ask.fm | f.s

26 - Michelle

Fylla ikväll?
Det är ju trots allt fredag

Efter att ha stått i den kalla och klara luften ett tag hade jag äntligen nyktrat till lite. Det var ett tag där som hela jag snurrade, jag och Felix (av alla människor) hade druckit för mycket på en gång och jag vimlade omkring i det okända huset i vad som kändes som evigheter innan jag hittat honom igen. På festen fanns det inte jättemånga människor jag tidigare pratat med eller kände, så när jag hittade Felix igen kändes det faktiskt ganska skönt.

Jag trodde aldrig att jag skulle tycka att det kändes skönt att hitta Felix Sandman på en fest.

Men det finns en första gång för allt, antar jag.

Jag var dock inte helt nykter än, så jag tyckte fortfarande att det här med att följa med till en fucking lekplats klockan två på morgonen en novembernatt var en ganska bra idé. Jag tog exalterat upp basketbollen som var rund, men inte rund nog att kunna studsa med på marken, och kastade den i basketkorgen.

"Jävlar, vilket proffs!" Jag vände mig om och såg Felix stå där. Resten av gänget var fortfarande vid lekplatsen.

"Jag vet." sa jag och tog upp bollen igen. Jag kastade den mot honom och han siktade och träffade mitt i korgen. Bollen studsade två mesiga gånger i marken innan den trött lade sig ner på marken. "Oj, utmanar du mig?" frågade jag och tog upp bollen igen.

"Får se nu om det var tur eller bara färdighet!" uppmanade han och jag sköt.

"Färdighet såklart!" sa jag men bollen studsade tyvärr på kanten och ut igen. "Helvete." muttrade jag när Felix flinade åt mig och hämtade bollen.

"Jag ska lära dig hur man gör." sa han och gav mig bollen, ställde sig bakom mig och jag skrattade högt åt hur cheesy det här var.

"Du är ju dum i huvudet." fnissade jag. Såhär närgången hade han (förvånansvärt) inte varit på hela kvällen, och han luktade cigg och alkohol. Öl blandat med de där drinkarna vi svepte för ett par timmar sedan. Och den där typiska Felix-doften som inte ens gick att beskriva. Jag svor åt mig själv att jag ens visste hur en Felix-doft luktade. Vad fan, Michelle.

"Sch." sa han i mitt öra och lyfte upp bollen till andra sidan av mitt huvud. Hans händer var kallare än mina. "Fokusera." sa han och vi båda sköt iväg bolljäveln så den träffade planket men åkte aldrig in i korgen. "Fan." sa Felix och jag skrattade.

"Jag tror de inte kallar det där för skicklighet." sa jag och vände mig om.

"Vi är lika dåliga båda två." sa han och jag lät honom kasta sin ena arm runtom mig och slängde runt med mig ett varv eller två.

"Du är lite sämre." fnissade jag och tog bort hans arm, rädd att om han skulle snurra mig ett varv till skulle jag kanske spy. Hur mycket hade jag egentligen druckit ikväll?

Han bara skrattade och jag insåg ännu en gång att det här var en fett konstigt situation. Jag står här med Felix, och skrattar och har kul. Det skulle i och för sig aldrig hända om jag var nykter, men då skulle aldrig sexet ha inträffat heller. Så kanske det här inte var så illa ändå.

Jag drog upp min mobil ur fickan och kände hur mitt humör droppade direkt. Omar hade skickat en snap, första på flera timmar. Säkert endast på grund av att han var orolig att förlora vår snapstreak. Inte för att höra av sig, säga förlåt eller något liknande. Bara en svart bild.

"Jag och Omar bråkar på grund av dig, vet du." slank det plötsligt ur mig och Felix höjde på ögonbrynen.

"Omar?"

"Ja." sa jag.

"Varför?" Felix såg ganska road ut trots mitt bistra ansiktsuttryck. Såklart.

Jag ryckte på axlarna. "Han tycker inte om dig särkilt mycket, bara."

Felix skrattade. "Nej. Men vem gör det egentligen?" Jag svarade inte, bara såg granskande på hans skor. Blicken hade fastnat. "Just det, du gör ju det!" utbrast han plötsligt och tog ett stort kliv emot mig och omfamnade mig plötsligt. Jag skrek till av förvåning och började sen skratta in i hans mage. Jag intalar mig själv att det endast berodde på alkoholen.  "Du är ju förälskad i mig och följer vartenda steg jag tar, eller hur var det?" sa han.