Häxa

Kapitel 39 - Häxjägare

Jag gillar 60-70'tals musik, den på något sätt talar till mig än vad musiken idag gör...

Låt: Stairway to Heaven
Band: Led Zeppelin

"Hur kommer det sig att du alltid hamnar i såna här situationer?"

Erics blick möter min och jag sväljer hårt.

"I do not know, professor."

Eric suckar uppgivet och reser sig upp från sin fåtölj.

"Vet du varför du är här, Evelyn?"
"För min värdelösa hemska mamma släppte av mig" svarar jag ynkligt och tittar underlägset upp. Eric sluter ögonen irriterat och tar ett djupt andetag för att lugna ner sig.

"Nej. Du vet varför du är här. Den riktiga anledningen."
"För att utveckla och förstå mina krafter?"

Eric nickar trött.

"Precis. Du är här för ett enda syfte. Att få en familj och höra hemma någonstans. Vi erbjuder dig skydd, kärlek, utbildning och en möjlighet att förstå vem du är."
"Jag vet knappt vem jag är, sir."
"Det är därför vi finns. Vi hjälper dig att försöka förstå vem du är och vad du är kapabel till."

Det tystnar runt oss och det enda man hör är tickandet från farfarsklockan i hans kontor. Jag vrider på mig i stolen så lädret knakar och plötsligt ploppar en tanke upp i mitt huvud.

"Vad är Blackwell, professor?"

Frågan slinker ut av ren nyfikenhet innan jag har hunnit reagera.

Det blir alldeles dödstyst och Eric stirrar på mig som jag har slagit till honom i ansiktet eller bett om att åka tillbaka i tiden och lönnmörda Hitler. Han rundar bordet och ställer sig vid kanten.

"Hur fick du reda på namnet?"
"Mr Black nämnde det på lektionen."
"Ljug inte. Det är ett förbjudet ord att använda på skolan och Mr Black är medveten om det mycket väl." Han lutar sig närmre och ser djupt in i mina ögon. "Jag kan få reda det på ett annat sätt om du inte berättar."

Mitt huvud börjar plötsligt värka som en hammare smäller mig i pannan varenda sekund.

"En bok. Jag hittade den i biblioteket."
"Du vet att den förbjudna avdelningen är otillåten att gå till."
"Mrs Rott öppnade åt mig."
"Ljug inte!" Han smäller med handflatan i sitt bord och jag rycker skrämt till. Jag tar ett djupt andetag och ber till Gud att inte bli relegerad eller dödad.
"Jag smet in på avdelningen och hittade boken. Jag läste den av ren nyfikenhet eftersom jag inte visste vad det betydde eller vad det ens var. Jag hann dock inte läsa mycket för Mrs Rott kom på mig och jag ställde tillbaka boken."

Min halvt sanna lögn verkar övertyga Eric men en viss misstänksam ton vilar i hans blick och han drar sig undan från mig.

"Blackwell var en ätt. Idag består den av olika släkter, blodsband. Den har splittras och delats upp så mycket att de nya släktena börjar bli mer starka än den ursprungliga. Blackwell var, dens ättlingar är, en ond häxätt med förödande krafter. De är ondskefulla hjärtlösa varelser. De deltog i inbördeskriget för länge sedan och utkämpade striden mellan magiker och jägare när de vände sig emot sitt eget folk och förrådde oss. De konspirerade med jägarna och försökte överta makten från oss goda magiker. Många godhjärtade liv gick förlorade i den striden, allt pågrund av Blackwell och ättlingarna. De tog en stor del av krafterna och erövrade många länder med sin grymhet. Från början en god ätt som kämpade med sina vänner och slutade upp som en ond ätt med öga för makt och pengar och inget mer. Deras magi konsumerade de helt och förvandlade ätten till något mörkt och hemskt. De har demoniskt ursprung och det verkade som det djävulska tog över och vann. De förrådde sitt eget folk, Evelyn. Det är de värsta en magiker kan göra. Svika och döda sin egen familj."