Innanför murarna

[70]

Släpp det Cat, släpp det nu och sköt ditt jobb. Jag masserade tinningen i hopp om att få huvudvärken att försvinna. Vad jag än försökte med så kom bilder upp på den ängel, som Thea kallat henne, med armarna hårt kramande om Seth. Vem var hon?

Kunde hon verkligen vara Seths flickvän? Om det var så borde väl jag ha fått veta vid det här laget. Seth var inte den som höll inne på sanningen. Han pratade inte ofta men när han väl gjorde det, då var det sanning i hans ord.

Jag ville springa tillbaka, ville träffa honom och fråga vem hon var men jag ville inte framstå som galen, även om alla tankar och bilder som flimrade förbi gjorde mig precis så galen. Svartsjuka var något jag avskydde, avskydde känslan att vara beroende av någon annan. Beroende av någon annans känslor. Seth tyckte om mig, och jag tyckte om honom... Det borde räcka. Kanske att det inte bara var han som hade svårt att kontrollera sitt kontrollbehov. Nu kunde jag verkligen förstå hans känslor gentemot Joel.

Dagen och eftermiddagen kändes otroligt lång då jag bara haft två samtal med intagna. Tack och lov att jag hade som rutin att föra anteckningar för jag kom knappt ihåg ett ord om vad som sagts. Det var allt annat än okej, men så var jag också allt annat än okej.

Med några korta knackningar på dörren in till mitt rum lyfte jag blicken och ropade 'kom in'. Jag harklade mig och försökte så någorlunda arbetsam ut då Johans ansikte stack fram genom dörröppningen.

"Är du upptagen?" frågade han och stängde dörren bakom sig.

"Inte alls, kom in och sätt dig", sa jag och visade med handen mot den tomma stolen framför mig.

Jag visste precis vad han ville. Promenaden med Seth. Jag hade dock inte väntat mig att han skulle komma med ett beslut på så kort tid. Det var trots allt bara några timmar sedan sist vi talades vid. Om det var bra eller dåligt återstod att se, just nu var ett nedslag inte det jag behövde. Risken var rätt stor så jag gjorde det jag kunde för att förbereda mig på ett rungande nej.

"Har det varit mycket idag?" frågade han lättsamt och nickade mot den stora pappershögen som låg på skrivbordet mellan oss.

"Jag har att göra, vad har du på hjärtat då?" sa jag, också så lättsamt jag kunde för att inte visa min iver på att få veta hans besked.

"Jag har pratat med både Simon och Thomas angående din förfrågan, gällande utevistelse med Molander alltså. Thomas ansåg inte att det var en bra idé, vilket inte förvånar mig men Simon kunde tänka sig att eskortera er ut imorgon efter lunch."

Jag ville tjuta av glädje men nickade bara med ett mjukt leende. Jag kunde inte låta bli att röras av Simon, han om någon ville verkligen allas bästa. Eller mig i det där fallet. Men det spelade ingen roll. Jag skulle få en promenad med Seth.

"Tack, då bokar jag in det", sa jag och blickade mot datorn och kalendern.

Det blev tyst en stund men jag vågade inte vara den som öppnade munnen först. Det fattades ju bara att jag skulle försäga mig eller säga något opassande. För Johans vetskap så var mina samtal med Seth endast professionella.

"Hur går det egentligen, med Seth? Ni verkar komma bra överens som jag har förstått det. Jag trodde nästan att han skulle bli den svåraste nöten att knäcka för dig. Han fastnade för Nils men det tog tid, han är inte direkt den som öppnar upp sig."

Det hettade till om kinderna när jag vände mig från skärmen. Professionell, det var allt jag kunde tänka på när jag omsorgsfullt försökte välja mina ord. Hur skulle jag professionellt beskriva min och Seths relation?

"Det funkar helt okej", sa jag försiktigt. "Han är... ja, inte den som öppnar upp sig. Det tog flera samtalsträffar innan han yttrade ett ord till mig. Han är svår, men än så mycket viktigare då att få honom att komma ur sitt skal. Jag tycker ändå att vi kommit en bra bit på vägen."