Häxa

Kapitel 25 - Förberedelser

Idag skrivs Lizzy ut. Idag blir hon min rumskompis igen. Och förberedelserna inför Höstbalen är fullt igång. Folk håller redan på att fixa och dekorera hela skolan innanför balen. Men det enda jag kan tänka på är alla dödsfall som har skett och Selektionen som är väldigt nära nu.

"Evelyn!" Yvaine klappar lätt till mig i bakhuvudet och vaknar upp ur mina tankar. Vi har Divination nu. Kanske det mest tråkigaste skolämnet. Tillochmed tråkigare än bryggeri.
"Vad?"
"Sträck på dig för i helvete, ta upp boken, bläddra till sidan hundratjugo, släta till ditt hår och torka bort dreglet från din haka om du inte vill få tre månaders kvarsittning av Mr Black." Hon nickar flyktigt mot Mr Surgubbe som patrullerar klassrummet och jag gör motvilligt som hon säger. Uttråkat bläddrar jag i boken och börjar läsa på låtsas med en överdriven dos av engagemang. Bla bla bla, Divination, bla bla bla, hitta saker, känna till, bla bla bla...

När Mr Black har cirkulerat sig bort från vårt bord (och hans skitsura hund), fortsätter jag med att luta hakan och stirra rakt ut i tomma luften. Yvaine bara suckar och skakar bara på huvudet åt mig. Jag måste säga till Michael att han ska flytta ut...typ idag.

"Vad har Robin och Michael för lektion?" undrar jag och Yvaine sänker boken så hon kan möta min blick.
"Fysik tror jag. Eller det kanske var spanska. Nej, nu vet jag. Religionskunskap."
"Detta är så tråkigt" klagar jag och stirrar på klockan.

Fyrtio minuter kvar. Uhhh. Kill me already.

"Det är för att du bara fokuserar och lägger energi i sånt som intresserar dig" förklarar Yvaine förnuftigt.
"Gör inte alla det?" konstaterar jag och hon skakar bryskt på huvudet.
"Nej, sluta gnälla nu och läs istället. Du vill väl klara av Selektionen?"
"Vad händer om man inte klarar av det?"
"Du vet. Alla krafter beslagtas från ens ägo och du kastas in i den mänskliga världen där du sakta kommer förtvina bort, för din magiska sträng klarar inte av mänsklighet utan behöver sin egna speciella magi för att överleva."
"Kul" svarar jag ironiskt.

Resten av lektionen går ut på att jag då och då i intervaller läser boken. Slutligen ringer det ut för långrast.

Jag är i parken. Sitter på en bänk framför dammen där Nordian letade efter sina konstiga kristaller. Men nu är dammen täckt av frosttäckt is och jag sträcker fram handflatan mot en torr buske täckt av frost, och vinklar handen några grader. Sakta börjar små små röda blommor växa ur de döda knopparna och jag ler dystert åt knopparna som långsamt slår ut till rosor. Himlen är mulen med grå tjocka moln och det skulle inte förvåna mig om det skulle regna eller komma något litet snöfall. Det är kyligt i luften. Typisk höstanda. Jag lutar mig bak i bänken och blundar. Bakgrundsljuden av elevers skratt och sorl, skapar en trygg stämning och jag tar ett skakigt andetag. Jag vill aldrig lämna den här skolan. Det är mitt hem. Jag vet inte vad jag skulle göra utan det. Jag skulle inte överleva.

"Vad tänker du på?"

Nordians röst får mig att hoppa till och skrämt slår jag upp ögonen. Han ler blygt mot mig och sätter sig bredvid i bänken. Jag makar på mig så han ska få plats. Vi sitter tysta en stund och stelt fingrar på min halsduk. Vi är fortfarande främlingar. Typ. Slutligen säger jag efter flera minuter vad jag tänker på. Passande, Evelyn.

"Höstbalen." Nordian tittar upp lite förbryllad men sedan nickar till.
"Ah, balen. Hur går det med din dansteknik?"
"Hemskt" svarar jag och skrattar till nervöst.
"Verkligen?" undrar han och jag nickar genererat.
"Verkligen."
"Visa mig."

Nordian ställer sig upp och sträcker fram handen mot mig.

"Va?"