Innanför murarna

[20]

På onsdagskvällen rotade jag igenom garderoben efter något som skulle kunna likna träningskläder. Jag tränade såklart, ibland åtminstone, men det här med att gå på pass... Det gjorde jag bara om jag blev tvingad, typ som idag.

Jag hade inte direkt något att skylla på, Joel skulle inte komma hem förrän imorgon så jag kunde inte säga att vi hade något planerat just ikväll. Thea skulle aldrig acceptera om jag sa att jag inte ville gå, hon skulle antagligen släpa mig till gymmet om jag sa nej och jag hade faktiskt lovat henne att följa med så det fanns inte så mycket att välja på.

Det hade varit relativt lugn på jobbet de här dagarna så jag hade till och med kunnat smita lite tidigare. Okej, helt ärligt hade jag gått tidigare bara för att inte råka springa på Simon innan han skulle gå på nattskiftet. Det var fånigt men kanske om jag lyckades undvika honom den här veckan så skulle mina tankar om att han kanske hade känslor för mig försvinna. Alla kunde bli känslosamma i svåra stunder så det var antagligen det som hade hänt, vi hade pratat om en svår händelse och han fann tröst i mig. Men jag ville inte riskera att det skulle bli dålig stämning mellan oss, jag gillade verkligen Simon, men som vän och kollega.

Jag hittade ett par tajts och ett linne som hade sett bättre dagar men det fick duga. Kanske att jag förlitade mig lite väl mycket på min ämnesomsättning, jag såg betydligt mer vältränad ut än jag var. Så egentligen borde jag börja träna mer, träning var bra både för kroppen och huvudet så varför inte? Det var tyvärr dötråkigt men nödvändigt.

Medan jag kravlade mig i tajtsen såg jag hur displayen på  mobilen lös upp. Antagligen Thea som undrade var jag var någonstans. Jag sträckte mig över sängen och mycket riktigt, Theas namn och en riktigt ful bild på henne fyllde hela skärmen men den fick mig alltid att le. Och ja, hon hade en minst lika ful bild på mig i sin mobil.

"Jag är på väg", svarade jag och drog linnet över huvudet.

"Härligt, jag är hos dig om fem minuter så vänta utanför din port!"

Jag kunde inte låta bli att himla med ögonen åt Theas överdrivet glada ton, som om hon vunnit högsta vinsten på ett lotteri och vinsten var att köra skiten ut sig.

"Det blir bra, ses snart", sa jag och la på medan jag försökte se var jag kunde ha lagt träningsskorna.

Efter ett febrilt sökande efter det jag skulle ha med mig packade jag ner både en nya kläder, duschartiklar och mina, nästintill försvunna, skor i en väska. Så, det borde väl räcka? Eller just det, en vattenflaska också, det skulle nog behövas...

Det hade garanterat gått mer än fem minuter när jag till slut tog mig ut till hallen. Det var varmt ute så jag skulle inte behöva ta en jacka, det var i alla fall något. Jag tog på mig mina sneakers och såg mig snabbt i spegeln, det såg faktiskt helt okej ut.

Jag småjoggade ner för trapporna och fick kisa när jag närmade mig porten, men jag klagade inte. Solen som lyste så starkt fick energin att flöda i kroppen. Det kändes nästan roligt att vi skulle träna. Men bara nästan.

"Jag är på väg", sa Thea och skakade lätt på huvudet. "Vet du vad 'jag är på väg' betyder?"

"Ja, jag vet. Men jag hittade inte min skor", sa jag och gav henne en snabb kram.

"Så du försökte inte smita undan? Passet börjar om tjugo minuter."

"Öh, nej? Visst att jag inte är någon träningsmänniska men har jag lovat så har jag och ja, det börjar snart men det här blir väl en perfekt uppvärmning", sa jag när vi började gå bort till gymmet i rask takt.