiga mamma, eller?" frågade jag, men ångrade det sekunden efter. Michelles ansikte blev genast stelare.

Inte en endaste gång under middagen hade Michelles mamma nämnts, jag antog bara att hennes föräldrar var skilda eller något. Det kanske inte var så konstig att hennes mamma inte nämnts, när hennes pappas nya satt där.

"Nej." sa Michelle och tog vinflaskan från mig. Hon tog ett par klunkar och stirrade sedan upp i himlen. "Mamma finns inte med i bilden, direkt." sa hon med en tjock röst.

Jag hade ingen aning om Michelles familjesituation, hennes mamma kanske hade stuckit från henne och hennes pappa, eller kanske hon höll på med droger  - det hade inte förvånat mig i den här staden. Jag valde att inte fråga Michelle mer om det, i alla fall.

"Uppfattade du att pappa hade varit borta i en månad? I Tyskland?" frågade hon. Jag nickade, men insåg snart att hon inte såg mig, så jag svarade med ett 'ja'. "Vet du vem som tog hand om mig när han var borta och knullade någon hälften så gammal som honom?"

Jag svalde åt hennes plötsliga hårda ton. "Nej."

"Min farmor. Min farmor fick ta hand om mig när ingen annan kunde. När min pappa flydde landet och fucking gifte sig med någon jävla brud som jag inte ens pratat med."

Jag satt förvånat och lyssnade på henne. Öppnade hon upp sig på grund av vinet? Eller på grund av att hon behövde?

"Och så fort han kommer hem så får farmor dra igen. Jag tror inte han förstår hur fucked up jag skulle vara om hon inte skulle finnas där för mig. Mer fucked up än vad jag redan är, alltså." tillade hon.

"Michelle..." sa jag tyst. Vad skulle jag säga? Mitt hjärta gjorde ont, men inga ord kom fram. Det blev tyst efter det, men jag tror ingen av oss kände att fler ord behövde uttalas. Det var en bekväm tystnad med henne.

Hon satte sig upp och drog fram cigarettpaketet. Hon stack upp en cigg och erbjöd mig en. Jag tog den i mungipan och lät henne tända på den åt mig.

Det var svårt att se henne i ögonen efter den där bekännelsen. En del av mig ville berätta för henne hur fucked up min familj är också, jag ville berätta att jag spenderat alla sömnlösa nätter med att stirra in i väggen och höra mina föräldrar skrika på varandra. Jag ville berätta om alla tysta timmar vid köksbordet, när ingen hade något att säga. Jag ville öppna upp mig för henne, men min stolthet kom i vägen.

Som alltid.