Häxa

Kapitel 56 - Spår av eld

Publicerar detta kapitel igen, men har gjort några ändringar och fixat till litegrann :))

Låt: Wild World
Artist: Cat Stevens

feel free to listen to it

TREDJE PERSONS POV:

"Hon klarade första testet."

Nathan står bakom bossen som sitter i sin höga svarta fåtölj gjort i läder. Han har händerna bakom ryggen och väntar tålmodigt på bossens frågor.

"Och processen under testet?" frågar bossen kallt.

"Under genomsnittet. Om jag ska ge ett slutfärdigt betyg...fruktansvärt. Hon var två sekunder ifrån eliminering" svarar Nathan sansat och bossen nickar. Man kan endast se hans konturer, hans siluett, inte ansikte. Ljuset bakom kastar en mörk skugga över honom medan han bekymrat funderar på Selektionen.

"Jag trodde hon skulle prestera bättre än så."
"Jag med, men hon har alldeles för mycket i huvudet. Ingen balans alls."
"Det är dags att du går in, Nathan. Innan det är försent" beordrar bossen och drar ett djupt andetag.
"Yes, sir" svarar Nathan tonlöst.
"Har du din bror under kontroll?"
"Ja då, ingen mer kommunikation via telepati" flinar Nathan slugt.

"Men ingen kontroll har du över den andra killen, eller hur? Han ryske. Han binder sig alldeles för nära. Separera honom och henne. Och hennes vänner med. Få henne tro att de inte är hennes vänner längre. Lek med hennes tankar och gör vad du måste, bryt ned henne tills hon ger upp men ta hand om henne. Få henne tro att du är en hjälpande hand i mörkret."

"Yes, sir. Detta kommer gå snabbt. Snabbare än vad hon kan ana" berättar Nathan och bossen nickar innan han viftar iväg Nathan.
"Det är bara en tidsfråga innan hon är med oss, så gå nu. Döda alla i din väg. Bränn upp skolan. Utrota de magikerna. Gör vad du måste. Men vad du än gör, håll henne säker. Håll henne levandes. Till varje pris, även om så det gäller ditt liv. Förstår du det?" frågar bossen iskallt.

Nathan sväljer hårt och kniper ihop läpparna.

"Yes. Yes, sir. I understand."

*

Panikslaget slår jag upp ögonen och hela min kropp rycker häftigt till. Mina händer glider över lädret på armstöden och snart griper verkligheten tag i mig som en järnhand. Jag skriker skrämt till när jag slungas tillbaka till verkligheten efter att ha befunnit mig i ett drömlandskap.

"Såja, lugn." Skötarens röst är samlad och förberedd.

Det är inte jag. Jag kan höra blodet rusa i öronen på mig och mina uppjagade hjärtslag som dundrar likt starka trummor på väg till en blodig strid mitt i natten. Hela min kropp skakar av ansträngning och dryper av svett som rinner likt rännilar nedför ryggen på mig.

"Bra gjort, Komorowska. Första testet avklarat" konstaterar Eric men jag kan se den svårlästa blicken i hans ögon. Första testet avklarat. Med ett hårsmån. Två, 2 sekunder ifrån diskvalificering och relegering från skolan.

Skärrad lutar jag mitt spända huvud bakåt medan skötaren plockar av elektroderna från min panna. Eric reser sig upp tillsammans med Mr Black.

"Du har en kallelse i mitt kontor senare, klockan halv sju efter middagen i matsalen. Vi ses då, miss Komorowska. Adjö" berättar Eric artigt och jag nickar skakigt som svar. Mr Blacks läskiga hund ger mig en sista blick vid dörren, innan han följer efter sin husse. Samma sak gör Erics uggla, förutom att hon stirrar på mig en slags blick som utstrålar beskydd.