Häxa

Kapitel 6 - Konstigt

Det är lördag nästa dag jag vaknar och vi är lediga. Jag funderar på om jag ska åka in till London och handla lite nya kläder (mina är slitna och jag har vuxit ur de flesta) så jag tror nog det.

Om Lizzy hade varit här. Vi hade en tradition att alltid åka in till London och köpa något eller sjunga karaoke.

Men nu är hon inte här och jag är alldeles ensam. Eller inte helt. Försiktigt sneglar jag bort mot Michael. Han är snygg. Hans blonda hår har lagt sig rufsigt över hans huvud och de gröna ögonen gnistrar.

"Godmorgon" hälsar han plötsligt och jag måste slita blicken ifrån hans kropp.
"Goodmorning" svarar jag och sträcker mig efter min röda morgonrock.
"Vad händer idag?" frågar han nyfiket och jag ger honom ett undrande ögonkast.
"Vad menar du?"
"Tja, ja...ska du göra något?"

Hans vilda gröna ögon möter mina och jag drömmer mig nästan bort i dem.

"Ehm, jag tänkte åka intill London och shopp-"
"Kan jag följa med?" avbryter Michael.

Jag blinkar till lite överraskat men sedan ler mjukt.

"Självklart".

*

Självsäkert går jag emot mot min fina gröna Bubbla och ler stolt över den. Jag fick den bara för några månader sen och älskar den. Lite krånglig att köra med tanke på att den är 1930-tal, men annars supersnygg och originell.

"Fancy" kommenterar Michael och jag flinar stolt.
"I know" svarar jag med
en engelsk accent och öppnar bildörren på vänster sida. Michael sätter sig på sitsen bredvid och försiktigt börjar jag köra mot London. Det tar bara tjugo minuter med bil.

"När skaffade du körkort?"
"Tretton."

Michael höjer på ögonbrynen överraskat.

"Ung."

Jag skrattar till.

"Jag är en häxa. Vi bemästrar såna enkla förmågor så som att köra bil eller lära sig cykla".
"Tyvärr. Ibland står vi nästan för mycket ut i samhället. De andra barnen märker i skolan att man är annorlunda och lärarna är förvånade över hur snabbt man lär sig saker, medan de andra inte förstår vad 0+0 är".

Jag sneglar på honom och nickar instämmande.

"Innan jag blev elev här på Sacramente, så jag gick i skolan som alla andra. Det var i förskolan som lärarna började märka av att jag lärde mig mycket snabbare än de andra barnen och att jag var ett geni i de flesta ämnen. Skolan tog kontakt med skolstyrelsen som sedan flyttade upp mig en klass högre. Men även i första årskursen hade jag inga problem med något. Då förklarade mig helt enkelt som en naturbegåvning - ett ungt geni. Men mamma visste att det berodde på något annat. Hon var själv en häxa. Men när en häxa föder sitt eget barn, passerar moderns krafter över till barnet. Hon förlorade sina krafter och direkt när jag fyllde åtta, skrev mamma in mig på Sacramente. Sedan dess har jag inte träffat min familj på flera år."

"Men din pappa? Är han människa?" frågar Michael.

Jag ser misstroget på honom.

"Jag vet inte vem min pappa är. Min mamma är ensamstående, eller var, med mig och min äldre bror. Någon pappa har jag aldrig haft under de tio åren jag spenderade hemma. Bara några pojkvänner till mamma som kom och gick".