Häxa

Kapitel 5 - Ny elev

En jävligt bra låt där uppe

Nästa dag är det fredag och som tur så slutar vi tidigt idag. Jag har bara läst några sidor ur Stolthet och Fördom, men jag tror att man inte har världens lust när ens bästa vän ligger döende några våningar ner. Rummet känns betydligt dystrare sen Elizabeth försvann, så jag undrar om rektorn ska sätta in i en ny rumskompis till mig.

Långsamt klär jag på mig den skrynkliga skoluniformen och borstar slarvigt igenom mitt guldbruna tjocka hår. Jag sätter upp den i en hög hästsvans och tar min väska med massa skolgrejer i. Klockan är halv sju och min första lektion (litteratur) börjar om en halvtimme. Jag tågar nedför trapporna och resten av skolans elever strömmar nu i korridorerna och pratar högljutt med varandra. Sorlet fyller hela skolan och det känns tryggt på något sätt. Men plötsligt slutar sorlet och allas blickar riktas mot någon som går mitt bland folkmassan. Jag vet genast vem det är.

Rektorn. Och på hans axel sitter han animalium. En snövit uggla med svarta genomborrande ögon.

Rektorn är en ung man i trettioårsåldern med mörkbrunt bakåtkammat hår, klarblå ögon, en välbyggd kropp och hans krafter är oerhört starka. Speciellt hans telepatiska. Jag hörde att han kan radera ens minnen, läsa tankar och andra massa läskiga grejer med ens hjärna.

Först fattar jag inte vart han är på påväg, men sedan ser jag en besvärad Mr Coddington och en av våra starka vakter gå bakom rektorn. Rektorns, (eller som han heter - Eric Montgomery ) blick är avvaktande men hans ögon är fästa på mig. Jag försöker backa, men det är som mina fötter är fastlimmade i golvet men sedan inser jag att rektorn leker med min hjärna och får mig att inbilla att jag inte kan gå någonstans.

"Är det ni som är Evelyn Edyta Featherstorm Komorowska?" Okej. Hela mitt namn avslöjade inför alla på skolan.

Kul.

Hans uggla inspekterar mig från topp till tå utan att slita blicken från mig. Jag tror ugglan heter Melville.

"Ja..." svarar jag suspekt och äntligen släpper järngreppet om mina ben och jag stapplar ostadigt framåt. Eric går upp några trappsteg och sträcker fram handen.

"Kom". Hans röst är befallande och automatiskt glider jag till honom.

Fan! Får man ens använda krafter på sina egna studenter?

"Har jag gjort något?" slinker det ur min mun ynkligt, men rektorn svarar inte och jag känner oron växa sig större inom mig. Han drar mig genom korridoren och jag känner allas blickar bränna i ryggen på mig. Men det som går över gränsen är när Jane fnissar till och knuffar mig. Blixtsnabbt griper jag tag om hennes hals med mina händer och trycker upp henne mot skåpen. Hon tjuter skrämt till och mina gröna ögon blixtrar av vrede. Jag blir plötsligt medveten om hennes snabba hjärtslag, den ökande pulsen och hennes panikslagna andetag. Jag trycker hårdare till runt hennes hals och hennes ansikte färgas rött. Jag har aldrig känt mig så här stark. Så här mäktig.

"Evelyn!" utbrister Eric och griper tag i min arm stenhårt. Melville flaxar nervöst till med sina mjuka vingar och fjädertopparna träffar mig i ansiktet.

Men jag är alldeles pumpad med adrenalin och Jane kippar efter luft. Vakten (som är typ tre meter lång och väger något med ett ton) grabbar tag i min kropp men det går inte att slita mig lös. Det är någon högre makt som besitter mig nu. Eric placerar sitt pekfinger och långfinger mot sin tinning och sluter ögonen. Hans hand börjar skaka ansträngt och förbluffat staplar han bakåt.