Innanför murarna

[24]

Då var det fredag igen vilket betydde några timmars jobb innan helg och ledighet. Det kändes verkligen som om veckorna rusade förbi men det skulle bli skönt att få vara ledig. Eller det var inte riktigt sant. Klart att jag tyckte om att vara ledig, det var inte det. Men jag hade för mycket ouppklarat på jobbet att jag nästan önskat att jag hade några dagar till på mig att reda ut allt.

När jag svängde in på anstaltens parkering blickade jag upp mot den stora muren med en pirrande känsla i magen. Trots, vi kan väl kalla det för otillfredsställt fiasko igår från min sida, så kände jag mig lättare i bröstet i dag. Jag hade saknat Joel, inte bara sex, så det var skönt att ha honom hemma igen.

Men... vi hade inte hunnit prata något på morgonen då Joel sov när jag åkte, han hade dessutom även hunnit somna innan jag lagt mig igår så vi hade egentligen inte pratat överhuvudtaget sedan han kommit hem. Vilket kändes mindre bra men det var i alla fall en anledning att längta till helgen, kunna ta igen lite förlorad tid.

Jag blev sittande i bilen en stund, egentligen helt utan anledning. Kanske att jag hade en hel del tankar som snurrade i huvudet, men det var ingen ovanligt, jag behövde nog bara någon sekund att samla mig. Det hade blivit lite av en vana att jag behövde samla mig inför, ja i stort sätt vad som helst. Ingen dag var den andra lik så varför skulle denna bli annorlunda?

Med ett djupt andetag fällde jag ner solskyddet för en sista blick i spegeln. Jag hade vaknat tidigt i morse så jag hade haft all tid i världen att göra mig i ordning så sminket satt helt perfekt och varje hårstrå låg precis där det skulle. Varför kändes då allt annat än perfekt?

Jag förde ena fingret längs nedre delen av läppen, precis vid den mörka läppstiftskanten. Jag brukade inte använda starka färger på läpparna men idag var en sådan dag. Att göra något jag inte gjorde annars och varför det kändes så hade jag ingen aning om. Och jag har inte tid att analysera det heller, tänkte jag när jag sneglade på klockan, det var bara femton minuter innan jag skulle vara på plats i mitt rum. I alla fall på plats inne på anstalten.

Det var rätt skönt att jag kunde styra dagarna som jag ville. Visst hade jag vissa tider som jag behövde vara på jobbet, nästan som att gå på jour om någon skulle behöva mig, men det var ändå rätt fritt jobb och det tyckte jag om.

Samtidigt som jag fällde upp solskyddet knackade det på bilrutan så jag hoppade till. Med hjärtat som rusade i bröstet och andan i halsen vände jag mig mot rutan och såg Simon stå utanför med en frågande blick.

"Hej", sa jag snabbt när jag öppnade dörren.

"Hej, vad... vad gör du?"

"Åh, inget speciellt. Samlade mig lite bara... Du vet, morgontrött", ljög jag och såg direkt hur Simon höjde på ögonbrynen. Var jag verkligen så dålig på att ljuga?

"Okej, jag är på väg in nu så följer du med eller tänker du sitta i bilen hela dagen? Jag tror inte chefen godkänner att du håller dina samtal utanför murarna", sa han med ett leende så jag skrattade till när jag klev ur bilen.

"Det är sant, så det är nog bäst att jag följer med in", sa jag och slätade till klänningen fast den inte hade en enda väck. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på varför det kändes så genant att Simon kommit på mig att sitta och spegla mig, i bilen dessutom. Jag var inte fåfäng av mig även om jag tyckte om att se bra ut.

"Förresten, jobbar inte du natt den här veckan?" fortsatte jag när vi började gå.

"Jo, men tydligen är vi ont om personal så Johan bad mig jobba dag resten av veckan, idag alltså. Jag är ledig i helgen", sa han och ryckte på axlarna.