Innanför murarna

[22]

"Seth... Jag vet att det skedde en olycka i samband med rånet, något som varken du eller någon annan hade kunnat räkna med. Det var därför allting gick så fel, eller hur?" sa jag efter en lång och plågsam tystnad. Fan också, jag ville få honom att öppna sig, inte höja murarna runt om sig ännu mer.

Han hade inte mött min blick en enda gång sedan han slutit ögonen och gått in i sig själv. Jag förstod att han behövde samla sig, det var helt naturligt men jag hoppades innerligen att han inte hade slutit sig förgått. Olyckan var med all sannolikhet startskottet för Seths psykiska problem, i alla fall gällande de han upplevt med sömnsvårigheter och mardrömmar sedan han hamnade här på anstalten. Det var åtminstone vad Nils hade konstaterat i sina journaler så jag fick lita på det, han kände Seth betydligt bättre än vad jag gjorde.

"Prata med mig Seth, jag kan inte ens föreställa mig en sådan situation men jag vill verkligen hjälpa dig", fortsatte jag och trots att benen skrek av smärta ställde jag mig upp och gick runt skrivbordet.

Jag borde kanske ha lärt mig efter stunden med Alec i isoleringen att tänka efter innan jag gjorde något dumt. Men det var något med Seth som gjorde att jag bara ville rusa fram och krama om honom och säga att allt skulle bli bra. Inte för att han såg ledsen ut, inte arg heller för den delen, snarare såg han helt tom ut... nästan likgiltig och jag ångrade snabbt att jag hade gått på honom så hårt. Jag ville som sagt pusha honom att våga lita på mig, inte bryta ner honom så att han aldrig skulle säga ett ord till mig igen.

När jag satte mig på huk framför honom tvekade jag en aning innan jag sakta förde fram mina händer och tog hans. Kanske som tröst eller förlåtelse, jag visste knappt själv. Hans händer var mjuka men han hade en styrka i sig, det kände jag direkt och jag fann mig själv förvånansvärt lugn i närheten av honom, inte skräckslagen som i isoleringen med Alec.

"Se på mig", viskade jag och svalde den ångest som tryckts upp i halsen.

Jag höll andan medan Seth sakta höjde blicken från golvet. När jag till slut mötte hans vackra gröna ögon var jag som förtrollad, på nära håll var dem nästan lika mycket gröna som bruna. Jag hade inte ens märkt att jag kramade hårdare om hans händer innan han gav mig en undrande blick och sneglade ner mot våra sammanflätade fingrar.

Det här var inte något som stod med i någon handbok jag läst under utbildningen så snabbt släppte jag taget om honom och ställde mig upp. Om jag varit aningen oprofessionell tidigare med mina ord så var dessa handlingar långt över vad som var acceptabelt. Rent ut sagt pinsamt för att inte tala om tjänstefel.

Det var nästan som om jag hade en skyddande ängel vid min sida för precis när jag ställt mig upp och lyckats tagit mig ett steg bort från Seth knackade det på dörren. Jag slöt ögonen en kort sekund innan jag såg på Seth med ett halv leende av dåligt samvete. Det var inte så här jag hade velat sluta dagens samtal men vad hade jag för val.

"Kan du inte komma tillbaka imorgon eller ja, så fort som möjligt? Det känns som om-", sa jag till Seth när det knackade på dörren igen.

Med en suck gick jag fram till dörren och öppnade. Samma vakt som lämnat av honom stod nu i dörröppningen med nya, grövre kedjor jag aldrig sett tidigare. Vad var det frågan om?

"Vi måste gå, du har besök Seth", sa vakten så jag hajade till, vadå besök?

Utan ett ord reste sig Seth upp och höll fram händerna. Jag hade nog aldrig sett honom så hjälpsam och ivrig på att få gå iväg med någon vakt. Om det berodde på mig eller att han hade ett besök lät jag vara osagt.

"Vi ses väl snart igen", sa jag och hörde själv hur vädjande orden var när Seth passerade förbi mig.

Han gav mig ingenting, inte ett ord eller ens en nick till svar. När dörren stängts och tystnaden lade sig över rummet ville jag bara lägga mig ner på golvet och skrika. Det här hade gått käpprätt åt helvete, milt sagt. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag ville att Seth skulle lita på mig, våga öppna upp sig. Jag mötte en hel del intagna men det var något speciellt med honom som jag inte riktigt kunde sätta fingret på.