Innanför murarna

[14]

"Så bra att du är hemma älskling!" ropade Joel inifrån köket när jag damp ner på golvet precis innanför dörren med en djup suck.

Ja, jag var också glad över att vara hemma. Väldigt glad. Sista timmarna på jobbet hade jag bara kunnat tänka på min stora mjuka säng, att få ligga där omsluten av fluffiga täcken och kuddar. Ögonen var nu så tunga att jag säkert skulle ha somnat i hallen om inte Joel hade kommit och gett mig en undrande blick.

"Är allt okej? Varför sitter du på golvet?" frågade han och räckte fram ena handen för att hjälpa mig upp.

"Jag kom inte längre", sa jag utmattat samtidigt som han drog upp mig på fötter igen.

"Ryck upp dig nu, det är fredag. Jag tänkte att vi skulle gå ut ikväll", sa han, nu med sina armar runt min midja som stöd för att jag inte skulle falla ihop igen... Så att gå ut? Seriöst?

"Jag som hade tänkt krypa ner under täcket och dö en aning. Kan vi inte gå ut imorgon istället?" försökte jag men såg direkt en besvikelse i Joels ögon. Fan också, jag hatade när han fick den blicken.

"Jaja, vi går väl ut då", mumlade jag och möttes av ett leende innan han gav mig en hård kyss.

"Det kommer bli roligt! Jag pratade med Martin och Carl, de ville hänga med och fira mitt nya jobb, jag menar våra nya jobb. Fira på riktigt den här gången", sa Joel glatt och kysste mig ännu en gång innan han gick ut till köket igen.

Martin och Carl, Joels både högra och vänstra hand. Vänner som hängt med ända sedan gymnasiet så jag kände dem minst lika väl som Joel gjorde, fast det var ändå hans vänner. Plötsligt kände jag mig ännu tröttare än innan, hur nu det var möjligt. Kanske jag skulle messa Thea och Olivia, min både högra och vänstra hand, för att höra om de ville hänga med. Det skulle jämna ut testosteronet om inte annat.

Den lilla gnuttan av dåligt samvete letade sig fram när jag tog några släpande steg till badrummet. Även om vi båda nu hade fått jobb så var Joels nya som ekonomichef betydligt större karriärmässigt än mitt. Det hade varit hans dröm ända sedan gymnasiet och handelshögskolan så självklart förstod jag att han ville fira det. Ett firande som jag förstörde senast då alla varit här för hans skull.

Så det var bara att rycka upp sig, ta en dusch och glömma tröttheten för en kväll. Jag hade klarat av långa vakna nätter miljoner gånger tidigare under min utbildning. Så att gå ut några timmar med vänner, det skulle jag fixa.

Jag slängde kläderna i tvättkorgen och plockade ur nål efter nål i min hårt uppsatta knut. Visst trivdes jag i utsläppt hår men det kändes mer professionellt att ha det uppsatt, i alla fall på jobbet. Så ikväll skulle jag locka håret och låta det hänga fritt. Jag hade faktiskt riktigt fint hår, om jag fick säga det själv, både lång och tjockt så kanske att jag borde ha det mer utsläppt.

Medan vattnet i duschen värmdes upp sneglade jag på mobilen. Skulle jag messa tjejerna eller inte, det hade varit kul om de ville hänga med men samtidigt betydde det att jag då skulle vara ute hela natten. Jag kände dem så pass bra att jag visste att de inte skulle tacka nej till en fest, det var ju trots allt fredag. Så att tänka lite extra innan jag hörde av mig var ingen dum idé. Hade jag inte varit så trött, absolut, men jag kunde bara dölja min trötthet till en viss gräns och att festa hela natten... Det var väl där gränsen gick.

Med en sista tvekande blick på mobilen klev jag in i duschen. Kanske jag skulle höra av mig, kanske inte. Allt jag vill och kunde känna just nu var de heta vattenstrålarna som sköljde över mig då jag satte upp händerna och lutade mig in mot väggen. Precis vad jag behövde. Jag vickade lätt på huvudet för att mjuka upp mina stela axlar när jag rätade på mig.