Innanför murarna

[19]

Jag hällde vattnet jag hade kvar i flaskan över mitt paradisträd och plockade bort något blad som hade börjat vissna. Det bådade inte gott att den redan börjat tappa blad efter bara en vecka men den kanske behövde acklimatisera sig precis som jag.

Men en suck vände jag mig mot journalerna som låg utspridda på skrivbordet och kliade mig lätt i pannan. Hur mycket jag än försökte fokusera på de patienter som Nils haft så kunde jag inte sluta tänka på Seth... och på Alec. Jag kunde inte hitta något om att Alec träffat Nils tidigare och Seths journal gapade tomt. Visst att jag hade träffat och haft samtal med några andra intagna men just dessa två killar, eller rättare sagt män, hade satt sig på hjärnan. Av olika skäl.

När jag lutade mig tillbaka i stolen slog jag i ena foten i lådan jag gömt under skrivbordet. Jag hade nästan glömt vad jag tagit med mig förutom ljusen och tändaren som fortfarande var instängda i ett av skåpen. Undrar om Johan hunnit bestämma sig för om jag skulle få ha dem eller inte. Hittills kunde jag inte se någon risk men han bedömde det kanske annorlunda. Troligen.

Jag började mig ner och plockade upp lådan. Några böcker från utbildningen, färgpennor och ett block, ett spel samt mina högtalare. Jag ställde lådan på skrivbordet och plockade upp en sak åt gången. Ingen av dessa saker är väl en säkerhetsrisk, tänkte jag och placerade högtalarna på hurtsen bredvid skrivbordet. Blocket och pennorna lade jag i en låda, böckerna och spelet på hyllan bakom skrivbordet. Bara ljusen som fattas, tänkte jag och såg mig om i rummet. Det var långt ifrån mysigt men vad kunde jag göra, rummen här på anstalten såg ut som de såg ut.

Jag sneglade på högtalarna och vidare till klockan. Det var inte länge kvar av arbetsdagen men det hade varit roligt om jag kunde få igång högtalarna. Med aningen ny energi ställde jag mig upp och såg mig omkring i rummet. Någonstans borde det finnas ett eluttag och sedan var det bara att få igång bluetooth så skulle allt vara fixat. Jag böjde mig ner vid hurtsen och såg ett uttag lite längre bort vid väggen, frågan var om sladden skulle räcka.

Nej, självklart räckte inte sladden... Det var inga lätta IKEA-möbler jag hade inne på rummet så det tog all min styrka att ens kunna rubba på hurtsen, sedan var den väl fylld med allt möjligt så att den var tung hängde nog inte på att jag var svag. Det kändes bättre att tänka så i alla fall och blev direkt påmind om att jag lovat Thea att följa henne på ett bodypump-pass som tack för hennes räddning i fredags på NC. Visst gillade jag att träna, i alla fall om jag ljög för mig själv. Springa utomhus en sval sommarkväll kunde väl vara rogivande men att svettas i ett gym ihop med andra... Det var inget jag föredrog.

Jag kände hur svetten bröt fram i pannan när jag till slut lyckats flytta hurtsen en liten bit närmare eluttaget. Nu skulle jag få igång högtalaren så det var ju i alla fall något. Jag torkade mig om pannan när jag rätade på mig och tittade ut genom fönstret. Fast klockan nästan blivit fem på eftermiddagen sken solen och pressade hettan in genom fönstret. Det var även något som kändes bättre, att skylla på värmen då jag svettades som om jag sprungit en mil.

När det knackade på dörren ryckte jag till och förde mina fuktiga handflator över kjolen. Det var knappast någon intagen som ville prata så antagligen var det Johan, eller kanske någon av mina mindre efterlängtade kollegor.

Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren men kunde inte hjälpa att jag spärrade upp ögonen. Simon stod med händerna i byxfickorna och gungade lätt på hälarna med en undrande min.

"Är du upptagen?" frågade han och sneglade över min axel.

"Inte alls, jag blev bara så förvånad över att se dig här. Jag trodde du var ledig eller sjuk", sa jag och klev åt sidan så han kunde passera.