Häxa

Kapitel 8 - Någonstans

Det är måndag.

Det ösregnar ute och min första lektion är teleportering.

Transmutation på engelska.

Förmågan att förflytta sig från ett ställe till ett annat. Något alla häxor ska besitta, men bara några har det som sin specialitet. Extra bra på det alltså.

"Vakna!"

Michael ruskar om mig och jag jämrar yrvaket.

Plötsligt hälls något iskallt över mig och jag flämtar efter andan.

Michael skrattar till och jag dyker ifrån sängen. Hela jag är dyngsur.

"Vad gjorde du för någo-?"

Jag vänder mig om och ser att Michael håller på med ett vattenklot i sina händer. Det droppar vatten från klotet och Michael för det sakta uppåt i luften. Jag stirrar häpet på honom.

"Michael! Det är din specialitet!" utbrister jag ivrigt och går fram till honom. Jag rör vattenbubblan försiktigt och det känns konstigt att den inte spricker eller något.
"Vi måste meddela Eric!"
"Eric?" svarar Michael förbryllat.

Just det. Jag är nog den enda som kallar rektorn vid hans rätta namn.

"Rektorn, kom igen!"

Jag tar tag om min morgonrock och vi rusar ut ur rummet.

"Varför är det så viktigt?"
"Ingen elev på den här skolan har utvecklat och upptäckt sin specialitet så snabbt. Det är något unikt". Jag tar tag om hans arm och vi rusar igenom skolan.

Vi kommer ut på grusgången där en liten samling av elever står och Eric. Han kollar lite överraskat på oss, som kommer springandes i pyjamas klockan sju på morgonen.

Lektionen börjar egentligen klockan åtta och meningen är att på den timmen, ska vi hinna äta frukost och klä på oss.

"Evelyn, Michael. Vad har hänt?"
"Michael har upptäckt sin specialitet!" utbrister jag ivrigt och visar Michael som leker med vattenbubblan. Han för handen upp och bubblan följer uppåt, men förvandlas till regndroppar och regnar ner på marken.

Eric nickar imponerandes.

"Då är du redo för The Selection".
"Men sir, ska du inte berätta för oss elever hur det går till? Vi vet ingenting".
"Det är meningen. Ni ska lita på er själva och era krafter".

Eric möter min blick och jag nickar motvilligt trots att jag håller på att explodera av frågor.

"Ni har inte ätit frukost".

Eric lägger armarna i kors och vi skakar på huvudet. Det måste se ganska konstigt ut.

Två nördar i pyjamas klockan sju ute på morgonen med rufsigt hår och upphetsade leenden.

"Gå och gör det. Lektionen börjar kl åtta först" beordrar Eric och vi lyder villigt. Vi går tysta iväg mot ingången. Jag går trött uppför trappstegen och suckar tungt.

Michael sneglar på mig i ögonvrån och jag rynkar pannan åt honom. Hans hand söker sig ner till min och han kramar den lätt. Jag stelnar till - bara för några sekunder innan jag också trycker tillbaka.

"Hur fan kan du sjunka så lågt, Michael?!"

Janes röst ekar över hela korridoren och vissa elever bromsar upp med vad de gör för att glo på oss. Jane kommer gåendes mot oss - med ett flin klistrat på läpparna. Hon har ett ton med smink igen och hennes kläder är äckligt Barbie-liknande.