Häxa

Kapitel 65 - Främmande

en meme, because why not?

-

Jag vaknar upp - flämtandes och flackandes med blicken omkring mig. Dock hinner jag snabbt återhämta mig när jag blir påmind om alla auktoritära personer från Stiftet som står omkring mig och bevittnar allting.

"Hm. Inte illa" säger Susannah och bryter tystnaden. Ett kaskad av applåder bryter ut efter hennes kommentar och jag rycker till. Applåderna ekar i rummet - ihåliga och döda. Jag låter mina ögon vandra över alla dessa personer, som påminner mig robotar, folk som har tillåtit sig själva att bli förslavade och fängslade av samhällets giftiga kontroll. Det känns kallt och ensamt. Nästan främmande, som att kliva in i ett nytt territorium där man inte har någon aning om vad som finns där.

Skötaren på min vänstra sida, börjar varsamt plocka bort elektroderna från mina tinningar och jag sväljer för att stilla paniken i mig. Mina händer är knutna i nävar medan jag känner smärtan bulta i den handen jag grep tag i klotet om.

"Osynlighet är ett element som är svårt att bemästra, men du hade bra marginal. Tack för din tid, miss Komorowska."

Hela min kropp blir kall.

Osynlighet? Jag utförde aldrig det.

Jag känner hur allt blod lämnar mitt ansikte - förvandlar mig till en blek skrämd tjej. I skräck stirrar jag på henne och in i de där livlösa grå ögonen. Jag spänner blicken i dem, men det är som en psykisk mur mellan hennes sinne och mitt. Ingenting utstrålar från henne, varken aura eller energi. Det är det märkligaste och mest skummaste jag har upplevt.

"Du kan återvända till din fritid nu, miss Komorowska" säger Eric plötsligt och nickar mot mig. Min blick glider över till Kate vid hans sida, Kate som ser oerhört spänd och nervös ut. Förvirrat ser jag på henne innan jag glider nedifrån stolen.

"När är nästa test?" frågar jag spänt Eric och benen känns en aning ostadiga.

Osynlighet.

"Inom sinom tid" svarar Susannah och jag spänner käkarna.

"Jag frågade inte dig" klipper jag av starkt och ser irriterat på Susannah som tror att hon kan styra och ställa och göra vad hon vill. Detta är inte hennes skola, och verkligen inte hennes elever.

"Evelyn...!" utbrister Kate svagt och mitt huvud dras tillbaka av Kates krafter, så jag möter hennes och Erics stränga blickar.

"It's alright" försäkrar Susannah sig och rättar till kragen på sin kritvita kavaj. "På återseende, miss Komorowska." Hon ler brett mot mig, men det är ett leende fyllt med kyla och fientlighet. Elegant drar hon på sig svarta läderhandskar och sveper med handen över dörren (så den öppnas) och går ut - tätt följd av alla sina hundra medarbetare, slavar.

Ilsket står jag kvar - osäker på situationen och arg över alla drastiska förändringar som skett på sådan kort tid utan förvarning eller förberedelse.

"Det är en annan sak att vara uppnosig mot sina kompisar eller äldre elever, men mot auktoritära personer som lärare, men framförallt politiker, är oacceptabelt" förklarar Eric och jag tvingas se honom i ögonen för när jag försöker vrida huvudet åt sidan, spänns alla mina muskler i nacken och jag tvingas ha huvudet rakt framåt.

"Du behöver inte vara så hård, Eric" invänder Kate och ser på honom med sina gröna gnistrande ögon. Erics käkar spänns medan han rättar till sin marinblå kavaj och rastlöst stöter jag stöveltån i golvet för att härda ut situationen.

"Återvänd till ditt rum nu, Evelyn. Nästa test sker imorgon kväll. Good night" berättar Eric och avfärdar mig med ett strängt hejdå. Hjälplöst ser jag upp på Kate som möter mina ögon med en dyster blick. Hennes ansikte spricker plötsligt upp i ett värmande brett leende och raderar all osäkerhet i mig.

Lydigt gör jag som Eric säger. Med tunga steg beger jag mig bort till dörren - drar ned handtag och försvinner ut ur testrummet.

*

TREDJE PERSONS POV:

Yvaine går uppför trappan till sitt rum med Ava, när hon plötsligt får syn på Jane vid toppen av trappräcket - ensam och...

Gråtandes.

Konfunderat bromsar Yvaine till och stirrar på Jane. Jane som är känd i skolan som den kalla divan utan ett hjärta och med ett nöje att mobba andra, men som nu står och gråter i en tom del av skolan klockan sju på kvällen. Yvaine sväljer hårt och funderar antingen på om hon ska vända tillbaka eller gå och fråga hur Jane mår.

Mer hinner hon inte fundera på, för Jane känner plötsligt av Yvaines energi och hon vänder sig om med rödgråtna ögon och stirrar rakt på Yvaine med rufsigt blont hår.

"Vad fan gör du här?"

Janes hårda röst ekar genom tomrummet i korridoren och Yvaine börjar nervöst fingra på kanten av hennes kavaj.

"Um, jag...eh, ja-"

"Gå härifrån. Nu."

"Ehm, jag bara rå-"

"Gå härifrån!" Jane höjer rösten och Yvaine rycker till innan hon rätar på sig och ser rakt på Jane.

"Vad har hänt?"

Jane släpper ut en tung suck som glider genom luften likt en sångton innan hon vänder sig om till Yvaine och möter hennes blick. Med ett ryck kommer hon i rörelse och går bestämt nedför trappstegen med giftiga blå ögon och fladdrande hår.

Hotfullt närmar hon sig och innan Yvaine hinner ens reagera, står Jane bara några centimeter ifrån hennes ansikte med kalla blå ögon och med en parfym som slår emot Yvaine med en doft av hallon och mint.

"Lyssna här, freak. Du har ingenting med mig att göra, så tro inte nu att du kan springa iväg till dina kompisar och berätta vad du sett, för trust me...du vågar inte spela med en häxa som har elektricitet som sin specialitet. Är det förstått?" Jane stirrar rakt in i Yvaines orange-röda ögon hotfullt med sina läppar som bara ett rakt streck över ansiktet.

Akten är så intim att Yvaine kan känna av varenda växling i humöret och tanke som rör sig runt i Janes huvud, så öppen är hennes kanal och Yvaines krafter hugger rakt tag i det. Ljudlöst andas Yvaine för att inte hetsa upp Jane ännu mer. Försiktigt ser hon upp på Jane som stirrar på henne med en blick som inte riktigt går att läsa.

"Du förstår inte hur det är att vara jag. Om någon i denna jävla skola visste..."

Det är allt Jane säger innan hon torkar bort en tår som strilar nedför kinden och rusar nedför trapporna - snyftandes och med armarna lindade runt sin späda kropp.

Förbryllat står Yvaine kvar med rynkade ögonbryn och utvidgade ögon. Vad i helvete var det nyss som hände?

*

Hej igen! <3

Visst är uppdateringen kass? Jag ber om ursäkt för det, men det är sommarlov och annat skoj :D

Nu blir uppdateringen bättre dock, har fler idéer och inspiration till kommande kapitel, så håll i er!!

Älskar och uppskattar er kärlek och förstående så mycket.

Peace out.

citat: du kan inte älska andra om du inte älskar dig själv
quote: you can't love others if you don't love yourself

//författare J