Häxa

Kapitel 49 - Poltergeist

Förra kapitlet fortsätter.

Jag fortsätter stirra mållöst bort i korridoren och biter mig så hårt i underläppen att jag börjar blöda.
Helvete, helvete, helvete! Jag rusar tillbaka in i rummet och plockar undan allting innan jag springer uti korridoren och ser på alla elever som står och pratar med varandra, eller övar på sina krafter. Åh, detta är inte bra. Fan, fan, fan. Vad ska jag göra? Jag joggar igenom folkmassan och letar panikslaget efter vad jag kan ha släppt löst. Folkmassan växer allt tätare och tillslut knuffas jag omkring likt en trasdocka i havet av människor. Plötsligt gallskriker någon och alla i korridoren slutar upp med vad de gör. Deras blickar riktas åt vänster.

"En poltergeist!" skriker någon tjej i andra ring och kaoset utbryter. Stolar, bord, böcker och skåp börjar slungas omkring i korridoren och alla gallskriker. Panik utbryter och alla rusar ut genom första utväg för att inte få en bok i huvudet eller bryta benet. Jag duckar precis för ett flygande bord och letar flyktigt efter en utväg för att inte bli dödad. Jag trycker mig emot skåpen och sväljer hårt.

Vad har jag gjort?
Vad är det jag har släppt löst?

Plötsligt angriper poltergeisten en av eleverna och den lilla flickan gallskriker av skräck. Hon ser ut att bara gå i förskolan och av ren impuls, rusar jag fram till henne. Min kropp pumpas med adrenalin och jag kastar mig framför flickan så hon inte blir skadad eller får sitt hjärta utslitet.

Men poltergeisten skjuter bara våldsamt undan mig så jag flyger tvärs över golvet men jag kommer snabbt upp på ben och försöker ladda ett plasmaklot i mina händer. En gnistrande klot av elektricitet som kan utplåna vilket andligt väsen som helst. Men det krävs att ha erfarenhet och styrka. Vilket som jag saknar tyvärr.

Jag skjuter iväg ett litet plasmaklot och dem träffar poltergeistens spöklika kropp. Poltergeisten utger ett lågt vrål och vänder sig om med glödande röda ögon mot mig.

"Oh, shit" viskar jag och backar flera meter när jag ser hur anden är på väg mot mig. Jag försöker förgäves att försvara mig själv men mina krafter sviker mig igen och då snavar jag över mina egna fötter. Jag slår i bakhuvudet och allt svartnar till för en sekund framför mig. Plötsligt exploderar poltergeisten ut i tjock svart rök och röken griper tag om min hals - lyfter mig sakta upp i luften med sina slingrande armar likt ormar i gräset. Mina ben sprattlar medan jag kippar efter andan och försöker utföra några handrörelser men är alldeles för skärrad för att få mina krafter att aktiveras och skydda mig mot hotet.

"Evelyn..."

Röken slingrar sig in igenom mina öron och tusentals skrikande röster ryter och tar över mitt sinne. Tårar strömmar nedför mina kinder - utlöser det för att ta kål på smärtan.

"Anslut dig till din riktiga familj, de har väntat på dig i alla dessa år..."

Jag möter poltergeistens röda glödande ögon och rynkar ögonbrynen förvirrat. Vad pratar den om?

Rökens grepp om min kropp släpper plötsligt och helt utmattad faller jag ned handlöst på golvet - alldeles skräckslagen och flämtandes. Jag försöker ta mig upp, men styrkan i mina armar sviker mig och jag förblir kvar på golvet som en besegrad krigare. Jag ser poltergeisten röra sig mot den yngre flickan som är hoptryckt i hörn med rädda ögon. Och allt går i slowmotion. Jag ser hur poltergeisten ler ett illmarigt flin innan den växer sig enorm och förbereder sig på att slakta flickan, då jag plötsligt befinner mig på ben. Allt ljud omkring mig tonar ut, det blir dödstyst och en svag bris fläktar mig i nacken. Jag drar ett djupt andetag och tittar sedan rakt upp på poltergeisten.

Den kommer allt närmre flickan som skriker och försöker försvara sig själv. Precis när anden höjer sig över henne, kutar jag fram och kastar mig framför flickan med mina händer utsträckta. Blågrönt starkt bländande ljus exploderar ur mina händer och omringar mig och flickan som en sköld. Jag ser det framför mig i varenda minsta tydliga detalj. Det lyser och vibrerar som ett kraftfält. Skölden som omringar oss, sprider både värme och beskydd. Skenet träffar anden som tusen pistolskott och poltergeisten vrålar och sedan detonerar likt en bomb. Den exploderar och tusentals svarta glödande skärvor regnar utöver korridoren. Flickan bredvid mig gallskriker så det ringer i öronen på mig men jag stirrar bara mållöst på vad som just har skett.