Innanför murarna

[54]

Med en aningen för snäv vänsterkurva tvärbromsade jag in på den första lediga parkeringsplats jag kunde hitta i parkeringshuset så det tjöt mellan betongväggarna. Det var inte annat än att hjärtat rusade i bröstet på mig när jag vred av tändningslåset.

Det var ju inte så att jag hade bråttom, tvärtom var jag i god tid till middagen med Thea. Kanske att det var just därför hjärtat hamrade så hårt i bröstet och inte den tvärbromsning jag just genomfört. Vad skulle jag egentligen berätta för henne?

Allt. Jag skulle berätta precis allt och skulle hon döma ut mig fullständigt så fick hon väl göra det, men om jag kände Thea rätt så skulle hon förstå. Jag hoppades på det i alla fall.

Jag granskade mig själv en sista gång i backspegeln innan jag öppnade dörren och klev ur bilen. Mitt arbete på anstalten hade då åtminstone lärt mig en bra sak; lås alltid dörren!

Så, när jag låst bilen gick jag med snabba steg ut i den värmande kvällssolen. Jag hade skickat ett sms innan jag lämnat jobbet om att vi skulle mötas på Athenas. Thea älskade grekisk mat så för att mjuka upp henne en aning valde jag det stället. Eller är det som en muta? Ja, vilket som så skulle hon bli nöjd.

Precis som jag misstänk så var jag först på plats och jag tog ett bord ute på uteserveringen, en bit avskilt så ingen skulle kunna höra oss samtidigt som vi skulle kunna njuta av de sista solstrålarna.

Med en lätt suck lutade jag mig tillbaka i den tygklädda rottingfåtöljen medan en av kyparna hämtade den flaska vin jag så innerligt längtade efter. Och det skulle behövas, vin, god mat och Thea, då skulle allt bli bra igen. Morgondagens huvudvärk fick jag analysera en annan gång.

Jag hade hunnit stjälpa i mig ett glas vin och precis påbörjat det andra när Thea gled in mellan borden. Det gick inte att missa hennes högt uppskjutna ögonbrynen så jag bara skakade på huvudet och viftade med ena handen att hon skulle sätta sig.

"Var det inte du som sa att man inte skulle dränka sina sorger och synder i sprit?" sa hon och satte sig ner i fåtöljen mitt emot mig.

"Sorger, nej. Men synder? Jag har börjat omvärdera den punkten", sa jag och fyllde på hennes glas och även mitt, just nu fanns där ingen morgondag.

"Det låter spännande, men vi kanske skulle beställa mat, jag är utsvulten."

Medan Thea beställde för oss båda smuttade jag på vinet och blickade ut över torget som var mer eller mindre fylld av människor jag aldrig sett tidigare. Vilket var rätt fascinerande i sig då det trots allt var en småstad där alla borde känna alla.

"Så, vad händer Cat?"

"Jadu, jag vet inte riktigt var jag ska börja", mumlade jag och vände blicken mot henne. "Jag har gjort något dumt."

"Dumt? Har du lämnat Joel? Eller vänta, det skulle ju i och för sig inte vara så dumt", sa Thea retsamt så jag bara himlade med ögonen.

"Lägg av, men du är inte så långt ifrån sanningen."

"Du skämtar väl, för det jag sa var bara på skoj. Jag menar, du skulle aldrig lämna Joel och det vet vi båda två."

Jag kände hur klumpen i magen höll på explodera så jag svepte det sista jag hade kvar i vinglaset och tog sats, det fanns inte så många sätt att säga det på, "Ehm, jag har varit otrogen."

Om Theas ögonbryn tidigare skjutits i höjden så höll nu ögonen bokstavligen på att ploppa ur. Men det var inte så konstigt, om jag själv skulle ha gissat så var jag den sista i vår bekantskapskrets som skulle kunna göra något sådant.