Häxa

Kapitel 38 - Döden

Nästa dag.

Mitt huvud nickar till och jag dunkar nästan min panna i skrivbordet. Ava bredvid mig ger en ogillande blick och sömndrucket blinkar jag med ögonen. Hon smäller till mig på armen och jag rycker genast upp mig. Mr Black aka Mr Surgubbe håller på att demonstrera något löjligt magitrick med några pinnar och ett löv medan jag sitter uttråkat och ritat några låtsasfigurer på bordet med mitt ena finger. Jag föreställer mig att de ska hoppa till och börja röra på sig. Allvarligt stirrar jag på bordet och koncentrerar mig. Jag sträcker fram handen över de osynliga figurerna och vinklar lite med fingrarna. Snart ser jag armar och ben i mahognyträ resa sig och min magi plockar upp figurerna i luften. De ställer sig upp och börjar dansa omkring i någon tramsig vals. Mitt ansikte spricker upp i brett leende och jag fnittrar åt figurerna.

"Miss Featherstorm!"

Mr Blacks röst skrämmer mig och jag rycker till. Figurerna fryser plötsligt i sina positioner och sedan ruttnar ihop till små uttorkade träbitar. Mr Black sträcker fram handen och det som återstår av mitt verk, svävar sakta fram till honom.

"Du vet att det är strikt förbjudet att använda magi om du såvida inte fått tillåtelse eller i undervisningssyfte." Han knyter ihop handen till en näve så träbitarna börjar sakta brinna och sorgset stirrar jag på elden. "Kom hit, Featherstorm. Om ni tycker att ni är så bättre på magi och har arrogansen att bete sig uttråkad och ointresserad, så kan ni väl visa vad ni går för?" Hans skadeglada flin lyser som en stark sol mot mig och nervöst tar jag ett andetag medan jag motvilligt reser mig upp från stolen och råkar stöta till bordet med min stora höft så alla mina böcker faller mot golvet med högljudda smällar. Ett tyst fniss sprider sig i klassrummet och alla blickar från mina klasskompisar bränner i ryggen på mig. Jag sträcker fram handen för att hjälp med telekinesis plocka upp böckerna.

"MISS FEATHERSTORM!"

Jag tjuter skrämt till och böckerna faller återigen mot golvet med smäller som ekar och får fönstren att skallra.

"Ingen magi." Mr Black ser på mig med sina svarta stränga pepparkornsögon.

Frustrerat böjer jag mig ner och börjar med hettande kinder plocka upp böckerna för hand. Grace bakom mig fnittrar hånfullt och innan jag hinner reagera, puttar hon till mig med foten mot min rygg så alla böcker glider upp på golvet och jag med. Alla börjar gapskratta och med ilskan kokandes i mig, ställer jag mig upp och stirrar på Grace med blixtrande ögon. Jag känner Nordians och Avas energi spänna sig runt mig - förbereder sig att ingripa i fall något skulle hända. Mina händer börjar skaka av ilska och mordiskt borrar jag in min blick i hennes. Hennes leende slocknar tvärt och hennes hud tycks skrumpna, som om man har suttit i badet för länge och huden har absorberat allt vatten och man har blivit skrynkligt som ett russin. Hennes kinder insjuknar och hon kippar efter andan. Som en känslolös maskin, fortsätter jag genomborra min blick i hennes livlösa ögon och känner hur jag blir allt starkare och starkare för varje sekund. Plötsligt griper Nordian tag i min arm och drar mig ut ur klassrummet med hårdhänta grepp. Han släpar mig ut genom dörrarna och naglar fast mig mot väggen. Jag tänker just öppna munnen för att säga till när Nordian ruskar på huvudet och plötsligt står Ethan framför mig.

"Förklädde du dig?!" utbrister jag och han hyschar mig starkt. Hans händer är hårt gripna om mina handleder och hans kropp tätt intryckt mot min.
"Jag måste vara närvarande dig nu hela tiden. Inte psykiskt, utan fysiskt."
"Varför? Vem är du ens?" fräser jag och han biter sig ångerfullt i underläppen.
"Jag är från...Stiftet."
"Stiftet?! Vad i...?" Jag stirrar chockat på honom.
"De skickade mig för att jag skulle hålla ett öga på dig. Se mig som en slags...skyddsvakt."
"Jag behöver inte någon som beskyddar mig" svarar jag trotsigt och han nickar sakta - långsamt drar sig undan från mig så jag kan andas ut.
"Du måste lära dig att kontrollera din ilska. Du kan inte låta den gå överstyr och ta över din vilja helt. Då händer sådana saker. Farliga saker. Det sista du behöver är att vålla ännu mer skada och bli relegerad." Han synar mig som om han vore den duktiga storebrorsan och jag den olydiga lillasystern.
"Jag måste gå nu. Kan du lova mig att du sköter dig?"
"Jag kan inte lova dig någonting" svarar jag vasst och han suckar frustrerat innan han sakta backar in i mörkret och upplöser i något svart stoft. Dörrarna till klassrummet smälls upp och ut kommer Mr Black.