Häxa

Kapitel 60 - Mörka sidan

Ett av mina klassiska favoritstycken där uppe :))

Jag slår upp ögonen panikslaget när jag väl slits tillbaka till verkligheten. Mina händer glider över armstöden och jag träffas av ett starkt bländande ljus och det känns som någon försöker bränna upp mina näthinnor.

Hela huvudet bultar av en fruktansvärd sprängande värk och jag blinkar med ögonen flera gånger. Skötaren plockar av elektroderna och stoppar tillbaka dem i förvaringslådorna.

Jag böjer huvudet nedåt för att hämta min andan och stirrar ned på plastgolvet ifrån stolen. Golvet är i en turkos färg, men smutsig från alla skor som klampat på den.

"Det är inte på det sättet vi gör våra test" konstaterar Eric.

Jag ser upp och stirrar på honom. Han ser...orolig ut. Bekymrad, nästan rädd. Hans blick är liksom hängande i luften, frånvarande och hans sinne djupt inne i tankarna.

"Vad?"
"Du är fri att gå. Middagsmaten är nog serverad vid det här laget."
"Vad menar du?" försöker jag men Eric har redan slutat interagera med omvärlden och sjunker in i sina tankar igen. Han reser sig upp från stolen och ser på mig en sista gång innan han vänder sig kallt om och går ut ur rummet - tätt följd av två väktare. Jag stirrar förvirrat efter honom och försöker koppla ihop allting, men ingenting går samman.

"Adjö, Ms Komorowska" avvisar min skötare och jag tvingas resa mig upp. Han visar mig ut till korridoren och stänger bryskt igen dörren. Förbryllat ser jag mig omkring.

Vad var det som hände nyss?

*

"Usch, äckligaste testet hittills."
"Vad kämpade du med?" undrar Yvaine ivrigt och Ava ryser till.
"Spöken. Eller andar. Något som var dött i alla fall."

Vi sitter i matsalen och äter vår middag. Tomatsoppa är kvällens rätt.

"Jag slogs med ormar. Jag skulle hindra dem från att växa två nya huvuden varje gång jag dödade en av dem"
"Lite som hydran i grekisk mytologi" kommenterar jag tankspritt.
"Du då?"

Ava ser uppriktigt på mig med sina runda nötbruna ögon.

"Varulv" svarar jag och är fortfarande skärrad.
"Åh, fy!" utbrister Ava och jag nickar instämmandes.

Aloysius och Robin fram kommer till vårt bord med sina brickor efter att ha stått i matkön i flera minuter.

"Hello, ladies" hälsar Robin skämtsamt och slår sig ned vid Yvaine. Men Yvaine drar sig undan hastigt och jag rynkar ögonbrynen.

"Hur var testet?" undrar Aloysius och sätter sig ned på stolen bredvid mig. Hans ena ben snuddar mitt och varma skälvningar går igenom mig.

"Vidrigt" svarar Ava och jag nickar instämmandes.
"De blir bara mer sjuka för varje dag som går" suckar jag trött och släpper ut mitt hår från den höga hästsvansen.
"Vi får se vad för test sker imorgon" konstaterar Robin och vi alla nickar instämmandes.
"Hörni, vill ni spela något sällskapsspel efter maten? Vi kan gå upp till vårt allrum och slappna av ett tag" förslår Ava.
"Det tycker jag låter som en bra idé" svarar Yvaine och jag ler mjukt.
"Monopol?"
"Usch, nej. Vi kör Noel's House Pack" avbryter Robin och jag rynkar på pannan.
"Vad är det?"

Robin vänder sig om till med stora ögon och häpet ansiktsuttryck.

"Vad är det?! Å, herre min Gud. Är du ens en britt? Hur kan du inte veta vad det är för spel?"
"Jag är inte helt brittisk, minns?" skrockar jag och himlar löjligt med ögonen åt honom.