ask.fm | f.s

96 - Felix

Knulla?
Knullidull

När Oscar kom tillbaka frågade nästan alla vid bordet vad fan det där handlade om. "Hon ville snacka om Felix, bara." sa Oscar och damp ner på stolen.

"Har du fuckat up nåt nu igen Felix?" skrattade Kalle, som fattat att jag och Michelle inte alltid var 'on the same page', så att säga. Eller det visste väl varenda jävel i den här staden, på grund av fucking ask.fm. Jävla skit-sida.

Jag svarade inte, jag visste att Michelle och Oscar inte pratade om mig. De kunde de inte ha gjort. De har ju ett förflutet och snackade förmodligen om hur jävla skönt det var när de två knullade. Eller hur mycket bättre han var än mig. Eller nåt.

Jävla Michelle som drog iväg min bästa vän bara för att såra mig. För det är så det måste vara.

"Jag kommer snart." muttrade jag, hämtade min jacka i mitt skåp och drog ut cigarettpaketet redan innan jag hunnit gått ut ur skolporten.

Jag tände på ciggen och kände spänningen lätta. Men sedan insåg jag att Michelle och hennes kompisar stod längre bort, också med rökmoln runt dem. 

Jag såg att Michelle kollade åt mitt håll och jag började sedan gå. De behövde inte stå där och glo på mig.
Dock så kände jag en närvaro efter jag gått en bit, och jag visste att det var Michelle.

"Förlåt Felix." suckade hon, redan innan hon nått fram till mig. "Jag var jävligt bitchig imorse."

"När är du inte bitchig?" sa jag och blåste ut röken i den frusna luften.

"Jag vet." sa Michelle och skrattade lätt. "Men du vet ju det. Du borde inte bli förvånad." Michelle ställde sig framför mig, och lät mig inte fortsätta gå. "Du känner ju mig."

"Jag trodde jag gjorde det." sa jag. "Men vi är ju inte ens kompisar, du och jag." Jag gav Michelle en blick som hon svarade med en djup suck.

"Lägg av. Jag var trött och irriterad. Du vet att jag inte menade det. Du behöver inte ta illa upp." Hon himlade med ögonen. Jag önskar hon bara kunde ta sig i kragen och sluta vara så oklar hela jävla tiden. Det tär som fan på mig, det erkänner jag. Men skulle aldrig säga det högt.

"Jag är så jävla trött på att vi alltid ska gå fram-och-tillbaka hela jävla tiden." sa jag ärligt.

"Driver du med mig?" sa hon trött. Jag blev genast irriterad.

"Kan du bara ta in det jag säger för en gångs skull? Är det så svårt att lyssna eller?"

"Jag står här och ber om ursäkt, Felix. Kan du bara godta den och så går vi vidare?" Michelle stampade på sin halvt utbrända cigarett. 

"Nej!" sa jag upprört. "Det är inte så jävla lätt."

Michelle såg förvirrat på mig. Hon hade nog förväntat sig att hon bad om ursäkt och sen skulle allt vara som vanligt igen. Men det gick inte. Det hon sagt imorse, samt att hon dragit iväg med Oscar nyss... det var jävligt jobbigt för mig. Jag fattade inte ens själv varför.

"Vad ska jag göra då? Jag kan inte bara ändra mig själv för att göra dig nöjd." sa Michelle. "Du får väl tycka jag är en oklar människa då..."

"Det är bara..." Jag tog ett djupt andetag. Det var väl bara bäst att bara ärlig med henne? "Var du verkligen tvungen att dra iväg Oscar, mitt framför alla?"

"Ja, det kanske jag behövde!" Hon började genast försvara sig själv.

"Du ville ju bara såra mig! Visst?"

"Allt handlar inte om dig, Felix." sa hon. Hon sänkte blicken. "Vet du, det kanske är bäst att bara... sluta."

"Vad menar du?" frågade jag, även fast jag inte ville höra svaret.

"Det funkar ju uppenbarligen inte. Vi bråkar ju bara om skitgrejer. Vi säger upp den här... vänskapen, eller vad man ska kalla det."

"Vi är inte vänner." sa jag rakt, och Michelle höjde ögonbrynen. "Det sa du själv." la jag till, tystare.

"Precis." sa hon uppgivet. "Det enda vi gör är ju ändå att knulla, och vi kan hitta andra att göra det med."

"Verkligen." Jag släppte ut ett glädjelöst skratt. Michelles mungipor åkte ner och hon verkade spänna käken. "Du är inte direkt... speciell. När det kommer till sex." sa jag, bara för att såra henne. Michelle stirrade mig rätt in i ögonen, och det kändes som hon såg rakt igenom mig och min fasad.

"Detsamma." sa hon efter ett tag. Aj. Men vad förväntade jag mig efter jag själv sagt så till henne?

"Bra." Jag höjde ögonbrynen. "Då säger vi så."

Säger upp vänskapen. Visst. Jag bryr mig fan inte.

"Bra." sa hon uppgivet till svar.

"Bra."