Innanför murarna

[04]

Tisdagsmorgonen bjöd på strålande sol så jag svängde in på parkeringen med ett leende på läpparna. Med en pirrande känsla i magen vände jag blicken mot den lilla låda jag hade ståendes i framsätet. Visst att Johan hade gett mig tillåtelse att ta med en liten blomma men nog borde resten av mina saker också vara okej. Om inte så fick jag väl ta med mig dem hem igen. Ljusen och tändaren kunde jag väl förstå om jag inte fick ha på rummet. Men hade han inte sagt att alla fångar var fängslade, även under samtalen med mig? Då borde det inte vara någon fara.

Med min låda i famnen gick jag bort till entrén men den här gången använde jag mig av passerkortet jag fått igår. Betydligt smidigare än att stå och vänta i hopp om att någon skulle höra en via porttelefonen.

Johan hade visat mig den riktiga personalingången och den låg faktiskt inte så långt bort som jag hade trott när vi gått igenom alla korridorer igår. Det var ingen överdrift att tänka på hela den här anläggningen som en enda stor labyrint.

"Godmorgon", sa jag glatt till den första vakten jag mötte.

Han log mot mig, hälsade ett snabbt godmorgon, innan han vände ner blicken mot min låda. Jag log ett ännu större leende och sa att Johan hade okejat det. Att det var halvsanning fick jag ta vid ett senare tillfälle, bara jag fick in sakerna skulle alla se att det inte var någon fara. Vakten som jag inte visste namnet på än skakade lätt på huvudet innan han scannade både mitt passerkort och identifikationskort och lät mig passera.

Mitt nya arbetsrum låg i en av korridorerna jag gått igenom igår, eller jag skulle nog snarare ha kallat det för tunnlar då allt var så grått och kalt. Rummet låg inte direkt i anslutning till personalrummet men inte heller inne på någon av avdelningarna. Som tur var. Men jag kände mig inte rädd eller osäker. Inte längre. Hela stället var fullt i vakter och hade Nils, psykologen jag vikarierade för, klarat av det så skulle jag också göra det.

Jag gick direkt bort till dörren som Johan hade sagt ledde till mitt arbetsrum och låste upp. Precis som jag misstänkte var även det här rummet lika opersonligt som alla andra. Ett stort skrivbord med en dator stod nästan mitt i rummet och bakom det stod en stor bokhylla och några hurtsar. Mittemot skrivbordet stod en fåtöljliknande stol som var fastsatt i både golv och väggar. Herregud. Det fanns även metallringar med långa kedjor fastsatta i väggen bakom stolen och i golvet. Skulle det verkligen vara nödvändigt?

Jag tog ett försiktigt steg in i rummet och ställde ner lådan precis innanför dörren. Det fanns ett litet fönster på bortersta väggen men det var täckt av galler, precis som över alla fönster jag sett hittills. Inga gardiner, inget som satte lite känsla på rummet. Det fanns verkligen ingenting annat än fula opraktiska möbler bland vita kala väggar.

"Godmorgon Caitlyn."

Jag tjöt till och vände mig hastigt om och mötte Johans leende där han stod lutat mot dörrkarmen men armarna i kors över bröstet.

"Godmorgon, herregud vad du skräms", sa jag flämtande och satte handen mot bröstet för att lugna hjärtat som rusade i bröstet.

"Det var inte min mening. Jag ser att du har hittat rätt, hoppas att det ska kännas bra med det här rummet."

"Bra kanske, men det är väldigt..."

"Väldigt stelt?" fyllde han i och skrattade till.

"Lite stelt, ja", sa jag och skrattade till när jag snurrade ett varv i rummet.

"Tog du inte med dig en blomma?"

"Jodå, den där", sa jag och nickade mot lådan som stod på golvet innanför dörren.