CHAPTER 37

3.3K 89 7
                                        

It's already night time, nandito na kami ni Josh sa bahay. Patulog na sana kami eh. Pero naisipan ni Josh na tawagan si Justin.

But I became more guilty. Justin isn't answering his calls. I have the guts na baka galit na rin siya ngayon kay Josh. Because Josh helped me, sino pa ba namang iba ang tutulong sakin kundi si Josh.

"Love I'm sorry." I said out of nowhere.

Umupo ako at sumandal sa headboard ng kama namin. I looked down, feeling guilty.

"Love, ilang beses ko bang sasabihin sayo, do not blame yourself. Nangyari na ang nangyari. Somehow, we expected that this will happen, what we did not expect is that this will happen now." Josh explained.

Tumabi siya sa akin. He lift up my chin and made me face him. I looked at him in his eyes, masasabi ko na sa pinapakita ng mga mata niya, para niya bang sinasabi na magiging okay din itong nangyayari. I smiled a little at the thought of it.

Josh caressed my cheek with his hand. "Stop saying sorry, hmm?" he said.

I stared at him and nodded while flashing a small smile on my lips. How can he do that? Iba talaga epekto niya sakin.

JOSH's POV

I smiled too when I saw Sam smiled. Hindi man iyon kagaya ng usual niyang ngiti but atleast I made her smile. Because after what happened earlier, hindi na siya ngumingiti, tahimik din siya.

I tried calling Justin, nagbabaka-sakali ako na sagutin niya yung tawag ko. But he keeps on declining it.

But I can't blame him. Tanggap ko kung galit man siya sakin. Because after all, may kasalanan din naman ako. But I won't let this misunderstanding between us long. Hindi lang naman ang pagkakaibigan namin ni Justin ang nakasalalay dito, pati na yung pagiging magkapatid nila ni Samantha.

Pinatulog ko nalang si Sam para matigil na siya sa pag-aalala niya. Nauna siyang makatulog kaysa sa akin.

For the last time, I tried again calling Justin but it's failed.

I just hope that our situation will get better soon.

The day came kaya pumasok na kami sa office. I noticed that Sam is not focused. I had a meeting earlier and I noticed that she's not that focused. Kagaya ngayon, tahimik lang siya sa table niya.

"Love" I called her.

It's already lunch time and maybe we should go out and eat.

Hindi niya ako nilingon, hindi ba niya ako narinig?

I stood up on my sit and walked close to her. Hinawakan ko siya sa balikat at napapitlag naman siya. She looked at me with a shock emotion on her face.

"L-Love" she said.

I smiled a little. "Let's have lunch outside" I said.

She looked at her watch tsaka ulit tumingin sakin. "Lunch na pala, tara" she said.

Inayos naman niya ang gamit niya sa table tsaka kami lumabas na ng office. She's still silent hanggang sa makasakay na kami sa kotse ko at papunta na sa Restaurant.

I held her hand. "Don't worry too much love." I said.

Napatingin naman siya sa kamay namin.

"S-Sorry love, I just can't help it." she said.

I just nodded at hindi na rin nagsalita. May naisip ako.

It didn't take long for us to reach the Restaurant dahil malapit lang iyon. While waiting for the food that we ordered, I held Sam's hand kaya napatingin siya sakin.

"Go to Justin and talk to him." I directly said.

"I want to, love. But he's not even answering my calls and he's also not replying on my messages. He doesn't want to talk to me." she said.

Sadness is evident on her voice, dahilan para makaramdam din ako ng pagkalungkot.

"That's why you'll go to him love. Talk to him personally. I know Justin, sa tagal ba naman naming pagkakaibigan. He will ignore your calls and messages but trust me, when you talk to him personally, hindi na iyon makakaatras." I said, reassuring her. I see little hopes in her eyes so I smiled sincerely.

"You really think so?" she asked me.

I just nodded while smiling.

"Okay. I'll talk to him maybe the next day. Kapag hindi tayo masyadong busy sa opisina." she said.

Inilingan ko siya. "No, I'll give you time. You'll go to him today, later. Para magkausap at magkaayos na rin kayo." I said, habang napatulala siya sakin. "I can't stand seeing you lonely. Hindi ko rin matiis si Jah na hindi namamansin." I added and chuckled a little sa huli kong sinabi.

Tulala lang si Sam sakin kaya mas lalo akong natawa.

"N-No, next time nalang. You still have a meeting to attend to later, ayokong wala nanaman ako." she said.

Umiling lang ako ulit sakaniya.

"I can manage that. Besides, importante naman yang gagawin mo, family matter." I explained.

I saw how her lips formed into a sincere smile while looking at me.

"Thank you love. I promise, di ko titigilan si Jah hangga't hindi niya ako kinakausap. I'll do my best para magka-ayos na kami at mabuo, as soon as possible." she said.

I just nod and smiled. It's enough for me.

Kumain na rin kami habang nag-uusap pa. At bale half day lang siya ngayon sa office. She still have to fix things with Jah.

My Boss, My HusbandMga kuwentong kahuhumalingan mo. Tumuklas ngayon