Häxa

Kapitel 47 - Illmarigt

"Åtta dagar?"

Yvaine ser på mig misstroget. Vi sitter i biblioteket och har lektion (destruction, förstöring) med Mr Surgubbe aka Mr Black. Han patrullerar förbi vårt bord och spänner till min löst åtsittande slips så jag nästan stryps. Jag rätar till den och ger honom en mordisk blick innan han fortsätter vidare, men måste givetvis "fixa" till Robins skrynkliga kavaj och Michaels rufsiga hår. Jag suckar irriterat och riktar fokuset mot boken vi måste läsa.

"Då får jag tillbaka mina krafter. Och då när jag får det, då jävlar...då ska jag hitta på massa olika bus och påhitt. Kanske lägga laxeringsmedel i deras kaffe eller släppa fri en poltergeist. Vad som helst låter lockande."  Ava skakar besviket på huvudet åt mig och återgår till att läsa. Plötsligt lyser Robin upp som en som bredvid mig. Tillochmed Yvaine reagerar på hans plötsliga ryck genom att kolla på honom undrandes.

"Du är ett geni, Evelyn?"
"Va?"

Jag ser på honom förbryllat och han ler brett med sina raka tänder.

"Vi kan busa med lärarna! Det är ju en skitbra idé! Fan, du är skitsmart!"
"Verkligen?" instämmer jag.
"Men sluta, Robin! Du uppmuntrar hennes rebelliska beteende! Du uppfordrar henne till att bete sig respektlöst och som ett litet barn!" utbrister Ava men Robin hyschar henne starkt och Lizzy himlar trött med ögonen.
"Ni är hopplösa. Ni kommer hamna i trubbel" suckar hon tungt.
"Äsch, vem bryr sig? Evelyn och jag är födda till trubbelmakare. Hon har det i sig. Fast hon inte menar att hamna i trubbel. Hon är en naturbegåvning." Robin slår high-five med mig och Ava ger honom en mordisk blick.

"Nej. Det är ingen bra idé." Ava vänder sig om till mig. "Ta ditt förnuft till fånga, Evelyn!" Hon blänger skarpt på mig. Jag biter mig i underläppen och funderar djupt.
"Kom igen!" Robins ivriga ögon lyser mot mina och jag suckar tungt.

"Nej. Om jag bara blir ännu mer olydig och respektlös kommer jag aldrig få mina krafter tillbaka. Jag måste sköta mig" suckar jag och Robins axlar sjunker ihop. "För första gången i hela mitt liv, måste jag bli skötsam och ansvarsfull." Jag drar till mig boken om destruction och ritar några osynliga figurer med ena fingret på bladet.
"Bra val. Jag är stolt över dig. Äntligen kan du växa upp och ta ansvar" konstaterar Ava och jag ler smått.

Vi fortsätter att läsa i böckerna i några minuter innan Robin bokstavligen flyger upp från sin stol. Vi alla stirrar storögt på honom.

"Jag har en briljant idé! Vi kan åka till Stiftet och kräva Evelyns krafter tillbaka! Säga att allt var ett misstag eller att du behöver dem för Selektionen." Ava ser på honom med en förintande blick.
"Vi kan inte bara åka intill London och kliva rakt in i deras magiska underjord eller vad Stiftet nu har sitt kontor. Det krävs mycket mer än så. Det bästa är att vänta ut tills Eric ger Evelyn hennes krafter tillbaka."

"Eller..." börjar jag slugt och reser mig uppifrån stolen.
"Vadå?" frågar Michael nyfiket och Yvaine höjer på ena ögonbrynet.

Jag går bort mot böckerna avsedda för andliga aktiviter och ritualer. Där letar jag spänt efter en speciell bok. Jag får tag om bokens pärm och går tillbaka bort mot vårt bord.

"Jag läste en artikel en gång om någon som hade fått sina krafter stulna, tillkallade de tillbaka."
"Va, hur?" utbrister Yvaine och alla mina vänner är idel öra.
"En ritual, givetvis." Jag släpper boken mitt på bordet framför alla. Robin höjer på ena ögonbrynet och slår ut med ena handen över boken så den slås upp. Bladen på den exakta ritualen dyker upp och vi alla inspekterar den noggrant.

"Är det verkligen sådan bra idé?" jämrar sig Michael.
"Jag måste ha mina krafter. Någon här är ute efter mig, efter oss magiker och vi måste försvara oss."