Häxa

Kapitel 30 - Misstänkt

Trött morgonen där på vaknar jag.
Lördag. Äntligen. Skönt. Inga lektioner. Bara slappa.

Jag ska nog ta ett bad. Ett varmt avslappnande bad och bara släppa ut all stress och oro.
Sakta beger jag mig mot badrummet och fyller på badkaret med vatten. Lizzy sover i sin säng djupt och allt känns vanligt igen. Tråkigt på något sätt. Jag ställer mig framför badrumsskåpet i spegeln och öppnar ena luckan för att leta efter mitt kokosschampo då jag för syn på kärleksbrygden.

Holy shit.

Den hade jag heelt glömt.

Jag tar tag om den och väger flaskan i min hand. Tänk att denna lilla mängd av någon röd vätska som luktar rosor, kan få någon bli helt galen i mig. Sjukt. Jag ställer tillbaka den och tar tag om mitt schampo istället. Snabbt låser jag dörren och lägger mig ner i det heta sköna vattnet. Vattnet sköljer över mig och jag andas långsamt ut. Hastigt tvättar jag mitt hår och masserar in balsam. Flera minuter går av det avslappnade badet då Lizzy plötsligt bankar hårt på dörren.

"Evelyn! Utredningsteamet från Stiftet är här!"

Skrämt slår jag upp ögonen och letar panikslaget efter mina kläder. Jag finner min Green Day-tröja och de svarta mjukisbyxorna vid toaletten. Snabbt torkar jag av mig och drar ut proppen från karet så allt vatten töms. Jag klär på mig snabbt och sedan sätter upp mitt blöta drypande hår. Jag öppnar dörren och ser en man och kvinna stå vid vår dörröppning. Deras två animalium är en vit vanlig duva och en citronfjäril som fladdrar frenetiskt omkring.

"Hello" hälsar jag och kvinnan nickar, men mannens blick har fastnat på min tröja.

Åh. Ett Green Day-fan. Hans vita duva vilar på hans axel och kuttrar en fin melodisk sång.

"Evelyn Edyta Featherstorm Komorowska?"

Uh, mitt namn.

"Ja, det är jag" svarar jag. Kvinnan nickar allvarligt. Hennes fjäril fladdrar fram och sätter sig mot hennes ena stora axelvadd och jag sväljer hårt.

"Är det okej om vi skulle kunna prata med dig?"

Nej. Det är inte okej.

"Visst, um vad handlar det om?"

Kvinnan ler irriterat.

"Vi är utredningsteamet från mordroteln. Mitt namn är Anna Sigbjörnsdottir och detta är Tomaš Kvapil. Vi är här på er skola i syfte att intervjua alla, och höra ert alibi den dagen då Mrs Rott hittades död. Givetvis så misstänker vi inga elever, utan vill bara höra om det är någon som har sett något skumt eller annat som kan hjälpa oss i arbetet på jakt efter mördaren." Dem vänder sig om och jag skyndar efter. Tomaš öppnar en dörr till ett avskilt rum med tre stolar och en fladdermusdekoration i fönstret. De slår sig ner på de två stolarna och jag på stolen framför dem.

"Så, vi ska bara börja med några enkla frågor. Ålder, ursprung, specialitet och så vidare" förklarar mannen och jag biter mig i underläppen när han nämner 'specialitet'. Maria drar fram ett anteckningsblock och
blickar sedan upp på mig.

"Du går i första årskursen, eller hur? Vilket gör dig...sexton år gammal?" frågar hon med en stram röst.
"Ja. Jag går i klass 1A." svarar jag lågmält och kvinnan klottrar ner det på blockets papper med sin stiftpenna.
"Det står också här i din journal att du inte är helt engelsk. Er mamma är född i Polen men er biologiska pappa är rysk och er farmor engelsk?"

Min pappa. Jag har aldrig träffat honom. Jag vet inte ens om mitt ryska efternamn förutom mitt polska och engelska. Jag vet inte ens vad min pappa heter.

"Ja, det stämmer" svarar jag entonigt och hon skriver ned det med.
"Har ni upptäckt er specialitet?"

Ah, där kom frågan. Frågan som jag bävade inför.

"Nej..."
"Inte?"

Anna låter uppriktigt förvånad jag och nickar sakta.

"Nej, jag har inte upptäckt den. Än."
"De flesta eleverna utvecklar sina krafter i förväg innan Selektionen. Det är en av de kriterierna som måste uppfyllas."
"De flesta. Inte alla" upprepar jag och Anna sväljer irriterat.
"Vart befann du dig kvällen då Mrs Rott mördades?"

Jag minns inte.

"I parken" svarar jag för jag vet inte riktigt vart jag befann. Minnena från den kvällen är luddiga. Jag kan inte riktigt framkalla några slags minnen om vart jag var eller vad jag gjorde.
"Och vad var ert motiv att göra i parken?"
"Bara på en promenad. Behövde rensa huvudet och skilja tankarna åt. Det är så mycket som har hänt" svarar jag kyligt och hennes isblå ögon smalnar.
"Har vi något alibi till vad ni gjorde den kvällen? Någon kompis?"
"Mina vänner satt och pluggade. De visste att jag gjorde annat, men inte att jag var ute direkt."

Anna nickar och sedan utväxlar en blick Tomaš som börjar rota i en väska efter något. En gulnad fil med slitna kanter glider över bordet mot mig och jag rynkar pannan. Anna öppnar filen och lägger fram bilden.

Bilden på Mrs Rotts lik. Hennes lealösa bleka kropp.

Jag sväljer hårt när jag stirrar in i de svarta stora hålen som ska vara hennes ögon. Mardrömslikt sluter jag ögonen och känner hur det vänds i magen. Jag öppnar sedan mina ögon och försöker att inte må illa.

"Vad kände ni när ni fick reda på att Mrs Rott hade hittats död? Beskriv med tre känslor." Annas forskande blå ögon möter mina gröna.
"J-jag vet intte, rädsla, panik, sorg..." stammar jag över orden och hon lägger huvudet på sned.
"Rädsla och panik över vad?"

Annas byter tonläge och får en mer strikt ton. Hon går in sitt polis-mode. Snabbt samlar jag mig och drar ett djupt andetag för att stilla mitt bankande nervösa hjärta.

"Över att det går en mördare på fri fot i en fristad som ska vara säker för alla."

Anna observerar mitt ansikte för att leta efter tecken på att jag ljuger innan hon slutligen ger sig.

"Okej. Det var allt. Tack så mycket för din tid, miss Featherstorm."

Jag nickar artigt tillbaka som svar och de två detektiverna reser sig upp från sina stolar. Anna leder mig ut ur rummet och snabbt rusar jag tillbaka till mitt rum. Jag smäller igen dörren och ser att Lizzy inte är här. Hon är väl äter eller något. Jag pustar ut och sedan wbeger mig mot badrummet för att badda ansiktet med ljummet vatten. Jag vrider på vattenkranen och ser vattnet flöda utöver handfatet. Snabbt baddar jag mitt ansikte och tvättar bakom nacken också. Jag sträcker mig efter en handduk och torkar mig i ansiktet innan jag tittar upp och möter min reflektion i spegeln.

Mitt hjärta stannar.

Jag stirrar rakt in i mina ögon - skräckslagen över vad jag ser.
De är helt svarta. Kolsvarta. Över ögonvitan. Panikslaget gnuggar jag mig i ögonen och tror först att jag hallucinerar, men när den svarta färgen sprider sig en gång till över hela ögat så tappar jag handduken och pressar mig emot väggen.

Vad är det här?