Häxa

Kapitel 3 - Krafter

"LIZZY! LIZZY!" skriker jag upphetsat när jag slår upp dörren till vårt rum. Elizabeth står vid spegeln med en mascaratub i handen och ser undrandes på mig med ena ögonbrynet höjt.

"Vad har hänt? Snälla säg att du inte gjort något dumt nu" suckar hon och applicerar lite mer mascara på sina ögonfransar. Till skillnad från mig och Elizabeth så är jag en risktagare och gör extremt farliga saker ibland medan hon är mer lugn och försiktig.

"Jag fick en ljuskrona att falla ner från taket. Du fattar inte...det var så intensivt. Den bara rasade och krossades mot golvet." Elizabeth möter min vilda blick i spegeln och skakar på huvudet.

"Det där kommer du få betala för. Inser du inte att allt du gör kommer få konsekvenser, Evelyn?"

Jag stönar irriterat och slår mig ner på min säng. Boken i mitt knä skriker åt mig att jag ska läsa den nu.

"Jag träffade James där" säger jag plötsligt och då får jag äntligen Elizabeths uppmärksamhet. Hon snor runt med glittrande nyfikna ögon.

"Berätta allt. Vad hade han på sig? Vad letade han efter? Var någon annan där med honom?"

"Han flirtade med mig, Lizzy". Hennes axlar sjunker ihop och hon rynkar ögonbrynen ogillandes.

"Va?"

"Han betedde sig som ett svin" suckar jag och slår upp bokens första sida.

"Det skulle han aldrig göra. Varför då?"
"Ja, han lämnade mig inte ifred och använde sina krafter på mig".

Elizabeth himlar bara med ögonen och släpper mascaratuben. Den svävar i luften i några sekunder innan den flyger bort mot hennes sminkbord och landar prydligt i hennes sminkväskan. Hon flinar nöjt över sitt lilla magiska trick.

"Ska du någonstans?" frågar jag nyfiket och sparkar av mig med de trånga skorna.
"De ska ha en fest ju. Här i skolan. Den börjar om en timma. Ska du inte gå?"

Hon ger mig ett menande ögonkast och jag blickar ner mot min bok. Helst av allt skulle jag vilja läsa boken själv och lyssna på musik. Sedan kanske sedan duscha där jag falskt kommer sjunga någon Celine Dion-låt.

"Jag vet inte..."svarar jag skeptiskt och Elizabeth ser bedjandes på mig med sina stora blå ögon.

"Kom igen. Du sitter på tok för mycket ensam med dina böcker. Nu ska du vara social".

"Jag är inte intresserad. Helt oviktigt för mig" snäser jag och lägger mig ner på sängen.

"Snälla. För min skull. För din bästis". Elizabeth gör den där hundblicken och tillslut ger jag mig för att hon ska sluta tjata för annars kommer jag få huvudvärk av hennes gnälliga röst. 

"Okej då".

Elizabeth ger ifrån sig något fånigt exalterat ljud och drar upp mig från sängen.

En halvtimme senare är jag fixad med uppsatt hår och mörkt smink med en tajt blodröd klänning. Jag ser på mig i helfigursspegeln och förvånas över mina synliga kurvor och långa ben. Jag möter mina egna ögon och förundras över hur annorlunda de är.

Högra ögat är havsblått, medan det vänstra är smaragdgrönt.

Heterokromi med andra ord.

"Nu går vi!"

*

Korridorerna är fyllda med massa elever som skrattar och skriker överdrivet. Jag och Lizzy rör oss smidigt genom havet av människor. Elizabeth får genast syn på James och dyker rakt mot honom. Jag visste att det här skulle hända. Nu kommer hon stå där hela kvällen och prata ivrigt med honom medan jag står här alldeles ensam.

Jag suckar tungt och går fram till henne. Bestämt griper jag tag i hennes arm och drar henne envist därifrån.

"Men! Vad gör du?! Jag hade en chans! Han var nära på att bjuda ut mig, Eve!"
"Han är inte intresserad av dig, Lizzy. Punkt slut. Släpp det nu".
"Du är bara svartsjuk" fnyser hon och jag biter ihop för att inte fräsa aggressivt åt henne.

Vi kommer ut i det andra allrummet där folk dansar till Michael Jackson och Eurythmics som galningar.

"Vi hämtar dricka!" skriker Lizzy för att överrösta musiken. Jag nickar villigt och vi styr våra steg bort mot det avlånga bordet med massa drycker i röda plastmuggar.

Då ser jag någon stå där. Mitt födelsemärke pirrar till igen. Men tydligare och starkare. Mer som att det bränner och förvirrat kliar jag jag på handleden, och ser hur en rodnad bildas över huden. Killen tittar på mig, och jag ser hans gröna ögon glittra i mörkret. Hans muskulösa armar rör sig över muggarna och genast blir jag på min vakt.

"Lizzy, vänta". Jag grabbar tag i hennes arm instinktivt och hon bromsar upp och ser förvirrat på mig.
"Eve? Släpp mig, de bästa dryckerna tar ju slut!"
"Det står en kille där". Jag pekar bort mot honom. Han möter min blick och en kall hand kramar mitt hjärta. 
"Vad fan snackar du om? Det är ingen där". Hon sliter sig lös och tar tag i två plastmuggar.

"Botten upp".
"Jag vet inte, Lizzy..." Bilden av killen vid muggarna får mig att bli misstänksam. Tänk om han gjorde något med drycken? Hällde något gift?
"Vadå? Det är inte liksom svavelsyra eller något sådant i dem". Hon växlar med muggarna i höger och vänster hand medan jag funderar. Tillslut sträcker hon fram muggen mot mig och försiktigt tar jag den. Skeptiskt tittar jag ner den.

Vätskan ser helt normal ut.

"Fegis." Hon sveper ner drickan i en klunk. "Se? Ingenting farligt". Hon slänger muggen i en plastkorg och motvilligt dricker jag upp min.

Smaken av mint och körsbär fyller min mun. Det smakade riktigt gott faktiskt.

Jag släpper muggen tvärt och den svävar.

"Elizabeth! Kolla!" utbrister jag överraskat och lamt riktar hon blicken mot min svävande mugg.

Givetvis för henne är det ingenting, men för mig är det stora framsteg. Jag ler nöjt och plötsligt flammar muggen upp i eldslågor. Jag tjuter till och stirrar på den. Lizzy rynkar ögonbrynen och hastigt blåser jag ut elden. Den slocknar och jag möter Lizzys blick.

"Såg du?"
"Var det du som gjorde det? Du vet väl att eld är förbjudet efter lektionstid?"
"Jag tror det var jag. Men hur...?"

Elizabeth rycker på axlarna men jag ser i hennes ögon att det glimmar av något.

Avundsjuka?

För att jag utvecklas?

Citat: 'Dark as midnight, black as pitch, fooler than the fooliest witch.'