ask.fm | f.s

67 - Felix

Jävla idiot
Är faktiskt snäll, innerst inne

Felix, 20.08:
Vart är du? Väntar på dig

Jag satt ångestfylld i tjugo minuter och väntade utanför Michelles hus. Jag undrade varför hon inte svarade mig. Hon måste ha sett mitt sms. Vart kunde hon vara egentligen? Undvek hon mig?

Jag undrade även varför hon hade undvikit mig hela veckan. Det var förmodligen på grund av faktumet att hon berättade om sina känslor för mig i helgen. Hon kanske inte var van att berätta sådant för folk. Det skulle vara typiskt Michelle, att hålla allt sådant för sig själv.

Jag visste till exempel inte att hon praktiskt taget bott med sin farmor en stor del av sitt liv, och det trodde jag inte många andra visste heller. Jag undrade varför.

Jag ville inte att hon skulle tro att jag skulle gå runt här i stan och berätta alla hennes hemligheter och problem. Om hennes föräldrar och situation hemma, det skulle jag aldrig göra.  Jag ville inte att hon skulle tro att jag skulle utnyttja hennes sårbarhet på något sätt. Jag ville bara se till att hon var okej. Att hon inte behövde bete sig så konstigt mot mig på grund av allt hon berättat.

När Michelle äntligen kom, tillsammans med Sofi, var hela jag genomfrusen. Jag vet inte hur länge jag suttit här, jag hade försvunnit bort i mina tankar ett tag.

Michelle och Sofi var båda klädda i träningskläder och hade håret uppsatt. Michelles kinder var blossande rosa och hennes näsa var röd. "Felix?" sa Michelle frågande och stannade upp i sina steg.

"Hej." sa jag. Sofi lyste upp i ett leende och hälsade glatt.

"Felix! Oj, har du suttit här länge? Fryser du inte?"

Sofi låste upp dörren men Michelle stod längre bort och avvaktade. Observerade.

"Nejdå. Det är lugnt." försäkrade jag, även fast mina tår och fingrar inte längre hade någon känsel.

"Dåså! Kom in!" sa Sofi och jag lät Michelle gå in i huset före mig. "Peter är ute och handlar, men han kommer snart, tror jag. Vill ni ha något? Jag kan laga något, om ni vill?" Sofi gick in i köket. Michelle sparkade av sig sina skor. Jag la min moppehjälm i hallen.

"Nej. Vi går upp." sa Michelle och tog min hand. Jag såg ner på den för en sekund och fick en helkonstig känsla. Michelle började dra mig uppför trappan och jag gav Sofi ett medlidande och tacksamt leende som hon svarade med en uppgiven men ändå road blick.

Vi gick in i Michelles rum och hon slängde mig på sängen. För en sekund trodde jag att hon skulle sätta sig grensle över mig, slita av mig kläderna eller kyssa mig, men det kanske bara var mina fantasier som talade. Istället släppte hon ut ett morrande läte och släppte ut håret ur hästsvansen. 

"Vad har ni gjort?" frågade jag försiktigt. Det var ovant att prata med Michelle på ett sätt där jag inte ville irritera henne eller trigga igång henne. Men just nu ville jag bara se till att hon mådde bra, typ.

"Hon övertalade mig... Hon drog ut mig på en jävla långpromenad." fnös Michelle. Hon tog av sig vindjackan och slängde den på golvet. "Hon sa att det skulle ge oss en chans att lära känna varandra ännu bättre. Jag kunde inte direkt säga nej..." Hon drog av sig tröjan och stod nu med bara sport-bh framför mig. "Inte fan trodde jag att det skulle ta en och en halv timme!" utbrast Michelle och drog av sig byxorna. "Herregud. Jag är genomfrusen och jag kommer kollapsa vilken sekund som helst." sa hon.

"Oj." sa jag. "Någon är inte van vid att träna." Jag kunde inte hjälpa att flinande släppa en sådan där kommentar. Michelle gav mig en trött blick. Det måste ha tärt på henne att behöva vara trevlig mot Sofi så pass länge.

"Käften. Mina ben går sönder."

"Förlåt." sa jag och jag såg en glimt av ett leende i Michelles mungipor.

"Jag går och duschar." suckade hon. "Sen ska du förklara varför du är här." Hon satte upp ett varnande finger i luften. "Och rör inget." sa hon och gick ut till badrummet några dörrar bort i korridoren.

-

A/n: Hello, undrar en sak. Om ni kollar på Skam (vilket alla ni borde och förmodligen gör), vilken är er favoritsäsong? Min är säsong 1, tycker den är underskattad lol